Skrutten-Li

De senaste veckorna har varit hysteriska. Jag har i princip suttit instängd på mitt rum varenda sekund jag varit hemma. Nu i efterhand känner jag att allt pluggande verkligen gått ut över Vendela. Idag var första dagen på väldigt länge som vi bara var. Tittade lite på Emil, åt lunch, gick ut och lekte, busade i soffan, busade i sängen, låg och myste i sängen och bara en massa annat underbart.

Nu är iallafall uppsatsen inne och allt jobb med den har nog tagit hårdare på mig än jag velat erkänna. Den 11 oktober var jag hos läkaren och fick 24 zomig nasal utskrivna. Idag, 19 dagar senare, har jag använt 15 av dem.. Det är verkligen att misshandla sin kropp! Dessutom har jag väl kraschat totalt den här helgen. Jag sover så fort jag får möjlighet och jag gråter så fort jag tänker på nånting som känns det minsta motigt. Men nu är det lite lugnare på jobbet eftersom det är lov och torsdag och fredag är jag ledig så då blir det lite avkoppling.

Nu blir det inget mer av det, utan jag tänker försöka coola ner lite och bara plugga på förutbestämda tider. Jag ska visserligen fortsätta att plugga heltid den här terminen ut, men det är inför två tentor och på nåt sätt känns det inte lika intensivt som att skriva en uppsats. Blir man inte riktigt klar, så kan man köra ändå liksom, det kan man ju inte med en uppsats.

Uppsatsen är förresten inte helt överspelad, utan jag ska ju försvara den också, plus opponera på någon annans uppsats. När, var och hur vet jag dock inte riktigt än. Lite surt eftersom det förmodligen är mindre än tio dagar dit och jag behöver lite tid på mig att få ledigt, boka boende och planera resan. Det är ändå en bit till Härnösand. Eller Sundsvall om det är dit jag ska...

Jag ska försöka uppdatera lite bättre nu när jag inte bara har en massa deppiga saker att berätta om, men nu ska jag sova! Godnatt!

Det går riktigt, riktigt dåligt med min uppsats! ALLT ska vara klart på söndag och jag är verkligen mil från att bli klar. Men jag orkar liksom inte deppa ner mig, utan är faktiskt på ovanligt bra humör.

Dagen idag bestod av jobb, sen hem och hämta Richard och Vendela för att åka till Älvsjö och gå på Underbara barn-mässan. Inte direkt prisvärt med biljetter för 140 kronor styck, men det var ändå skönt att åka iväg tillsammans. Vi köpte en söt mössa till Vendela och hon fick två ballonger, en på pinne och en med helium. Heliumballongen var hon jättefascinerad av och ännu roligare blev den hemma när jag tog bort brickan från snöret. "Åååååh, neeeej" sa hon varje gång hon tappade den och den for upp i taket. Hur gulligt som helst!

Imorse var hon också världens sötaste. Visserligen vaknade hon för tidigt (man vill inte bli väckt halv sju när man kan sova till tio i sju), men när hon talade om att hon ville upp så ropade hon "Mamma, pappa, Ickad". Hur dåligt humör man än är på när man vaknar så smälter man helt klart när hon ropar så!

Den här veckan har inte varit särskilt rolig i övrigt. I onsdags släppte min migrän för första gången på en vecka och jag har nu haft tre dagar utan någon migränmedicin alls. Man glömmer hur skönt det är att ha en fungerande skalle efter en sån pestvecka med ständigt smygande migrän.

Efter mässan idag åt vi en sen middag på Max. Vendela åt nästan en hel hamburgare själv! Hon som brukar vara dålig på att äta middag.. Väl hemma blev det lite ballongbus och sen Idol. En gammal Kent-låt fick mig att slå igång Spotify nu när jag ska plugga och det är märkligt vad musik kan väcka känslor i en! Nostalgi, lycka och harmoni är verkligen vad jag känner med lite gamla Kent-, Broder Daniel- och Håkan Hellström-låtar. Hur fantastiska var inte gymnasieåren!?

Imorse var det väckarklocka som gällde. Fast jag hörde den inte, hade öronproppar och var väl lite väl trött eftersom jag somnade efter fyra i natt. Men jag försov mig inte mer än fem minuter så det var ingen katastrof.

Dagen bjöd på strålande väder och det var så där riktigt mysig marknadsstämning på skolan. Jag upplevde den dock knappt eftersom jag satt instängd med mina sysslor på kontoret hela dagen, men de få gånger jag var ute kändes det urmysigt. Jag vet inte riktigt vad som finns till försäljning eftersom jag inte gått runt nånting, men folk kom med blommor, grönsaker, buskar, träd och en massa annat spännande! Jag hade så gärna velat att min käre mor fick komma ut och se fantatiskt fina Säbyholm, men hon hade ingen som kunde skjutsa ut henne. Och nu blir det ju inga fler höstmarknader där...

