Vår fina unge!
Natten till idag var väl inte den roligaste. Vendela vaknade en massa gånger och ville inte somna om så jag la mig bredvid henne igen. Sen vaknade hon vid sex och hade sovit klart. Nog för att jag är medveten om att barn vaknar tidigt, men det är ju en fördel om de först sovit ordentligt på natten. Så idag har hon fått begränsad sovtid till en timme, vilket gjorde att hon somnade ordentligt nu på kvällen. Får se hur natten blir.
Dagen idag har varit precis så där härligt ledig som jag önskade. Vi åkte till Ica och handlade på förmiddagen, bjöd hit moster Emma på lunch, bakade cupcakes och bjöd sen hit Isabelle, Sebastian och Linda på eftermiddagen för en fikastund. Vendela var väldigt fascinerad av söta Sebastian och hon klappade honom och busade med honom så att han skrattade. Han fick tag i hennes hår en gång och ryckte rätt ordentligt, men det var som att Vendela förstod att han inte gjorde det med mening för hon blev inte ledsen.
Till middag gjorde jag en jättegod lax med tomatsås och vitlöksris. Jag är egentligen inte så förtjust i varma tomater, men det här var kalasgott. Och enkelt att laga med sånt man ofta har hemma. Skulle behöva fler såna recept!
Under dagen hann jag med en sväng med dammsugan och nu på kvällen har jag tvättat. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok, något jag inte har gjort på väldigt många år. Jag har inte riktigt funnit ro till det när jag haft mycket att göra, dessutom har jag ingen sänglampa, vilket gör det hela ännu svårare...
Ska läsa in mig lite på morgondagen lektion också.
Godnatt!
Tjollahopp!
Idag var det jobb igen. Inte helt enkelt med en massa tonåringar som taggade för sin fjällresa som de skulle åka iväg på på eftermiddagen. Vid såna tillfällen får man bara ta det som det för vad det är.
I natt väcktes jag av att Vendela smällde sin dörr i väggen precis efter att jag somnat. Jag blev livrädd och hade en puls på 180 och fick jaga ifatt henne när hon var på väg till vardagsrummet. Jag vet faktiskt inte om hon var vaken eller om hon gick i sömnen, men hon la sig iallafall snällt i sängen igen.
Jag gick tillbaka i min egen säng och somnade igen innan hon var uppe igen och smällde igen sin dörr med full kraft och jag flög upp igen med ett skenande hjärta. Den här gången hade hon tänt lampan och började leka i sitt rum, men det var inga problem den här gången heller att få henne i säng igen. När jag la mig i sängen tänkte jag att jag skulle ligga vaken en stund för att vara säker på att hon somnat om ordentligt, men i nästa stund blev jag tydligen väckt igen av en dörr som smällde igen.
Nu var jag trött på att riskera hjärtattacker så jag plockade med mig kudde och täcke och la mig i sängen bredvid Vendela och sov där med henne i nån timme innan jag flyttade tillbaka i min egen säng. Det är verkligen guld att ändå ha en säng stor nog att kunna ligga bredvid henne och sova bekvämt! Dessutom är det rätt mysigt att ligger bredvid en liten gullunge!
Imorrn ska jag och Vendela ha en riktig mysdag. Eftersom eleverna är i fjällen så är jag helt lektionsfri imorgon. Får se vad vi hittar på. Kanske är vi bara sjuka eftersom Edwin blivit hämtad på dagis med vattkoppor. Risken finns ju att Vendela blev smittad samtidigt som han och att hennes också bryter ut den här veckan.
Vinterutflykt
Sen åkte ytterkläderna på (med väldiga protester från Vendela) och vi gav oss ut på en vinterutflykt i det fantastiska vädret. Planen var att gå till en grillplats bort mot grustaget, men när vi kom dit visade det sig att den inte längre finns kvar. Så vi satt på våra sittunderlag direkt på marken istället. Funkade det med. Dessvärre glömde jag muggar till den varma chokladen, så vi fick dela termosens lilla kopp. På tillbakavägen gick vi över åsen och träffade på en jättestor och fin lekpark som Vendela aldrig ville sluta leka i. Till sist fick vi tvinga ner Vendela i pulkan och dra hem henne gråtandes och skrikandes. Bra man känner sig som förälder då!
När Richard skulle lägga Vendela nu på kvällen så blev han plötsligt urputtad ur sängen och sen ivägvinkad, för Vendela skulle minsann sova själv. Naiva som vi är så trodde vi att hon faktiskt försökte sova själv, men sen när jag gick in för att titta så hade hon rivit ner alla leksaker i hela rummet. Det är fascinerande att hon lyckades göra det utan att det hördes!
Nu på kvällen tittade vi på Wallander - skytten och herregud vad jag bölade i slutet! Just när det handlar om att förneka sitt barn är sånt som känns väldigt mycket när man själv har barn. Hur man kan ta avstånd från sitt eget barn är ju helt oförståerligt för mig. Och när han i filmen sen tar sig an sin son, då bölade jag så jag trodde att tårarna aldrig skulle ta slut.
