Härliga sommardag!

Jag har verkligen svårt att koppla av. Det är så mycket jag skulle vilja göra. Plantera häck, rensa garderober, sortera papper, måla huset, strukturera upp i tvättstugan, tvätta fönstren och gärna städa hela huset in i minsta vrå. Varför kan jag inte bara strunta i allt sånt och leva här och nu? Ingen bryr sig om det ligger damm på insidan av kontakterna. Inte ens jag, men ändå vill jag ta bort det?

Alla såna här "tvångstankar" gör att jag har svårt att njuta av här och nu.

Idag började vi dagen vid tio, tog en tur ner till centrum med Edwin och Cissi för att köpa solkräm och picknicklunch. Sen promenerade vi till Lilla Ekilla för en härlig dag på stranden. Det var urmysigt! Lagom varmt, barnen lekte och till och med jag doppade mig, trots att jag inte hade några badkläder.

Efter två timmar började jag packa ihop grejerna och då gick Vendela plötsligt ut efter en boll som åkte allt längre ut i vattnet. Det blev lite väl djupt och jag började gå efter henne innan det blev alldeles för djupt. Men precis då föll hon och hamnade såklart under vattnet utan att kunna ta sig upp. Det var några läskiga sekunder (eller hundradelar, jag vet inte riktigt) innan jag fick upp henne. Då var hon superledsen, men hostade ingenting så hon andades inte in något vatten utan stängde förmodligen igen allt som vid ett vanligt dyk som vi gjort i babysimmet. Men läskigt var det iallafall och ledsen blev hon. Och jag kände mig som en väldigt dålig mamma!

Sen vägrade hon att vara mer i vattnet och det kändes ju inte som ett så bra avslut på dagen. Hon gick iallafall de sista stegen till stranden själv. Vi får se till att åka och bada snart igen så hon inte blir rädd för vattnet.

Promenaden hem var inte lika rolig som promenaden dit. Dels var jag dyngsur i kläderna efter att ha dragit upp Vendela, dels var vi trötta efter flera timmar i solen och dels består hemvägen av betydligt fler uppförsbackar än ditvägen!

Men trevligt var det iallafall och skönt avkoppling. Väl hemma fick jag såklart en släng ångest över att jag ägnat dagen åt "meningslöst" badande istället för att röja diskbänken eller nåt annat vettig. Måste nog jobba på det där, vad är vitsen med semester om man ändå inte får känna sig fri och ledig?

Nu ska jag gå och lägga mig. Min förkylning är irriterande och nästäppan gör mig tokig!

Nya tag imorrn!


Semestersammanfattning

I fredags för nästan tio dagar sen gav vi oss som sagt iväg. Efter att ha irrat runt i Bålsta i en timme med husvagnen på släp för att köpa mobilt bredband, lämna nycklar, hämta grill, åka tillbaka igen och hämta bord osv, kunde vi äntligen ge oss iväg.

Första stoppet blev på Donken i Enköping innan vi åkte vidare till Norrköping för matinhandling och sen vidare till Gränna där vi campade första natten. Under lördagen lekte vi turister och besökte polkagrisbakning och gick runt på stan. Innan vi for vidare åt vi röding och sik till lunch vid Vättern.

Nästa stopp blev Borås. Där regnade det i princip konstant! Lördagskvällen ägnades åt hederligt campingliv. Under söndagen besökte vi Borås djurpark. Det småregnade lite hela tiden, men mot slutet vräkte det verkligen ner! Då var det inte roligt längre. Många av djuren gick inte att se pga av regnet, men det mest sevärda var helt klart björnarna med tre små björnungar. De var gigantiska när de simmade under hängbron man gick på! Verkligen maffigt!