När jag kom hem wokade jag ihop de grönsaker jag fick med mig från marknaden och ugnsstekte några bitar lax. En kalasgod middag på 20 minuter! En nästan lika snabb efterrätt blev det också med en knäckig äppelpaj. Urgod den också!

Nu ska jag dricka en kopp te och sen plugga lite till innan jag lägger mig. Det börjar bli slutspurt på uppsatsen nu! Mindre än tre veckor kvar!!!

Världens sötaste unge snortade idag bambuskott vid middagen, blev förtvivlad av att den fastnade i nästan och sen nös hon. Jag skrattade så jag grät vid matbordet. Vendela tyckte också att det var roligt. Fast hon visste nog inte vad hon tyckte var roligt, men hon skrattade ändå. Tänk vad tråkigt man måste ha haft det vid middagsbordet innan man fick barn!

Idag vaknade jag med migränkänningar igen. Gav det en chans i nån timme innan jag körde en ny zomig. Sen har den faktiskt hållit sig borta resten av dagen!

Dagen idag har jag ägnat åt mina kära matteböcker. Det närmar sig slutet i räknandet, bara två veckor för sent...
Skruttfia har varit hos farmor och farfar större delen av dagen och jag längtar verkligen efter de helger då vi bara kan vara tillsammans hela tiden och busa hela dagarna!

Nu ska jag gå och lägga mig, för imorrn ska jag JOBBA! Helt fel på en söndag, men vad ska man göra? Jag får ju långhelg på höstlovet i gengäld och det är inte helt fel det heller!

Jag har förresten skaffat twitter. Vet inte varför, ville bara kolla vad det är och inte blev jag klokare!

Godnatt!

Den här förbaskade migränen är som ett skämt! Jag har tagit fyra zomig nasal på två dagar och det känns inte som att det är över än. Förjäkligt!

Idag har vår finaste Skrutt varit hos mormor större delen av dagen. Hon var faktiskt extra snäll i morse och sov till efter åtta. Men så var hon vaken mellan fyra och fem också och förde ett himla oväsen. Först stod hon i sängen och sa "Ti", "Ti", "Ti" och pekade mot dörren. Varken jag eller Richard har kommit på vad det betyder. När vi försökte lägga om henne vägrade hon och kastade både napp och Nasse ur sängen. Hon insisterade på "Ti" så jag tog upp henne och lät henne gå iväg. Då gick hon till tv:n och fortsatte säga "Ti". Jag har inte en susning om vad hon menade och det är väldigt frustrerande både för ett litet barn och hennes föräldrar att inte kunna förstå varandra klockan fyra på natten. Hur som helst nöjde hon sig med en "kaka" sen istället och la sig i sängen utan napp. När Mariekexet var slut fortsatte hon ropa "Ti". Då fick hon ligga i vår säng istället, vilket hon aldrig gör annars. Hon väl still i åtminstone tjugo minuter innan hon började busa. Peta lite försiktigt på mamma och pappa och sen börja studsa i sängen. När jag sa åt henne att hon fick gå och lägga sig i sin egen säng om hon inte slutade så slängde hon sig på kudden igen och försökte somna om. Två minuter senare var hon igång igen så till sist hamnade hon i egen säng igen och somnade utan ett pip till.

Hon har sagt "Ti" några gånger till idag men vi vet fortfarande inte vad hon menar. Vi är väl korkade helt enkelt..

I övrigt hade det inte gjorts många knop i det här huset idag. Jag har planerat några lektioner inför nästa vecka, men det är allt.

Imorrn hoppas jag kunna leva på annat än yoghurt och då kanske migränen ger med sig också. Måste komma igång ordentligt så att jag orkar jobba en sexdagarsvecka med start på söndag.

Om tidigare inlägg har varit gnälliga så varnar jag lite extra för det här. Herregud vilken extremt lång dag!!!

Igår gick jag och la mig direkt efter Bonde söker fru. Jag skakade som ett asplöv av köld, men lyckades väl sova en två timmar iallafall. Sen vaknade jag vid elva och frös ännu mer. Jag frös trots att jag hade täcke och en fleecemorgonrock på mig. Jag sov från och till i några timmar till och gick upp vid fyra. Då tog jag tempen och förväntade mig att den skulle visa åtminstone 45 grader! Snarare 38,2... Det är ju knappt ens feber! Men jag är så grymt sällan sjuk så kroppen går väl nästan under av minsta tiondel i höjning. Jag minns inte ens när jag hade feber senast och jag kan inte minnas att jag nånsin frusit så mycket som i natt. Hur kan barn ha över 40 grader egentligen?!

