Skrutten-Li

Den här veckan har verkligen gått fort! När jag stod redo att åka till jobbet i måndags insåg jag att Vendela nog inte var helt frisk, utan hade en rätt ordentlig hosta. Så det blev till att krypa in i myskläder och spendera dagen med henne istället.

 

På tisdagen blev hon sämre med feber, men då ställde farmor och farfar upp som barnvakt medan jag åkte till jobbet och tog min enda lektion. På eftermiddagen jobbade jag sen hemma medan Vendela tittade på film.

 

På onsdagen vabbade jag igen och då kom Emma hit vid lunch och sen passade hon Vendela medan jag åkte till Uppsala för ett andra ultraljud. Allt såg ut precis som det skulle och det var skönt att få veta! Efter ultraljudet åkte jag hem till en tjej som jag kontaktat via facebook för att köpa mammakläder av henne. Jag köpte fyra par jeans (ett par sprillande nya) för 400 kr och imorrn ska Richard till henne igen för att hämta en kasse kläder till som jag inte hade kontanter till när jag var där. Så nu ska jag väl kunna se hyffsad ut de närmsta månaderna, trots att magen fläskar på sig allt mer.

 

I torsdags och fredags jobbade jag som vanligt eftersom Richard ändå var hemma.

 

I går var vi på kalas hos Love som fyllde tre och på kvällen var det jag som stod för veckans trerätters. Till förrätt blev det en ugnsgratinerad hummer med en fyllning som var bland det godaste jag ätit. Det var en blandning av västerbottenost, persilja, vitlök, creme fraiche och lite kryddor och det smakade hela ljuvligt till hummern! Till varmrätt blev det en risotto (första gången jag försökte mig på en sån och jag lyckades förvånansvärt bra) med stekt hälleflundra. Fisken blev också oväntat lyckad och rätten hade klart kunnat platsa på en restaurang. Efterrätten blev enkel och fräsch med turkisk yoghurt blandat med grädde och så lite mörk choklad och honung till det. Det blev en dyr middag, men så var den värd vartenda öre också, om man nu får skryta med sina egen mat :-)

 

Idag har jag och Vendela varit med Emma till ridhuset när hon red lektion för en ridlärare. Vendela somnade i mitt knä under lektionen så hon var väl inte så imponerad av utflykten. Men Bella uppförde sig strålande! Lastade på nån minut, gick att sadla och uppförde sig perfekt i ridhuset, även om Emma tyckte att hon var lite seg.

 

Nu ska jag krypa i säng. Imorrn blir det en lång dag,  men resten av veckan blir nog inte alltför ansträngande. Har en jädra massa att rätta, förbereda och dokumentera, men jag har bara två lektioner på hela veckan så dagarna känns lite mer fria!

 

Jag ska försöka plugga också. Läser två kurser på kvartsfart just nu och den jag börjat med handlar om matematikens utveckling genom historien. Fantastiskt intressant! Har idag läst om de 400 000 män som under 30 år ägnade sig åt att bygga Cheops pyramid! Helt galet!  

Jahapp, då går man mot slutet av en era. Om ett år är jag inte längre "20 nånting" utan 30+. Just 30 låter inte så skrämmande, men 30+, det är ju urgammalt! Jag är ju fortfarande bara strax över 20?! Det här sista året som 20 nånting får se till att bli ett jäkligt bra år, så jag får valuta för tiden liksom.

 

Dagen började med sång och fika på sängen. Jag hörde Vendela börja tissla och tassla utan för sovrummet redan en halvtimme innan de kom in och sjöng. Jag fick ett par nya hörlurar (definitivt högst upp på önskelistan) till iphonen av Richard och Vendela.

 

Vid ett-tiden kom de närmst sörjande på lite födelsedagsfika. Det blev en köpetårta från Ica, men den var ju god den med.

 

På kvällen hade vi planer på att gå ut och äta, men jag var inte sugen på kinamat (som Richard ville ha) och det kändes lite väl saftigt för plånboken att gå på nya Vina deli och äta middag för över 800 spänn. Så vi kompromissade med toastrester från igår till förrätt och sushi till varmrätt. Och pengarna vi sparade beställde jag en Helsingforsresa för direkt efter middagen. Så på sportlovet tar vi en tripp till Helsingfors och matar ekorrarna.