Dyngsura fortsatte vi resandet mot Ullared. Där var vädret bättre och vi kunde grilla för första gången. Måndagen spenderades givetvis på Gekås varuhus. Vendela uppskattade inte shoppandet alls, trots att det var mest till henne vi handlade. Det blev en hel del leksaker, pyjamasar och t-shirtar till henne. Till oss blev det mest underkläder och annat tråkigt med nödvändigt. Jag köpte även en sydväst till varje familjemedlem för att vara beredd inför nästa oväder, men då kom det inget förstås...

Efter Ullared for vi mot Göteborg och Torslanda där vi bjöds på middag av min vän Evelina och hennes sambo Johan. Natten spenderades på Göteborgs camping, vilket var den mest överbetalda campingen jag nånsin hört talas om! Lamporna på campingområdet var trasiga, det fanns inget varmvatten på toaletterna, ingen skötbädd i skötrummet och hela anläggen var grymt eftersatt! Lekparken hade behövts målas om för tio år sedan och detsamma gällde servicehuset både in- och utvändigt. Visserligen var toaletterna rena och golvet moppat, men inte mycket mer städat än så. Sladdar, kontakter, lampknappar och dörrar var rent ut sagt äckliga! Mest förbannad blev jag över att de på hemsidan triumferade med att sälja färska frallor varje morgon, men när jag försökte köpa "hade de inte börjat med det för säsongen än". Och ändå påstod de att det var högsäsong och behagade ta 345 kronor betalt per natt! Ingen annan camping var ens i närheten av det priset!!

Vendela fick iaf se havet innan vi åkte vidare till Hjo där vi stannade i två nätter. Att jämföra med Göteborg så kostade två nätter i Hjo 380 kr.. Och då är det fyrstjärnigt med fräscha utrymme, frallor på morgonen och skötbäddar i skötrummen! Och tre lekparker som alla var i fint skick!

I Hjo levde vi verkligen campingliv. Grillade, gick längs strandpromenaden för att äta glass på kvällen och lekte massor i lekparkerna. Dag två åt vi lunch i hamnen vid glasskiosken.

I torsdags styrde vi bilen hemåt, med en lunchpaus i Örebro.

Vendela är verkligen ett riktigt campingbarn! Trots att vi åkte många mil på få dagar så skötte hon sig exemplariskt! Vi försökte passa in bilturerna med hennes sovtider så att hon sov större delen av tiden. I husvagnen var det inte heller några problem att ha henne. Första natten hade hon lite svårt att somna när jag låg bredvid henne för då skulle hon upp och rycka i lampsnörena och gardinerna hela tiden eftersom hon visste att hon egentligen inte fick. Andra natten fick hon somna själv och då var det inga problem alls!

I Ullared köpte vi en paraplysulky för dockor till henne som hon sen gick runt med på campingarna. Ibland fick Nasse följa med, men andra gånger fick han snällt ligga på marken för att han vägrade att sitta fast med bältet.

Väl hemma plockade vi ur det viktigaste och slötittade sen på film i soffan.

I fredags var det midsommarafton och den firades hos några av Richards vänner. Det var ett fantastiskt ordnat firande med sillunch, lekar och utmaningar, grillmiddag, sångtävlingar och massor med trevliga människor!

Vendela klev upp vid åtta på morgonen, sov ca 45 minuter i vagnen på eftermiddagen innan tårtan och höll sen igång fram till tolv på natten när vi åkte hem. Vi försökte få henne att somna i vagnen under kvällen, men hon vägrade. Snacka om partyunge!

När vi sen väl åkte hem slocknade hon i bilen innan vi ens hunnit ut från gatan.

Gårdagen var hård mot mig. Jag drack inte så värst mycket under fredagen, men mådde skit igår ändå. Förmodligen var det en kombination av alkohol och förkylning för jag mår nästan lika dåligt idag och nu kan jag väl knappast vara bakis längre?

Jag sov nästan hela dagen, med undantag för när vi cyklade ner till Napoli och käkade pizza till middag. Sen sov jag givetvis urkasst under natten...