Jag hade bestämt mig för att jobba ändå, men när morgon kom fick jag inse att det var omöjligt. Migränen var skoningslös! Richard, som också är sjuk, fick gå upp med Vendela och ta hand om henne tills jag lyckades kravla mig upp vid elva. En omgång Zomig gjorde ingen verkan, men när jag tog en andra omgång så började det äntligen släppa. Då var klockan redan över tre på eftermiddagen...

Världens snällaste mormor skyndade sig hem från jobbet och tog hand om Vendela en stund på eftermiddagen och kvällen. Utan hennes hjälp hade vi nog gått under alla tre.

Migränen den här gången var, om möjligt, ännu värre än någongång tidigare. Förmodligen för att jag sov så mycket och inte kände hur den bara blev värre och värre. Dessutom visste jag inte riktigt om det var migrän eller vanlig förkylningshuvudvärk förrän den exploderat totalt. Och då är det lite för sent..

Måste bara berätta lite om vår söta skrutt. Förutom att hon är världens duktigaste barn när mamma och pappa är sjuka så är hon också världens sötaste. När jag frågade henne om hon har feber så kände hon på sin panna själv. Hur sött som helst!

Nu ska jag ta en kopp te, försöka få i mig nånting i matväg och sen glo på en film resten av kvällen. Imorrn ska jag jobba hemifrån med en massa planering och rättning. 

Jag har ju lite svårt att släppa allting och bara underhålla Vendela om dagarna. Igår var hon inte heller jättesjuk, men hon kändes ändå inte tillräckligt kry för en dag på dagis. Så vi bakade bullar istället. Det var ju ändå kanelbullens dag och Vendelas 21-månadersdag.

Dagen bjöd inte på något särskilt, förutom en fisksoppa med saffran. Smaskigt värre och vi är ju så dåliga på att äta fisk annars!

Imorse kändes Vendela helfrisk igen, men vi hade redan bestämt att hon skulle vara hemma en dag till. Och tur var väl det, för idag bröt det där som legat och grott hela veckan ut ordentligt. Hon var hos moster en stund på förmiddagen medan jag passade på att plugga lite. När hon kom hem grät hon konstant. Hon grät sig till sömns och vaknade gråtandes efter en timme. Då la jag henne igen och hon somnade om igen och sov ytterligare en timme. Sen var hon het som en kastrull och hela eftermiddagen har hon suttit i min famn medan vi tittat på tv. Så nu är hon verkligen sjuk med snor, nästan 40-graders feber och hosta. Det känns himla skönt att inte ha skickat iväg henne till dagis i veckan, för nu kom beviset på att hon faktiskt inte varit på topp.

Dessvärre känns det som att jag också håller på att bli sjuk och det går inte för sig! Jag SKA jobba imorrn! Richard är ju ändå lektionsfri och jag har bara två lektioner, en på morgonen och en sist på förmiddagen. Däremellan tänkte jag se till att planera för hela nästa vecka så jag slipper sitta kvällarna långa och planera nästkommande dags lektioner.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen titta på Bonde söker fru och sen kanske plugga liiite till innan jag lägger mig. Imorrn är det fotografering också. Hua!

Hur lär man sig det här då? Jag är fullt frisk och har hur mycket saker som helst att göra. Vendela är väl inte jättesjuk, men ändå inte tillräckligt fräsch för att gå till dagis. Hon sov hela natten men var rejält glansig på ögonen när hon vaknade och hon hostade konstant. Ända tills hon ätit välling och hostat så hon kräktes upp den. Sen dess har hon inte hostat en enda gång... Istället har hon röjt runt med full fräs här hemma, vilket jag har lite svårt att ställa mig till.

Jag inser ju att jag kanske inte kan få ro att plugga, men det vore trevligt att iallafall kunna göra nånting. Plocka lite tvätt, röja nån garderob eller vad som helst. Men det är ju omöjligt! Jag var på toa i morse och då stod Vendela vid diskbänken i köket. Plötsligt hörde jag "Aj! Hihihi", "Aj! Hihihi", "Aj! Hihihi". Min mammahjärna har blivit så pass utvecklad att jag förstod på en gång att det inte var något bra hon höll på med så det var bara upp med byxorna och ångloka ut i köket! Mycket riktigt, där står ungen med sprayflaskan rengöringsmedel och sprutar sig själv i ansiktet. Varje gång hon sprutade sa hon "Aj! Hihihi". Jag vet inte hur bra det är med Prefect i ansiktet, men ögonen verkade inte irriterade så jag sköljde henne bara ordentligt med vatten och bytte tröjan som var indränkt i skiten.