Nu blir det sängen. Borde ha tvättat, men jag orkade inte. Problemet blir ju att hitta nåt att ha på sig imorrn...
Helg igen!
I onsdags var jag hemma och vabbade för Vendela var vaken halva natten och var ledsen. Jag la mig bredvid henne i sängen och efter två somnade hon äntligen. När klockan ringde sen halv sju fanns det inte en chans att varken hon eller jag skulle orka med en hel dag så vi stannade hemma.
Under veckan har jag förberett min födelsedagsfest som ägde rum i söndags. Jag bjöd på lite paj, mjölkchokladpannacotta och höll i en lång musiktävling. Jag hade förfärligt roligt, men jag undrar om det ändå inte är roligare att tävla själv. En fantastiskt rolig kväll blev det iallafall och jag fick jättefina presenter, bland annat ett presentkort på en behandling på Relax. Det kommer jag absolut att skämma bort mig själv med!
Lite tråkigt är det när man arrangerar nånting stort som kräver massor av förberedelser och sen hoppar folk av i sista sekund. Den sista som hoppade av skickade ett sms efter att hon egentligen skulle ha varit här. Självklart kan man bli sjuk eller så, men så var inte fallet med alla de som hoppade av i sista sekund. Men jag är väldigt tacksam över alla de som kom! Det kändes lite som en bekräftelse på att jag faktiskt har mina vänner kvar, trots att jag sett dem så himla sällan den senaste tiden.
Dagen efter kalaset vaknade Vendela kvart i åtta, trots att hon la sig efter halv ett eftersom hon varit hos faster under kvällen och vägrat sova. Så det var bara att kravla sig upp. Jag ägnade förmiddagen åt att förbereda helgens två tårtor.
Efter att Vendela sovit middag åkte vi till Love som hade 2-årskalas. Där hann jag vara i ungefär en timme innan jag var tvungen att åka vidare till min mamma som hade Tupperware-party. Jag köpte som vanligt mer än jag egentligen tänkt mig...
Resten av kvällen ägnade jag åt tårtorna, men jag gjorde dekorationerna samtidigt som jag tittade på film och det är ju inte så tokigt.
Nu ska jag kika på Sveriges mästerkock medan Vendela sover middag. All disk och städning kan jag ta tag i senare!
En härlig vinterdag!
När vi var färdiga med pulkaåkandet grillade vi korv till lunch och sen åkte Skrutt till mormor där hon sov middag och tillbringade eftermiddagen. Vid fem åkte jag och Richard också dit och bjöds på en mycket god middag som inleddes med något så oväntat som råbiff! Både äggulan och köttet var rått, men det var faktiskt oväntat gott!
Medan vi var barnfria passade vi på att skotta all snö på uppfarterna. Sen fick vi göra det igen efter middagen eftersom de snöade mer, men då var det en lätt match eftersom förarbetet var så bra gjort. Jag byggde även ihop en ny hylla till Vendela så snart ska vi nog få igång hennes akvarium!
Nu på kvällen tittade vi på Wallander och jag höll på att skita på mig emellanåt, precis som vanligt. Får ju ont i magen av såna filmer, och ändå tittar jag på dem? Varför kan man ju undra?
Nu borde jag hoppa i säng, men jag vill inte att helgen ska vara slut. Jag borde ha förberett lite jobb, men jag har inte orkat. Och dessutom är det ju faktiskt helg.
Det går inte så där jättebra med Vendela i hennes nya säng. Dels tar det vansinnigt lång tid att få henne att somna på kvällen och vi måste ligga bredvid henne så hon inte springer upp hela tiden. Och dels så knallar hon upp mitt i natten och väcker oss. I förrgår natt vaknade vid fyra och då låg hon bredvid mig i sängen. Hur hon hamnar där har jag inte en aning om för jag sov med öronproppar eftersom Richard snarkar. Men innan fyra hade hon alltid krupit ner hos oss och sov sen kvar där resten av natten. Natten till idag gick lite bättre för då ledde jag tillbaka henne i sin egen säng de gånger hon kom upp. Det blir säkert bättre så småningom.
Sängen var det...
Nästan uttråkad
Igår var det min 28-årsdag. Kände mig inte så mycket äldre än dagen innan faktiskt :)
Jag blev väckt på sängen och fick en kaka med ett ljus i och en trisslott. Sen var det jobbet som gällde och jag kom ju inte därifrån förrän efter klocka ett, trots att jag slutade halv tolv. Men det var en himla massa inrapporteringar och sammanställningar som skulle göras. När jag äntligen var klar skrek magen efter mat (men ingen huvudvärk!) och jag åkte till kinarestaurangen och åt lunch med Richard.
Sen var det hem och snabbstäda som gällde eftersom mina föräldrar och Richards föräldrar skulle komma över på en fika. Inga bakverk på mitt eget kalas kan jag lova! Här blev det kakor, bullar och fryst schwartzwaldtårta från Ica!
Av Richard föräldrar och syster fick jag en tårtkurs på Kakburken i mars! Det är nog den bästa presenten jag fått nånsin! Det ska bli hur roligt som helst och jag längtar verkligen till mars! Sen fick jag pengar som bara ska spenderas på mig själv. Inte helt dumt det heller. Ska försöka klippa mig och införskaffa ett gymkort för dem. Och så ska jag skarva på Vendelas egna pengar så de räcker till en Trofast-hylla på Ikea som akvariet kan stå på.