Nu ska jag hämta Skrutt hos mormor och morfar. Hon har varit där hela dagen medan jag och Richard har tömt husvagnen. Och tittat på repriser av "Vem vet mest". Varför vet jag inte. Kanske ett försök till att bli lite mer allmänbildade ;)


Redo!

Idag var det tänkt att vi skulle ge oss iväg på husvagnssemester, men det blir sällan som vi tänkt oss. Eftersom vi alltid har väldigt bra framförhållning så började vi med packandet (och tänkandet på vad vi skulle packa) först idag. Resultatet blev givetvis att vi inte kom iväg.

Visserligen var vagnen och allting för resan på så sätt fixat, men jag hade lite jobbande kvar att göra och lite annat fixande på datorn. Sen behövde gräsmattan klippas, tistlarna på baksidan rivas upp och så vidare, så vi skjuter på avfärden till imorrn bitti.

Då är målet Gränna, men vi får se hur länge Vendela vill vara med och resa. Bättre att stanna tidigare och ha en glad unge än att åka längre och ha en surpuppa.

Igår blev en sån där extremt lång dag. Jag sov visserligen till halv elva, men sen fixade jag lite omdömen och andra smågrejer.

Eftermiddagen spenderade jag och Vendela hemma hos Edwin och Cissi tillsammans med Linda och Isabelle.

När vi kom hem insåg jag att jag måste försöka bli av med hästen innan semestern, så jag började ringa runt på beten och hittade ett jättebra en bit utanför Uppsala. Så då blev det till att ordna bil och transport i sista sekund innan vi skulle iväg på ett möte på förskolan.

Efter mötet skulle jag och Emma köra iväg Dandelion och jag tänkte att det skulle gå jättebra att lasta, jag såg ju hur lätt det gick för fodervärden i måndags. Dandelion tänkte dock inte som jag, utan tvärvägrade. Efter över en halvtimmes försök gav jag upp och ringde fodervärden och svor över hästen. Då satte hon sig i bilen och åkte hit och hjälpte oss att lasta honom. Hon var ju lite tuffare än jag och hästen stegrade så han höll på att slå över i ren protest, men hon gav sig inte och fem minuter senare kunde vi lämna stallet. Fantastiskt vilken fd fodervärd hon är!

Väl framme gick allting bra. Vi lastade ur och fick sen gå en rejäl bit i gräs upp till midjan innan vi kunde släppa Dandelion på de 7 hektar han har att beta på tillsammans med en 19-årig varmblodsvalack. Det fanns fyra ston i hagen brevid och jag trodde allt att han skulle hingsta sig, men icke! Han dök bara ner med nosen i gräset och satte igång att käka!

Efter kontraktsskrivning var klockan över halv tolv och det var dags att bege sig hemåt. Första bilen vi mötte ute på stora vägen blinkade med helljuset åt oss och då insåg jag att vi inte hade något halvljus på! Biljäveln (som fortfarande inte är lagad) hade pajat ännu mer! Med enbart parkeringsljus (vilket är i princip inget ljus alls) körde vi hemåt med hjärtat i halsgropen varje gång vi mötte en bil och tvingades slå av helljuset. Det blev nästan kolsvart framför oss! Sen lyckades jag iaf få igång nåt sorts dimljus och så körde vi på det istället. Det lös iallafall upp lite framför oss.

Tillbaka i stallet fick vi städa ur transporten i mörker och kunde sen, efter klockan ett, äntligen komma hem! Ibland längtar man helt klart hem lite mer än andra gånger!

Förutom allt packande idag har jag och Vendela även handlat frukost på Vivo och lekt på lekplatsen i centrum. Vendela åkte klättrade upp för stegen/trappan och åkte rutchbanan hur många gånger som helst medan vi väntade på moster Emma som var hos tandläkaren. Upp, ner, ramla på golvet, skratta och sen börja om igen. Min lilla tjej börjar verkligen bli stor nu!

