Uppåt fast det går nedför

Det går riktigt, riktigt dåligt med min uppsats! ALLT ska vara klart på söndag och jag är verkligen mil från att bli klar. Men jag orkar liksom inte deppa ner mig, utan är faktiskt på ovanligt bra humör.

Dagen idag bestod av jobb, sen hem och hämta Richard och Vendela för att åka till Älvsjö och gå på Underbara barn-mässan. Inte direkt prisvärt med biljetter för 140 kronor styck, men det var ändå skönt att åka iväg tillsammans. Vi köpte en söt mössa till Vendela och hon fick två ballonger, en på pinne och en med helium. Heliumballongen var hon jättefascinerad av och ännu roligare blev den hemma när jag tog bort brickan från snöret. "Åååååh, neeeej" sa hon varje gång hon tappade den och den for upp i taket. Hur gulligt som helst!

Imorse var hon också världens sötaste. Visserligen vaknade hon för tidigt (man vill inte bli väckt halv sju när man kan sova till tio i sju), men när hon talade om att hon ville upp så ropade hon "Mamma, pappa, Ickad". Hur dåligt humör man än är på när man vaknar så smälter man helt klart när hon ropar så!

Den här veckan har inte varit särskilt rolig i övrigt. I onsdags släppte min migrän för första gången på en vecka och jag har nu haft tre dagar utan någon migränmedicin alls. Man glömmer hur skönt det är att ha en fungerande skalle efter en sån pestvecka med ständigt smygande migrän.

Efter mässan idag åt vi en sen middag på Max. Vendela åt nästan en hel hamburgare själv! Hon som brukar vara dålig på att äta middag.. Väl hemma blev det lite ballongbus och sen Idol. En gammal Kent-låt fick mig att slå igång Spotify nu när jag ska plugga och det är märkligt vad musik kan väcka känslor i en! Nostalgi, lycka och harmoni är verkligen vad jag känner med lite gamla Kent-, Broder Daniel- och Håkan Hellström-låtar. Hur fantastiska var inte gymnasieåren!?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0