Urladdning!

Igår kl. 23.59 var det deadline för inlämningen av uppsatsen i min ena kurs. Jag har försökt jobba med den hela veckan, men aldrig riktigt kommit in i skrivandet ordentligt. Resultatet blev att jag lämnade in en icke godkänd uppsats. Jag känner mig ju inte särskilt nöjd med den prestationen, men nånstans börjar jag inse att jag inte räcker till överallt.
 
Nu idag började dagen med att köra Emma på hopptävling på Stigsberg. Det var väl inte den bästa prestationen från hennes sida, men nu blir det lite tävlingsuppehåll ett tag med fokus på träning. Det var stekhett i solen på förmiddagen och jag börjar verkligen känna att jag är höggravid! Bara att ställa sig upp är både smärtsamt och ansträngande. Jag blir andfådd för ingenting och får yrsel för minst lilla. Sen är jag så extremt trött! Men det är en sån där trötthet som inte går att sova bort, för jag blir så orolig i kroppen av allt som gör ont när jag ligger ner.
 
Efter hästtävlingen åkte jag, Richard och Vendela till Åbergs och åt lunch. Efteråt lekte Vendela i lekparken och då kände jag för första gången på hela året att det inte kändes som bortkastad tid att bara sitta och titta på henne när hon lekte. Jag kände inte att jag hade bråttom hem för att jag måste fixa nånting som ligger och väntar, utan jag kunde bara sitta där och låta henne leka. Det var en härlig känsla, samtidigt som den fick mig att inse hur mycket jag försummat Vendela den här våren. Jag har verkligen varit en urkass mamma som jobbat och pluggat alldeles för mycket! Den ångesten, i kombination med lättnaden av att äntligen vara klar med den här terminens pluggande, drämde till mig totalt och jag har legat och bara grinat i över en timme. Richard och Vendela åkte iväg på 40-årskalas och jag skulle egentligen ha följt med, men jag orkade inte. Jag är alldeles för trött i både kropp och själ.
 
Nu ska jag hänga vika lite bebiskläder och packa bb-väskan. Imorrn kör jag på sist rättningsomgången av elevarbeten och sen tänker jag bara vänta på bebis. 11 dagar kvar idag!
 
Och när hon väl kommer så blir det fokus på familjen i ett helt år!
 
 

RSS 2.0