Men nu ska jag sova så vi kan komma iväg imorrn. Det är visserligen Richard som kör, men jag måste ju underhålla Skruttfia hela vägen.


Ännu en dag

Usch, jag börjar redan ha ångest över att sommaren snart är slut! Kanske beror det på att vädret blev så mycket tråkigare med mindre sol, mer kyla och lite regn. Ledigheten har knappt börjat så jag borde bara leva i nuet, men det är så svårt när man tänker på allt jag borde hinna göra i sommar.

Idag har jag iallafall fått klartecken från min handledare att börja skriva på min uppsats!

Sen har jag, Vendela och Richard käkat lunchbuffé på kinan. Därefter var jag på arbetsförmedlingen och är nu officiellt arbetslös! Bara att börja söka jobb! Vem som nu kan tänkas vilja anställa någon mitt under sommaren?! Och jag vill ju inte ens ha ett jobb ^^

Nu ikväll var jag upp till stallet och red en sväng på Ludde. Jag red min favoritrunda i skogen och kan nu i efterhand konstatera att jag nog får hitta en ny favoritrunda. När vi var allra längst bort från stallet dök plötsligt en flock vildsvin upp i skogen. Jag tjoade och skrek för att de skulle springa iväg, vilket de också gjorda. Men sen blev vi tvungna att gå rätt igenom ett vildsvinsbo och då höll hästen på att balla ur totalt! Vi såg inga vildsvin just där, men förmodligen luktade det något som han kände, men inte jag. Hela vägen hem därifrån var som ett maratonlopp. Jag liksom flöt fram i sadeln i någon slags svävande skritt.

Väl i stallet igen var det bara att ta tag i de tråkiga sysslorna. Bygga ny hage till Dandelion, dra dunk efter dunk med vatten. Ta in hästar, mocka, avmaska, sopa och plocka undan. Det är verkligen vansinnigt tråkigt med alla tidskrävande sysslor i stallet! Det är kul att rida och mockning och påfyllning av mat går an, men resten är bara jobbiga måsten. Man blir ju aldrig klar! Dessutom märker jag hur jäkla klen jag har blivit. Jag orkar knappt nånting, varken lyfta tungt eller ila runt med grejer. Stalltjejer är bra mycket starkare än man tror!

Nu när jag kom hem (efter kl 23) har jag satt mina sista omdömen på eleverna och kan ha sommarlov lite mer på riktigt!

Men nu blir det sängen. Vi började titta på "Såsom i himlen" igår. Jag hade glömt vilken fantastisk film det är! Kikar klart på den nu innan jag somnar.

Det kan bli värre

Idag var vi in med Dandelion till kliniken. Han var markerade knappt vid böjningen på vänsterfram och då fick jag lite förhoppning om att distriktsveterinären kanske gjort ett dåligt jobb och att hästen kanske var hyffsat frisk! Så var det inte... När han böjde höger bak så blev han superhalt och hade rejält ont!

Efter röntgen ropade veterinären in mig till dataskärmen och visade bilder på hasen och dess leder. På den översta leden fanns en liten, liten förändring som bara kunde konstateras som spatt. Så nu har jag en spatthäst som förmodligen är omöjlig att sälja.

Veterinären tycker att han kan gå som skogsmulle så länge han inte visar i ridning att han har ont. Kanske kan han gå normalt resten av sitt liv, kanske blir spatten värre och då måste han avlivas. Hade jag velat ha kvar hästen hade det inte varit något problem, han hade dugit alldeles utmärkt som skogsmulle för mig, men nu vill jag ju inte ha honom kvar.

Planen just nu är iallafall att skicka iväg honom på sommarbete nånstans där jag inte behöver ta hand om honom. Sen får jag se vad som händer, men jag tror att jag försöker sälja honom. Går det inte kanske jag lånar ut honom på foder till någon som kan tänkas vilja köpa honom i framtiden om de får se att han faktiskt håller för skogsridning.