Till lunch åt vi korv med potatismos. Eller jag åt och Vendela lekte. Först skulle hon prompt äta korven med en smörkniv och idag är en sån dag då jag inte orkar protestera utan hon fick äta vidare med sin smörkniv. Sen gav hon sig på potatismoset och började rulla det mellan fingrarna och bygga slott på bordet. Som sagt, en sån där dag då man inte orkar protestera utan jag åt min korv och låtsades som ingenting. Sen sa hon "Papper" och skulle absolut torka händerna. Visst, snälla mamma ordnar det och talar om för henne att om hon inte slutar leka med maten så får hon ingen mat. Hon verkar fatta och kör in en sked potatismos i munnen istället. Två sekunder senare är potatismosslottet under uppbyggnad igen och då ryker hela tallriken.

Jag skulle ju bli en sån där mamma som inte skriker på sitt barn, utan som snällt förklarar varför man inte ska göra si eller så och istället för att förmana och banna ska vi komma överens, kompromissa och samverka. Jo, tjena! Jag ryter åt Vendela varenda dag och jag får inte ens dåligt samvete för det längre. Förmodligen för att hon inte bryr sig ett skit. Hon gör det hon inte får göra iallafall... Alltså är hela proceduren meningslös. Och hon gör ju rätt, varför bry sig om någon som skriker åt en? Man hör ju lika bra om man talar i normal ton. Nä, jag får nog ändra strategi.

Nu ska jag sluta beklaga mig och passa på att plugga lite medan Vendela sover middag. Hon hade lite feber nu när hon gick och vilade så vi får se hur det slutar...

http://svtplay.se/v/2552888/abc/2_10_18_10

Glöm förresten inte bort att kolla inslaget på ABC från vår skola och kom för guds skull på höstmarknaden nästa söndag (9 oktober) och ge ditt stöd för att skolan ska få vara kvar!

I fredags var det jobb som gällde i några timmar. Sen köpte jag en svart skjorta till Richard i centrum. Därefter åkte jag, Vendela och mormor till min farfar för att hälsa på honom när han ligger på sjukhus med rosfeber i ena armen.

Tillbaka i Bålsta plockade vi upp Emma och sen åkte vi till Åbergs museum där vi åt middag och lyssnade på live-band. Richard var med och spelade trummor. Sen vidare till Ica för att handla fredagsmys och sen äntligen hem och ramla i säng nästan på en gång.

Vendela åkte iallafall i sängen direkt, men jag tvingades leta efter en förbaskad bilnyckel i nästan en timme! Vendela hade lyckats få tag i den och jag hann se den på hallgolvet en sväng när jag bar henne från köket till badrummet, men sen var den spårlöst försvunnen! Jag vände på ALLT i mitt letande! Kollade i varenda sko, mellan soffkuddar, minsta lilla vrå där nyckeln skulle kunna få plats. Till sist hittade jag den i Vendelas spis. Tack för den!

I lördags fick jag sovmorgon till åtta. Sen skulle jag och Vendela spana in barnloppisen i Enköping, men på vägen dit ringde mostrarna och frågade om de fick hänga på till Enköping. Så det blev en systersutflykt med ett stopp på barnloppisen, ett stopp på Granngården, ett stopp på en hästloppis i Rotbrunna och till sist ett stopp på Donken.

När vi kom hem igen tänkte jag att jag skulle plugga, men jag stupade i säng istället och sov alldeles för länge. Det resulterade i att jag inte kunde somna igår kväll och knappt sov någonting på hela natten. Men, men... Desto skönare att somna ikväll! Jag hann med ganska många timmars pluggande igår ändå.

Idag hade jag egentligen sovmorgon, men jag gick upp vid halv nio, käkade och åkte sen med Vendela för att plocka upp mormor och Emma. Vi åkte till Örsundsbro och spanade in Mickelsmässmarknaden. Jag införskaffade en ny plånbok (som jag sen insåg var för liten) och 14 par strumpor, 11 par till mig själv och 3 par till Richard (som jag ändå lånar sen när min strumplåda är tom).

På hemvägen svängde vi förbi ridskolan också för att kolla in loppisen där. Men det var inte mycket att hänga i julgranen... Kanske var det bättre tidigare på dagen.

Hela eftermiddagen har jag ägnat åt min förbaskade uppsats! Den börjar bli riktigt irriterande nu, för det tar ju aldrig slut! Jag räknar, räknar och räknar och ändå har jag massor av böcker kvar! GAAAH!! Jag ligger mil efter planeringen och det känns inge vidare alls.

Men nu ska jag ta en dusch och sen lägga mig. Får se om det blir vabb imorrn för Vendela är ordentligt hes och har varit lite rutten i kistan. I övrigt verkar det inte vara något fel på henne, så vi får se hur det blir.

Godnatt!