Nu vaknade Skruttfia så nu blir det Ikea!
Sista dagen som 27-åring
Nånstans börjar det kännas nu att jag inte är så där jätteung längre. Många människor som jag imponeras av på tv eller i andra sammanhang och som jag tar för givet är mycket äldre än mig är i själva verket flera år yngre. Jag känner mig fortfarande inte vuxen och vill gärna lägga över allt jobbigt ansvar på någon annan. Jag tror fortfarande att någon kommer och räddar mig om jag råkar göra ett fatalt misstag.
De två senaste dagarna har verkligen varit en pers! Åtta till fem på jobbet. Det i sig är väl inget konstig, så ser ju en vanlig arbetsdag ut för "alla" andra, men skillnaden är väl att om man har lektioner hela dagen så ska man prestera hela dagen. Det är som att hålla fem redovisningar om olika saker under en dag, rätt påfrestande! Publiken är dessutom sällan tålmodig och intresserad av det man har att säga, utan man pratar ofta för döva öronen eller tvingas föra diskussioner kring småsaker.
Men trots 16 lektioner på två dagar så har det ändå känts ovanligt lätt eftersom jag inte har haft någon migrän! Det har verkligen varit en märklig känsla när man är van att nästan alltid har ont i huvudet. Och även om jag kanske inte alltid har en utblommad migrän så finns ändå känslan där. Nu känner jag ingenting och går nästan och väntar på att det ska slå till. Det är betydligt lättare att jobba nu kan jag lova! Det blev som att migränen var en stress i sig, att hela tiden behöva tänka på att den kan slå till och hela tiden ha med sig migränmediciner.
Förutom medicinen så har jag faktiskt coolat ner lite på jobbet också. Jag tar inte ens med mig jobb hem, för då sitter jag bara och jobbar hela kvällen, utan när jag går hem så går jag hem och är ledig. Det kanske funkar ett tag iallafall :-)
Nu blir det sängen så jag orkar med min födelsedag imorgon :D
Betablockerare
Igår var jag och Vendela hemma igen, men idag var det dags för jobb och förskola.
Gårdagen ägnade vi främst åt att bygga ihop Vendelas nya säng. Ett gigantiskt åbäke som tog tre timmar för mig och moster Emma att få ihop! Men vilken nöjd unge sen! Hon hoppade och klättrade i sängen och tjoade "Min koja!" halva kvällen. När det sen blev dags att sova var det inte riktigt lika roligt... När klockan var nästan elva hade hon sprungit upp säkert 100 gånger. Den sista timmen satt jag bara utanför hennes dörr och behövde bara titta på henne så flinade hon och sprang tillbaka i sängen. Till sist gav jag upp och la mig bredvid henne och då somnade hon till slut. Sen sov hon hela natten och studsade upp imorse när jag väckte henne halv sju och ropade "koja!". Hur orkar hon liksom?
Idag hade jag bara två lektioner och den sista kortade jag av eftersom jag hade en läkartid. Läkarbesöket slutade i att jag nu (och tydligen förmodligen i resten av mitt liv) ska äta betablockerare för att förebygga migränen. Å ena sidan kan jag känna att det känns otroligt fel att äta blodtryckssänkande mediciner (utan att det är fel på varken hjärta eller blodtryck) när problemet sitter i att jag har ett för stressigt jobb. Å andra sidan har jag ingen migrän ikväll, trots att jag har haft en rätt hektisk dag, och det är alldeles obeskrivligt skönt!
Kanske får jag leta efter andra jobb där arbetsbelastningen är mer jämn och kanske kan jag då sluta med medicinerna. Eller också kan jag sluta redan efter sportlovet när jobbet lugnar ner sig. Det återstår att se. Jag tar iallafall en väldigt liten dos till att börja med och jag får väl utvärdera biverkningarna när jag testat ett tag.
Nu ska jag försöka pallra mig in i duschen. Jag skjuter lika mycket på det varje gång, men det är ju så sinnessjukt tråkigt att duscha! Åtminstone när man måste köra hela proceduren med hårtvätt och alltihop.
Söndagsutflykt
Vi började med en tur till Coop där vi skulle köpa en verktygsbänk till Vendela. Efter ett tips från Cissi igår så var det halva priset på såna. Dessutom skulle vi ändå köpa korv med bröd till den mysiga utflykten.
Det var halva priset på en himla massa bra grejer. Verktygsbänken kostade 150 kr, helt okej pris! Den här gången var det inte jag som blev besatt av billiga leksaker, utan det var faktiskt Richard. Han föreslog en massa saker som vi borde köpa, men det mesta var nog för lite mindre barn. Däremot blev det ett dockskåp från Lundby för 250 kr. Hon kommer inte att få det nu, utan vi sparar det tills hon är stor nog att förstå grejen med det. Kikade in på lekmer.se och där kostade ett exakt likadant 599 på rea, ordpris var 899.