Även om det visserligen känns skönt att veta vad som är fel, så känns det ändå jättejobbigt att sitta i ännu en svår situation. Och DYR!

Dagen blev lång och jobbig och just nu sitter jag med lite halvjobbig huvudvärk. Tänkte försöka ta mig i säng så jag är redo för morgondagen - min första dag som arbetslös!

Sommarlov!

Nu är det äntligen sommarlov!

Fredagens avslutning var som en vanlig skolavslutning, fast lite tråkigare. Stackars treorna hade avslutning tillsammans med ettor och tvåor - vad är det för en student?

De fick iallafall springa ut i ett fantastiskt sommarväder!

Efter elevernas avslutning bjöds personalen på en smaskig sommarlunch. Vendela var med mig hela dagen och skötte sig exemplariskt. Hon somnade till och med i vagnen en stund innan lunchen så att hon kunde stråla som en sol lite till.

När vi kom hem sov hon en stund till och sen begav vi oss iväg på en shoppingrunda tillsammans med Jennie och moster Emma. Det blev först en vända till Barkarby för att hitta ett par sandaler till mig (svindyra, men sköna!). På Kappahl blev det en långärmad simdräkt till Vendela.

Sen for vi vidare till Upplands Väsby och Hööks där jag köpte en flyweil och ett grimskaft till Dandelion. Efter en sen middag på Donken blev det en tur till stallet för att ta hand om hästarna. Klockan var nästan tio innan jag och Vendela kom hem och då somnade hon som en stock! 

Igår morse började jag morgonen med att släppa ut hästarna. Sen promenerade jag och Skrutt till Vivo och handlade frallor. Framåt lunch åkte vi till Willys med moster Camilla och strax efter två tog Vendela sin eftermiddagslur. Jag och Richard passade också på att vila lite (han hade spelning i fredags kväll). Vi sov som stockar allihop och vaknade först efter klockan sex!!! Herregud, det är ju då Vendela brukar göra sig iordning för att lägga sig! 

Då hade jag sovit i över tre timmar och Vendela i fyra! 

Det var ju knappast någon idé att försöka lägga henne så vi åkte ner till Kalmarsand och lät henne ta ett kvällsdopp istället. Först var hon livrädd för vattnet, men sen gick hon i mer och mer. Tillsist plumsade hon i helt och hållet och var alldeles överlycklig! 

När Vendela väl kommit i säng åt jag och Richard grillat till middag med banan och choklad till efterrätt. Sen åkte jag upp till stallet för en ridtur (då var kl. 23) och kom hem vid ett. Det kändes lite märkligt, men jag är ju ledig så vad spelar det för roll? Dessutom är ju natten den enda tid på dygnet då man faktiskt orkar göra nånting, på dagen smälter man ju bort i hettan. 

Jag och Richard somnade nångång framemot 3-tiden. Det var inte "powernappens" fel, utan lite berodde det på grannungens festande precis utanför vårt sovrumsfönster. Det var tydligen FF och jäklar vilket liv! Tidigare på kvällen var de minst 10 tjejer och senare dök minst lika många killar upp och de spelade musik som på ett disco!

Jag börjar förmodligen bli gammal som störs av sånt där, men det var verkligen hög musik och inte sänkte de fast klockan var över 3! Jag kunde visserligen gått och sagt till, men så vill jag inte vara nån jävla gnällkärring heller! Och somna gjorde vi till sist ändå.

Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan röja lite här innan jag beger mig iväg till Cissi för nåt kropps/hudshomeparty.


Slutkörd

Jag är helt matt och huvudet känns som bly, men jag har tack och lov ingen migrän på gång som det verkar just nu. Jag är bara vansinnigt trött!

Dagen idag bjöd på väckarklocksringning trots sovande barn och sovmorgon, men någon måste ju släppa ut hästkräket..

