Vinterutflykt
Vendela vaknade såklart så fort jag avslutade mitt inlägg. Men vi tittade på Mästerkocken tillsammans istället. Mysigt det med.
Sen åkte ytterkläderna på (med väldiga protester från Vendela) och vi gav oss ut på en vinterutflykt i det fantastiska vädret. Planen var att gå till en grillplats bort mot grustaget, men när vi kom dit visade det sig att den inte längre finns kvar. Så vi satt på våra sittunderlag direkt på marken istället. Funkade det med. Dessvärre glömde jag muggar till den varma chokladen, så vi fick dela termosens lilla kopp. På tillbakavägen gick vi över åsen och träffade på en jättestor och fin lekpark som Vendela aldrig ville sluta leka i. Till sist fick vi tvinga ner Vendela i pulkan och dra hem henne gråtandes och skrikandes. Bra man känner sig som förälder då!
När Richard skulle lägga Vendela nu på kvällen så blev han plötsligt urputtad ur sängen och sen ivägvinkad, för Vendela skulle minsann sova själv. Naiva som vi är så trodde vi att hon faktiskt försökte sova själv, men sen när jag gick in för att titta så hade hon rivit ner alla leksaker i hela rummet. Det är fascinerande att hon lyckades göra det utan att det hördes!
Nu på kvällen tittade vi på Wallander - skytten och herregud vad jag bölade i slutet! Just när det handlar om att förneka sitt barn är sånt som känns väldigt mycket när man själv har barn. Hur man kan ta avstånd från sitt eget barn är ju helt oförståerligt för mig. Och när han i filmen sen tar sig an sin son, då bölade jag så jag trodde att tårarna aldrig skulle ta slut.
Nu blir det sängen. Borde ha tvättat, men jag orkade inte. Problemet blir ju att hitta nåt att ha på sig imorrn...
Sen åkte ytterkläderna på (med väldiga protester från Vendela) och vi gav oss ut på en vinterutflykt i det fantastiska vädret. Planen var att gå till en grillplats bort mot grustaget, men när vi kom dit visade det sig att den inte längre finns kvar. Så vi satt på våra sittunderlag direkt på marken istället. Funkade det med. Dessvärre glömde jag muggar till den varma chokladen, så vi fick dela termosens lilla kopp. På tillbakavägen gick vi över åsen och träffade på en jättestor och fin lekpark som Vendela aldrig ville sluta leka i. Till sist fick vi tvinga ner Vendela i pulkan och dra hem henne gråtandes och skrikandes. Bra man känner sig som förälder då!
När Richard skulle lägga Vendela nu på kvällen så blev han plötsligt urputtad ur sängen och sen ivägvinkad, för Vendela skulle minsann sova själv. Naiva som vi är så trodde vi att hon faktiskt försökte sova själv, men sen när jag gick in för att titta så hade hon rivit ner alla leksaker i hela rummet. Det är fascinerande att hon lyckades göra det utan att det hördes!
Nu på kvällen tittade vi på Wallander - skytten och herregud vad jag bölade i slutet! Just när det handlar om att förneka sitt barn är sånt som känns väldigt mycket när man själv har barn. Hur man kan ta avstånd från sitt eget barn är ju helt oförståerligt för mig. Och när han i filmen sen tar sig an sin son, då bölade jag så jag trodde att tårarna aldrig skulle ta slut.
Nu blir det sängen. Borde ha tvättat, men jag orkade inte. Problemet blir ju att hitta nåt att ha på sig imorrn...
Kommentarer
Trackback