Självklart glömde vi ju att handla dricka till utflykten så jag gick in igen och då var kassaköerna hur långa som helst! Och självklart hade människan framför mig inte tillräckligt med pengar att betala med, så det blev en massa strul. Men sen bar det av till Kungsängen och Lillsjön.
Vi gick upp på något som kallas Lillsjötoppen, ett gammalt sopberg som fräschats upp med grillplats och ett fint konstgjort vattenfall. Tanken var att vi skulle plocka en cache också, men jag hittade den aldrig. Måste nog träna upp mig lite i geocachandet så jag är lite mer van att leta med gps:n.
Väl på toppen var det iallafall jättefint med en fantastisk utsikt åt alla håll. Det fanns en igenfrusen damm som Vendela "åkte skridskor" på. Grillplatsen var också fin och hade förmodligen varit ännu finare om vi hade haft med oss ved. Det fanns lite halveldade vedträn som vi försökte få fjutt på, men varken jag och Richard tycks ha någon talang som pyroman. Så det blev bara bullar med varm oboy, korven fick följa med hem igen. Synd, för det är verkligen mysigt att grilla korv när det är kallt ute. Ännu tristare kändes det när vi gick nedåt igen och då gick förbi en hög med ved som förmodligen var avsedda att användas till grillplatsen.
Lunchen blev istället på Gyllene måsen och sen åkte vi hem.
Väl hemma sov både jag och Vendela en stund på eftermiddagen och sen har vi lekt nere i gillestugan.
Precis innan hon skulle lägga sig fick hon några godisar och tittade på Ponnyakuten tillsammans med mig. När Richard skulle ge henne godisarna råkade han välta ner ett paket vaniljsocker och det landade på sidan på bänken nedanför och självklart flög halva innehållet ut som ett stort rökmoln. Precis i Vendelas ansikte! Hon hade vaniljsocker i hela ansiktet och håret och såg hysteriskt rolig ut. Jag skrattade så jag grät, men stackars barnet grät av andra orsaker. Fast sen skrattade hon också när hon såg sig själv i spegeln. Jag orkade inte bada henne så jag drog bara igenom håret med lite vatten. Det resulterade i att hon nu har stenhårt hår och ser ut som Elvis. Men det gör inget, hon kommer att vara hemma imorgon så hon kan duscha imorrn kväll istället. Både hon och jag är på väg att bli förkylda så vi är hemma och kurerar oss. Jag ska dessutom försöka få en tid till vårdcentralen för ordentlig migränutredning.
När skuttfia väl kommit i säng tog hon sig ur den rätt fort genom att klättra över spjälorna och ramla på golvet. Mindre roligt och jag ville egentligen byta bort spjälsängen under jullovet, men hon fick inte sin nya säng förrän i slutet och då föll det bort. Så då tänkte vi att vi skulle vänta till sportlovet, men nu får nog sängbytet ske redan imorrn.
Nu ska jag jobba lite innan jag kryper i säng.
Första veckan
Det sket sig redan första dagen! Jag har haft migrän nästan varenda dag den här veckan och i onsdags fick jag dessutom en fruktansvärt yrsel som var riktigt otrevlig. Den var kvar länge under kvällen, men hann försvinna innan jag gick och la mig. Det vill jag INTE uppleva igen! Riktigt obehagligt att känna att man hålla på att ramla så fort man ställer sig upp.
På onsdagskvällen kom ett andra migränanfall för dagen och då kändes det som att det räckte. Jag var hemma från jobbet både torsdag och fredag. På torsdagen hade jag migrän igen, men under fredagen klarade jag mig. Idag är den tillbaka på nytt.
På måndag ringer jag till vårdcentralen och tvingar dem att hjälpa mig. Nog för att det funkar att ta zomig hela tiden, men det känns inte nyttigt och jag är rädd att den ska bli verklös efter för mycket användande. Dessutom får jag näsblod av allt sprayande i näsan.
Förutom riktigt tunga dagar (kvar på jobbet till 17 och sen jobba hemifrån till efter 23) de få dagar jag jobbade så hade vi dessutom städvecka på dagis. Så tisdag, tordag och idag har vi städat. Det gick rätt smidigt ändå, och jag tycker att det här passet var lättare än det vi hade förra gången. Även om det kanske inte är så där jätteroligt så är det ganska motiverande att hjälpas åt när man på hemsidan kan läsa att vi får ytterligare en halvtid (tror jag det var) med pedagoger eftersom det finns utrymme i ekonomin för det. Sånt känns verkligen jättebra!
Igår kväll påbörjade jag projekt "Mission impossible". Jag skulle baka en 2-årstårta till Edwin, vilken kändes som ett rätt lätt uppdrag. Jag hade idéer och tårtan kändes inte allför omöjlig, även om den skulle vara äggfri. När jag skulle göra tårtbotten (som vanligt alldeles för sent på kvällen) så fanns det inte tillräckligt med mjöl. Jag tänkte att jag nog kunde lösa det med lite glutenfri mjölmix. Det hade säkert gått också, om inte fler faktorer spelat in. Den ena var att jag envisades med att göra lite större sats, i hopp om att tårtan skulle gå att dela i tre delar. Den andra var att även ströbrödet var slut så jag bröade istället formen med kokos.