Efter dusch och frukost åkte jag till jobbet och städade mitt skrivbord och spelade sen brännboll mot treorna. Det är alltid lite prestationsångest när man ska träffa bolljäkeln, men det gick! Åtminstone första gången. Sen fick jag nog lite hybris efter min första fullträff och träffade inget mer. Däremot tog jag några lyror!

Lärarna vann självfallet! Om det var en schysst seger vet jag inte, för vi hade längre tid inne, vägrade erkänna bränningar och rektorn flyttade konerna för eleverna (och vem vågar säga till rektorn?) ;)

Resten av eftermiddagen svettades jag som en gris. Plockade ihop det sista på mitt skrivbord innan jag for hem.

Jag, Richard och Vendela tog en tur till Sigtuna för en strandpromenad och en bit mat. Rätt värdelöst för jag vägrade äta på Sibylla och Richard vägrade äta på något lyxigare ställe så det blev en medelväg med en krog/pizzeria. Tanken var pizza från början, men så ändrade vi oss och tog en Black & white. Totalt bortkastade pengar! Maten var riktigt äcklig och servicen var katastrofal. Visserligen var tjejen väldigt ny, men hon kunde ta mej tusan ingenting! Men mätta blev vi och det var ändå trevligt att sitta ute tillsammans som en familj.

Idag kom förresten skattepengarna och jämställdhetsbonusen. Jag hade tänkt att vi skulle använda dem till sommaren semester, men nu verkar ju det mesta behöva gå till hästskrället. Jag vill inte!!! Det här skulle ju bli första sommaren i mitt liv då jag kan åka var jag vill, när jag vill och så är jag plötsligt fast med en dyr häst?!

GAAAAAHHH!!

Nu tänker jag lägga mig. Imorrn är det skolavslutning och då får Vendela följa med. Godnatt!

Körd i botten!

Om det var jobbigt förut, så har jag inte ens ord för vad det är nu!

Jag räknade stenhårt med att Dandelion skulle vara ren vid veterinärbesiktningen och kunna säljas för åtminstone 50 000. För pengarna skulle jag betala lånet jag har på honom och sen åka tillsammans med Richard och Vendela till Dominikanska republiken i februari för att njuta av livet, åka på valsafari och bada med delfiner.

Nu blir det ingenting av det! Dandelion kommer aldrig att kunna säljas som en tävlingshäst. Efter böjprovet idag blev han halt på både vänster framben och höger bakben. Inte nog med att han kommer att kosta många, många tusen i hältutredning och flera stallhyror, han kommer dessutom inte gå att sälja. Så nu står jag här med trasig häst som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag kan inte ens skicka honom på slakt eftersom att han blivit behandlad med mediciner som ger livstids karens.

Ingen kommer att vilja låna honom och ingen kommer att vilja köpa honom. Behöver jag ens säga hur surt det känns?

Jag känner mig alldeles likgiltig. Det känns som att jag trampar vatten under ytan och att jag aldrig kommer att ta mig upp igen.

Kanske ska jag inte ta ut något i förskott. Han ska till klinik på måndag så vi får väl se vad utredningen visar. Men jag är ju inte alltför hoppfull...

FAAAAN!


Långhelg

Vad underbart det är med så fint väder när man är ledig länge!

I fredags åkte familjen på en kortare shoppingtur. Det blev två nya tröjor till mig på Kappahl, en ny ventil till min cykel samt lite tårtgrejer på Willys. Så spännande var den trippen!

Resten av dagen stressade jag som en tok för att hinna vara hos min vän Erika till klockan 17. Där blev det knytismiddag och förfest innan vi begav oss till Kungsgatan och Golden hits. Kvällen blev vansinnigt rolig med massor av schlagermusik!

Planen var att jag skulle sova över hos min bror, men vid halv två började folk dra sig hemåt och då bestämde jag mig för att försöka hinna med sista tåget hem. Det var bara att kuta i klackskor och nog hann jag! Hoppade in på tåget precis innan dörrarna stängdes. Det var en galet varm kväll så jag eftersvettades till Bro ungefär, lagom mysigt! Men det var det värt för att få sova i egen säng!