Det för stora satsen i kombination med den glutenfriamixen gjorde att tårtan aldrig ville bli riktigt klar. När jag väl tog ut den ur ugnen hade kokosen bildad en slags kolakokoskaka runt klansen. Rätt god, men inte vad jag önskade.
Kvart i tio insåg jag att min fina botten nog inte skulle gå att dela i tre lager, så jag funderade på att åka ner till Ica och köpa mjöl och fixa en ny botten. Men så slog latmasken till och jag bestämde mig istället för att göra en till botten och använda som tredje lager. Richard sa då att jag borde åka och handla istället, för att det förmodligen skulle vara lättare än att fortsätta brottas med glutenmixen.
Halv två insåg jag att han nog hade rätt. Då åkte både tårtbottnarna i soporna och jag gick och la mig, alldeles förtvivlad.
Tio i åtta vaknade jag och åkte direkt till vivo och handlade det förbaskade mjölet och ströbröd. Sen blev det två äggfria tårtbottnad på en normalstor sats. Självklart var jag inte tillräckligt tålmodig när jag skulle skära den andra botten och gjorde det när den var alldeles för varm. Den föll isär, men eftersom den var mittlager i tårtan så la jag bara lite pussel och var nöjd med det.
När den väl var fylld var tårtan lätt att göra. Dekorationerna var redan färdiga så det var bara att lägga på allt och leverera den direkt så jag slapp se mer av eländet!
Det är just när sånt här händer som det inte är roligt att baka tårta längre!! Och det händer dessutom rätt ofta eftersom jag alltid är så dumdristig och tror att jag kan ta genvägar. Kanske lär jag mig nångång?
Kalaset där tårtan serverades var iallafall väldigt trevligt och Vendela lekte massor med Edwins alla fina saker. Vendela imponerade stort på oss när hon kunde säga namnet på alla barn i hennes förskolegrupp när vi tittade på ett gruppfoto. De kan verkligen mer än man tror de där små. Och hon har ju bara varit på dagis två gånger efter jullovet och ändå kom hon ihåg alla!
Nu känns det som att det här inlägget blev rätt deppigt och negativt. Men jag är inte så negativ. Jag känner mig rätt nöjd för tillfället med att ha tittat på film med Richard, ätit gott och inte tänkt på jobb. Dessutom har jag hittat en kurs att läsa i vår i Växjö så jag får ihop några fler poäng till min examen. Om bara den här migränen ville sluta bråka så vore jag ännu nöjdare!
Nu blir det sängen och imorrn blir det en utflykt om vädret tillåter!
Godnatt!
Skit-matte!
Det var ungefär den här dagen. Värdelöst!
Nu ska jag sova och hoppas att siffrorna faller tillrätta i skallen under natten.
Hysteriska dagar!
De tre senaste dagarna har sett väldigt olika ut, fast ändå väldigt lika. Jag har ställt klockan på morgonen, gått upp, städat och bakat och sen har det kommit folk utan att jag hunnit bli klar i tid!
Igår var det tacokväll som gällde. Först tänkte jag att vi hade väldigt mycket tid på oss, för gästerna skulle ju inte komma förrän klockan 18. Sen hann jag inte klart ändå, trots att jag stod vid diskbänken hela dagen..
Kvällen blev iallafall hysteriskt rolig med väldigt många skratt! Folk skrattade så tårarna sprutade emellanåt! Dessutom åts det tacos och dracks tequila. Och jag ramlade i trappan med Tuborg i famnen. Och med lite tequila i kroppen var det också hysteriskt roligt. Så kan det gå!
Det roligaste slutade framåt 2-tiden och då tog huvudvärken över. Jag hade inte druckit så där jättemycket under kvällen men tänkte ändå att huvudvärken nog var ett resultat av alkoholen så jag gjorde ingenting åt den utan gick och la mig. Sen vaknade jag vid sex-tiden och då hade jag den värsta migränen nånsin! Det var knappt att jag lyckades ta mig upp ur sängen för att hämta en zomig. Hade den inte hjälpt hade jag åkt in till akuten, för den smärtan var ingen lek. Medan medicinen verkade låg jag och tittade på klockan i för att se att tiden verkligen gick framåt. Det var verkligen helt olidligt! Det var länge sen jag drack mer än ett glas alkohol och den här upplevelsen fick mig att vänta ännu längre till nästa gång!
När jag vaknade nästa gång var klockan efter tio och migränen var som bortblåst! Då var det uppstigning och tårtbakning som gällde. Jag knåpade ihop en mumintårta till Vendela och släkten som kom på fika vid 2-tiden. Vendela fick ännu mer presenter och har nu fyllt sitt rum ytterligare!
Vendela sov hos mormor och morfar när vi hade tacokvällen och när hon kom hem (lagom till kalaset) hade hon nya kläder på sig. Mormor och moster Emma hade köpt en ursöt träningsoverall från Adidas med Nalle Puh. Hon såg så himla stor ut i de kläderna, men samtidigt så väldigt söt! <3
När alla gäster gått och vi hade städat bort allt kollapsade hela familjen i soffan. Vendela hade inte sovit någon middag och gick därför och la sig tidigt medan jag och Richard käkade kinamat till middag. Sen tänkte jag att jag skulle lägga mig tidigt, men nu är klockan över 12 och jag har fortfarande saker som måste göras innan jag kan krypa i säng. Som att hänga en maskin tvätt som var färdigtvättad redan igår till exempel...
Förresten insåg jag under kalaset idag att vi inte tömt brevlådan på hela veckan! Så när jag gick ut idag så fanns där både en present och kort till Vendela som nog var tänkta att hon skulle ha fått på sin födelsedag.. Bättre sent än aldrig kanske..
Tvätten var det ja...
Skruttfia 2 år!
Idag blev vår fina unge 2 år! Det är helt makalöst vad tiden har gått fort! Fast samtidigt känns det som att hon har funnit längre än i bara två år.
Dagen började med uppvaktning av Vendela på sängen. Hon tyckte nog att vi var bra skumma som kom in och sjöng! Den fina cykeln var, precis som jag konstaterade igår kväll, alldeles för stor. Det är inte ens rimligt att hon ska kunna cykla på den inom det närmsta året. Kanske letar jag efter en ny springcykel i sommaren, eller också får hon cykla trehjuling till nästa år då den här cykeln förmodligen passar utmärkt.
Som tur var hade jag ett litet paket till, en hundmamma med tre små, små valpar. De tre små valparna var så små att de redan är borta allihop!
Igår när vi var hos Isabelle på kalas så lekte Vendela massor med Isabelles dockvagn och därför bestämde jag att Vendela kanske också borde få en ordentlig dockvagn. Först kikade jag på leksaksaffärer på nätet och konstaterade snabbt att en begagnad duger minst lika bra. Då fortsatte jag leta på Blocket och insåg att folk tror att deras begagnade leksaker är värda hur mycket som helst! Därför satte jag själv ut en annons på facebook och inom en timme hade jag över tio svar från folk som ville sälja dockvagnar!
Så idag på förmiddagen åkte Richard iväg och köpte en begagnad vagn här i hålan för en hundring. Den var superfin och ser ut som en riktig vagn med ställbart ryggstöd, sufflett, varukorg och urtagbar mjuklift. Dessutom var den är jättefint skick och Vendela älskade den. Helt klart en bättre present än en alldeles för stor cykel!
Början av dagen bestod av ett väldans stressande. Städa, diska, baka, dekorera. Jag hann nästan klart tills de första gästerna anlände strax innan två. Sen vällde det in barn och föräldrar och det blev ett väldigt rörigt kalas, precis som det förmodligen ska vara. Och när tio barn i åldrarna 6 månader till 5 år leker i ett enda rum så inser man hur galet mycket leksaker Vendela har! Men trevligt var det iallafall! :-)
Lite senare på kvällen kom ytterligare tre gäster och då blev det middag och lite lugnare lek.
Nu ska jag snart sova. Känner mig helt panikslagen över den sista hemtentan som ska lämnas in på måndag. Kikade på tentan nyss och insåg att de där sista fyra poängen jag saknar kommer att kräva mycket blod, svett och tårar. Problemet är att jag inte har tid för sånt! Imorrn är det tacokväll hela kvällen och sen är det Vendelas släktkalas på fredag. Det blir väl till att idiotplugga hela helgen.. Roligt slut på ledigheten!
En riktig skitkväll!
Idag började dagen med väckarklockan klockan 9. Jag, sovmornarnas drottning, ställde om den till halv tio för att få sova lite till, men sen ändrade jag mig och gick upp iallafall. Vendela vaknade så fort jag satte ner fötterna på golvet.
Förmiddagen ägnades åt att avsluta tårtan, inte helt nöjd den här gången heller. Det blir jag i princip aldrig och jag skulle nog kunna ägna 10 gånger så lång tid åt en tårta och ändå inte känna mig nöjd. Det är ju bara att googla på bilder på sökordet "cake" så förstår ni hur jag menar...
Klockan två skulle vi vara på kalas och jag inbillade mig att Vendela, med tanke på att hon vaknade vid nio, skulle hinna sova ordentligt innan. Det inbillade sig inte Vendela. Istället somnade hon tjugo över ett och sen ryckte jag upp henne klockan två. Snälla Edwin och Cissi väntade på oss och gjorde sällskap ner födelsedagsbarnet Isabelle. Det var massor av barn på kalaset och Vendela var extremt mammig till en början, men sen gick det bättre. Det är märkligt vad fem 2-åringar och två halvåringar kan riva fram på bara nån timme! Det var verkligen leksaker överallt, men det är väl så det ska vara på kalas kanske :-)
När vi nästan var hemma fastnade Nasses koppel i vagnsdäcket och slet både Nasse och handsken från Vendela och hon blev jätteledsen. Det gjorde förmodligen rätt ont och efter det kopplade jag loss Nasse och tänkte att Vendela nog kunde hålla i honom själv den sista biten hem efter vi var 10 meter från början på vår gata. Just det beslutet resulterade i en större katastrof än jag nånsin kunnat ana!