Gårdagen var lite seg. Kanske inte mest pga festandet kvällen innan, utan snarare för att det var så omänskligt varmt!

På eftermiddagen tog jag och Vendela en cykeltur upp till stallet för att hälsa på moster Kammis nya häst. Vi matade honom med lite äpplen och sen cyklade vi hem till mormor och morfar och pratade lite med dem.

Väl hemma blev det sängen för Lilla V och tårtbak för mig. Vid två i natt blev tårtorna klara..

I morse gick jag och Skruttfia upp vid nio, åt frukost och cyklade sen till Gransäterskolan med familjen Eneskjöld/Edberg för att leka på skolgården. Vendela var väl visserligen lite för liten för alla lekställningar, men hon verkade nöjd ändå. Vi hann med en picknick i solen också innan vi cyklade tillbaka hem.

Nu ska jag snart åka upp till mina föräldrar för att hämta hem rackarungen som har spenderat eftermiddagen med att bada i moster Emmas nya pool. Richard är iväg och repar så jag har någon timme för mig själv här hemma. Större delen av tiden har jag dock ägnat åt jobb, hur tråkigt är inte det?!

Imorrn är det nationaldagen! Får se vad vi ägnar dagen åt!

Nu är det jobbigt

Fodervärden vill ju lämna tillbaka Dandelion och jag har väl i princip bestämt mig för att sälja honom. Det känns jätte, jättetråkigt, men vad ska jag med en häst som jag knappt törs rida till?

Idag red jag Emmas nya foderhäst, Ludde, och det kändes så himla rätt. Trots att jag inte ridit på väldigt, väldigt länge så var det inga problem att ge sig ut ensam med honom och både trava och galoppera. Jag kände mig helsäker i sadeln och litade verkligen på hästen. Det gör jag inte med Dandelion. Jag är inte ens säker på att jag kommer att våga hoppa upp på honom alls.

Från början var det sagt att fodervärden kunde sköta provridningarna inför en eventuell försäljning eller ny fodervärd, men nu vill hon det inte alls. Kontraktet säger att hon måste ha honom kvar i två månader, men det hjälper ju inte mig mycket att få honom om två månader utan att någon kan provrida under tiden. Så nu funderar jag på att ta hem honom redan i helgen och försöka få honom såld så fort som möjligt. Det gör vansinnigt ont att tänka på en försäljning och nu när jag tittade igenom gamla bilder för att hitta något passande till annonsen så kändes det som att mitt hjärta skulle gå sönder. Och ännu värre lär det bli när jag tar hem honom och tvingas ta hand om honom...

Förutom allt det här jobbiga med Dandelion så har jag haft en ganska bra dag.

Jag och Vendela gick upp vid halv åtta och började dagen med att plocka lite tistlar i trädgården. Sen åkte vi till Ica och handlade frukostfrallor. Därefter meckade jag och Richard med min cykel och kunde konstatera att anledningen till att den stått orörd i garaget i över ett år är för att ventilen var trasig. Nu hade vi ingen ny ventil, men jag pumpade iallafall upp den tillräckligt så att jag och Vendela kunde ta en premiärtur. För ja, jag ordnade ju fast hennes cykelsits också!

Som väntat skrek hon som en stucken gris när jag tog på henne hjälmen, men när vi väl cyklade iväg så tystnade hon och efter en stund sjöng hon till och med. Fantastiskt vad lätt det var att ta sig fram med cykel! Vi cyklade ända till Åbergs där vi träffade Michelle och Ellen och lekte med dem i kojan innan vi avslutade playdaten med en fika. Sen cyklade vi hem igen. Inte riktigt lika roligt åt det hållet med världens uppförsbacke på slutet.