Efter våfflor till middag kom min mamma hit en stund. När det blev läggdags för Vendela påbörjades kvällens fiasko - operation Hitta Nasse. Vi letade ÖVERALLT! Två vuxna personer som letade precis överallt på hela övervåningen och ändå hittade vi ingen gris. Vendela gick och la sig utan Nasse (förmodligen slutkörd efter en lång dag med lite sömn) och jag begav mig ut för att se om Nasse ändå inte ramlat ur vagnen den där sista biten hem. Varken jag eller Richard hade något minne av Vendela skulle ha tagit in honom när vi kom hem. Utrustad med ficklampa och en hund som hellre käkar gamla bajskorvar än letar efter försvunna nassar gick jag rund i skogen för att leta efter Nasse. Eftersom det blåser som s*tan tänkte jag att han nog kunde ha blåst iväg hur långt som helst.
När jag gick där i skogen så tänkte jag att det var förfärligt sorgligt att Nasse, som Vendela haft nästan hela sitt tvååriga liv, skulle försvinna just kvällen innan Vendelas 2-årsdag. Modfälld återvände jag hem och fick inse att Nasse nog var borta för alltid.
Sen dök den där förbaskade grisen upp mitt på sovrumsgolvet under en kudde! Och då hade ändå både jag och mamma verkligen letat!
Jag kan säga att den där blekfeta, taniga, lilla julskinksimitationen inte var värd många ören just då. Jag hade letat efter honom i nästan en och en halv timmme! Men självklart var det skönt att han var tillbaka! Jag funderar på att operera in en mobiltelefon i honom eller nåt så jag alltid kan ringa om han behagar ge sig iväg. Eller kanske nåt gps-chip som man kan spåra på datorn?
Efter Nasse-episoden var jag helt slut! Men det var bara att hugga igång med födelsedagstårtan och lite annat bakande. Jag försökte även pussla ihop Vendela cykel som hon skulle få i present, bara för att inse att det blir en alldeles utmärkt 3-årspresent. Cykeln var ju fånigt stor och det finns inte en chans i världen att Vendela kan cykla på den! Fail nr 2.
Sen var det en himla massa som gick snett när jag bakade, men nu står en fylld tårta i kylen, redo för dekorering.
Nu blir det sängen för mig. Morgondagen kan ju bara bli bättre!
...så länge Nasse håller sig i sitt rosa skinn!
Shopping
Vi gick upp efter halv elva och då hade ju redan halva dagen gått. Inte riktigt meningen...
Jag förberedde lite tårtbak och sen åkte jag iväg och shoppade med min mor. Det var tänkt att det skulle bli en kort runda, men det blir sällan så när vi ger oss iväg. Vi började på ToysRus med presentshopping till Vendela. Det tog en faslig tid av nån anledning och det enda jag skulle ha var slut!
För att leta vidare efter de fiskespel jag hade tänkt köpa gick vi in på Barnens hus (föredetta Babyland) och där gick det ännu sämre för oss. Inget fiskespel, men istället kom vi ut med massor av skor och vinterkläder. Det var 70% rabatt på en massa barnskor så jag köpte ett par vårskor från Superfit (dessvärre med snören, men de är tänkta som mer fina skor än praktiska skor) för 120 kr. Mamma köpte ett par vinterskor för 180 kr plus en mössa och ett par handskar. Totalt handlade vi för 600 kr tillsammans och fick 800 kr i rabatt. Inte helt tokigt! Om någon som läser det här letar efter barnskor (fanns vettiga skor från strl 20-30nånting) så rekommenderar jag absolut ett besök! Har man ett barn med lite större fot (från storlek 26) fanns det dessutom bra skor utan snören och med kardborre istället.
Jag var även in på Rusta och fyndade en vaxduk för 10 kr per meter. Visserligen var det julmotiv, men den är tänkt som underlägg till Vendela när hon ritar eller leker med lera och jag tror inte hon misstycker.
Här nånstans började jag få rätt ordentlig migrän. En av mina starkaste triggers är att inte äta ordentligt och numera känner jag tydligen inte hunger, för jag var inte hungrig, men klockan var över fyra och jag hade inte ätit annat än två limpmackor vid elva. Därför blev det ett besök på Plantagen för att kunna ta en macka i fiket där. Känns som att jag och mamma är stamkunde där!
Sen bar det av till Jula där mamma bytte ett skottkärredäck och jag smet in på XLzoo och köpte stenar till Vendelas akvarium. Får se om jag hinner få igång det imorrn så kanske hon kan önska sig fiskar i födelsedagspresent sen.
Nästa anhalt blev Jakobsbergs centrum där jag postade brev och kikade in i ännu en leksaksaffär för att hitta fiskespelet, men det blev nitlott den här gången med. Istället passade jag på att gå in på ett apotek och hämta ut ännu en omgång migränmedicin så jag kunde göra något åt migränen.