När Vendela lagt sig gav jag mig som sagt iväg till stallet för en ridtur. Ska försöka ta mig dit fler gånger i sommar för det var himla avkopplande!

Nu ska jag strax krypa i säng. Blir nog inte helt lätt att sova för det är många tankar i huvudet just nu..


Långhelg

Det är helt magiskt vad jag känner mig fri och lycklig. Visserligen har jag världens megabunt att rätta innan jag kan sätta betygen om en vecka och större ska den bli! Men trots det känns jag mig så himla glad! Idag när jag kom så kunde jag sitta på trappen i en timme medan Skrutt badade i sin minipool. Det kom inte en enda ilande känsla genom magen för att jag insåg att jag skulle behöva använda tiden till att plugga istället.

Det är verkligen en skön känsla att veta man är klar! Åtminstone för just nu! I höst är det ju heltidsstudier som gäller, men jag tänkte försöka skriva så mycket som möjligt på mitt examensarbete innan sommaren så det ska nog lösa sig.

Nu väntar en långhelg! Ikväll blir det räkor med baguette och aioli till sen middag och sen ska jag göra ingenting, bara för att jag kan.

Resten av helgen är ganska oplanerad. På fredag ska jag ut på Goldens hits, på söndag ska vi eventuellt till Parken Zoo i Eskilstuna och på måndag ska jag baka två tårtor. Resten av tiden tar jag som den kommer. Vill inte planera något, bara njuta av varje dag och känslan av att inte ha några måsten.

Igår var jag ju också ledig, men då var det en något tuffare dag. Jag och Emma åkte och hämtade en häst i Kilafors i Hälsingland och den resan blev inte direkt problemfri. Det började med att 5 varningslampor i bilen lös, sen tappade jag transporten när vi häktat på den, vi körde fel, mellanväggen i transporten gick inte att få fast, vänster blinkers gick sönder, fler varningslampor började lysa och sist men inte minst - jag fick soppatorsk mitt på motorvägen! Givetvis precis där det fanns räcken så det inte gick att komma särskilt långt ut på vägrenen, utan backspegeln stack fortfarande ut i körbanan. Så där stod jag, Emma och en trött häst i transport och fick snällt ringa efter en bärgare (som visserligen var vansinnigt trevlig och hjälpsam) som kom ut med en dunk diesel. Med tanke på alla varningslamporna så visste vi inte om det faktiskt var slut på bränsle eftersom lampan precis börjar lysa, men lite tur i oturen ska man väl ha! Det hade varit katastrofalt om det hade varit bilen som var trasig för då hade vi varit tvugna att koppla loss transporten från bilen för att istället få på den på bärgarens bil. Och det hade inneburit att trafiken hade behövt stoppas av polisen. Men nu gick det att lösa betydligt lättare än så och det är jag tacksam över, även om jag tycker att det är vansinnigt pinsamt att jag fick soppatorsk!

Exalterade över att äntligen få komma iväg igen körde vi givetvis fel och missade avfarten hem. Så vi fick snällt fortsätta till Knivsta och ta den vägen hem. Det var väl inte hela världen, men lite surt kändes det!

Något jag iallafall lärde mig är att alltid sakta in när man kör förbi någon som stannat längs motorvägen och definitivt gå ut i vänsterkörfältet om det finns möjlighet! Oss svischade alla förbi som om vi inte stått där, till och med när bärgaren gick ut i körfältet och fyllde på soppa! Det var riktigt obehagligt för både bil (som ändå är ganska stor och tung) och transport svajade som bara den i vinddraget. Det var en himla tur att vi hade en transportvan och trygg häst, annars hade det aldrig gått!    

Hästen var iallafall väldigt fin och han är släkt med Dandelion! Nya hästens pappa är Dandelions farfar och de båda har samma morfar!

Dandelion ja, han känns just nu som ett jätteproblem, men det går säkert att lösa...

Nu är det räkdags!


RSS 2.0