Som avslutning på shoppingen tog vi en runda på Willys. Sen bar det äntligen av hemåt och då närmade sig klockan halv åtta! Migränen kom igen på vägen hem från Willys så det blev en ny omgång medicin och en kort tupplur i soffan innan jag äntligen kunde sätta igång med tårtbakandet. Nu står en nästan helt färdig Nalle Puh-tårta i kylen och jag kan nog konstatera att Vendela får klara sig utan tårta när hon fyller år för jag orkar verkligen inte med en omgång till just nu. Eller också ändrar jag mig imorrn. Det återstår att se.
Nu ska jag iallafall sova och imorrn ställer jag faktiskt klockan för Vendela ska upp och få lite rutin på vardagen. Nu ikväll var hon fortfarande vaken vid tolv och det håller inte! Visserligen är hon glad och nöjd hela dagen, men nu ikväll var hon jätteledsen när det blev dags för sängen. Jag tror att hon egentligen var ganska trött, men att hon var van att vara vaken längre. Men vi hinner nog få bukt på det där tills det är dags för dagis igen om en vecka.
Godnatt!
2012
Nytt år, nya löften. Jag har fyra stora löften för det nya året:
1. Bli en mer närvarande mamma för Vendela. Den här hösten har varit katastrofal och jag har verkligen inte varit den mamma jag har velat vara. Det gör verkligen ont i mig när jag tänker på hur mycket jag försummat henne på grund av jobb och skola. Men det blir det ändring på nu!
2. Vårda mina vänner bättre. Jag insåg häromdagen att jag är grymt ensam. Jag har inte längre någon alls så där nära så man kan prata om precis allt när som helst. När man träffar sina vänner så sällan som jag gör så flyter de liksom långsamt bort, och man kommer aldrig så där djupt som man gör om man träffas/pratar ofta. Och det är inte roligt! Ändring på det med!
3. Går ner åtminstone 20 kg. Jag är så grymt trött på mig själv just nu! Jag avslutade det förra året med fler kilon än jag började och det var ju inte riktigt tanken. Men efter den här veckan så ska minsann fläsket börja minska! Jag mår verkligen skitkasst över att väga så mycket som jag gör nu. Och även om jag skiter i vågen så tycker jag inte om vad jag ser när jag tittar mig i spegeln. Men det är inte lätt, ska jag tala om, men jag ska fasiken greja det den här gången!
4. Få klar den där förbannade lärarexamen. Om inte helt klar, så åtminstone så långt jag bara kan!
Nog pratat om det nya året, nu återvänder jag till det som varit.
Nyårsafton var förvånansvärt lugn för min del. Jag och Vendela gick upp vid nio eller nåt. Sen åkte jag iväg med min übersjuka mamma (jag hoppas verkligen att hon inte har smittat mig!) till Ica för lite sista minuten-handling. Jag var tvungen att investera i ett par nya tight eftersom både mina svarta par insisterade på att gå sönder samtidigt. Sen blev det lite alkohol på systemet, lite mat på Ica och sist två risballonger på Järnaffären.
När Vendela sov middag passade jag också på att vila lite. Hennes söte far både snarkade och pratade i sömnen natten innan, vilket gjorde att jag inte sov många timmar, så en liten middagslur passade bra.
Vid halv sex promenerade vi sen hemifrån och upp till Skörby där vi bjöds på middag och firade nyår tillsammans med några av Richards vänner. Vendela var helt enastående hela kvällen! Inte ett pip gav hon ifrån sig och inte var hon det minsta intresserad av att sova. Hon lekte lite med de lite äldre tjejerna (de var nog i 5-6-årsåldern), men blev med jämna mellanrum utskickad ur deras rum för att hon förstörde deras lek. Men inte brydde hon sig om det. När det närmade sig tolvslaget var hon helt med på att klä på sig alla ytterkläder för att gå ut och titta på raketerna. När Richard tänder vår ena rislykta stod hon och studsade och skrek av förtjusning på altanen och titta sen länge efter den när den for iväg över himlen. Därefter tog hon en löprunda på gatan innan vi gick in igen och hon fortsatte titta på film. Vid kvart i ett begav vi oss hemåt och då, äntligen, somnade hon i vagnen! Jag förstår mig inte på henne riktigt, hon är som någon duracellkanin som fungerar hur länge som helst!
Jag trodde nog att hon skulle sova lite oroligt under natten, men inte ens det. Hon vaknade en gång och klagade på att lakanet var knöggligt, men sen somnade hon om igen och vaknade strax efter tio på förmiddagen.
Nu ikväll blev det förstås lite knepigare, för då somnade hon vid åtta, men vaknade sen vid tio och vägrade somna om. Då fick hon komma upp och titta på film med mig och vi hade en riktig mysstund i soffan. Med jämna mellanrum kröp hon upp i min famn och gav mig en kram och en puss. Älskade unge!
Jag har kört en riktigt filmkväll ikväll. Först tittade jag på Two weeks notice. Jag gillar både Hugh Grant och Sandra Bullock så den blev klockren för mig och min chokladkaka. Sen fortsatte jag med Alla talar om Grace och fick mig en kärleksboost till.
Nu ska jag röra ihop två tårtfyllningar innan jag lägger mig. Hoppas resten av året fortsätter lika bra som den här dagen!