 

Vilka skillnader det var i priserna på resan! Hade vi åkt på torsdagen istället för på onsdagen, som vi bokade nu, så hade resan kostat 1700 kr mer! Så det kändes helt klart som läge att boka. Även om det inte är en särskilt avancerad resa så är det kul att ha något att se framemot. Och det är skön avkoppling att ge sig iväg hemifrån, om än bara för två dagar. Dessutom gillar jag god mat och det är ju ett måste på resor ;-)

 

Vid middagen hände något som nästan fick mig att trilla av stolen. Nu i veckan sålde jag tre av Vendelas Disneyfilmer som hon hade dubbletter av genom en anslagstavla på Facebook. Pengarna jag fick (200 kr) la jag på ena bänken i köket och där låg de i några dagar innan de plötsligt försvann. Jag trodde att Richard tagit dem och han trodde att jag tagit dem, men vi pratade inte ens om saken. Så idag diskuterade vi om vi skulle köpa en ny febertermometer till Vendela och då sa jag att vi ju kunde använda pengarna från filmerna. Det var först då vi insåg att ingen av oss tagit sedlarna. Och då utbrast Vendela plötsligt "Jag vet var dom är!" Då frågade jag såklart var hon hade lagt dem (vi hade ju precis städat hela huset utan att stöta på dem) och det visste hon! Så hon gick in i vardagsrummet, drog ut en kartong mellan sofforna, kröp in i hålet och sträckte sig in under soffan och plockade fram båda hundralapparna! Vi blev en aning förbluffade både jag och Richard. Dels över att hon precis visste vad vi pratade om och dels över att hon faktiskt kom ihåg var hon lagt dem, trots att det måste ha gått några dagar sen hon gömde dem där. Och den här ungen håller inte koll på sin napp från ena sekunden till den andra!

 

Vi blev iallafall tacksamma över upphittandet och kanske lärde vi oss en läxa också :-)

 

Nu ska jag försöka sova. Jag har sovit så bra de senaste två nätterna så jag är inte det minsta trött! Men det kanske kommer..

 

 

Idag var det dags för Vendelas tredje och sista kalas. Hon har ju haft ett för sina (och mina) kompisar på själva födelsedagen, ett för släkten och sen nu ett tillsammans med Edwin för förskolekompisarna.

 

Det var en pigg och glad tjej som vaknade kl. 7 imorse och det första hon sa när hon kröp ner i vår säng (det var fortfarande mörkt) var att hon måste ligga och vänta på morgonen så att hon kunde gå till Edwin och ha kalas. Sen klarade hon inte av att ligga tyst i mer än 30 sekunder, så vi pallrade oss upp. Mig gjorde det inget, jag fick sova ostört hela natten. Jag behövde inte ens gå upp för att gå på toa under natten. Eller så gjorde jag det utan att jag minns det ;-)

 

Vid nio begav vi oss på snowracern i 20 minusgrader hem till Edwin. Radarparet hjälptes åt att ordna fiskdammspåsar, städa och duka. Sen blev det en väldigt väntan på kompisarna, men till sist dök de upp! Det blev ett väldigt lyckat kalas, även om det inte kom på många barn. Men jag tror att både Vendela och Edwin kände sig väldigt nöjda med dagen.

 

När kalaset var slut gjorde Cissi och Edwin oss sällskap hem och då passade vi på att åka lite snowracer i en backe i skogen. Det var ju så fantastiskt väder även om det var lite väl bitigt i kinderna.

 

Ikväll var det Richards tur att laga en trerätters. Det blev en toast skagen till förrätt, potatisgratäng och fläskfilé till varmrätt och äppelcidersorbet till efterrätt. Alltihop var väldigt gott och jag gillar konceptet med trerättersmenyn. Jag längtar redan till nästa vecka när jag får klura ihop en lite lyxigare middag.

 

Jag hade egentligen tänkt att jag skulle börja kolla på en film halv elva. Det är en film jag velat se sen den gick på bio, men jag tror jag får ge upp den tanken för jag är helt slut. Så även om jag vill se filmen, så kommer jag nog sova innan den ens börjar...

 

Så det får bli kudden istället. Tur att det är en ny dag imorgon! :)

Fredagskväll och klockan är inte ens tio, men både jag och Richard är på väg i säng.

 

Vi hade riktigt fredagsmys med tända ljus, räkor, varma baguetter och aioli. När vi satt och åt sa Vendela "Vad mysigt vi har" och det gick inte att förneka!

 

Efter middagen badade hon inför sitt kalas imorrn och sen ville hon titta på "På spåret" med oss men somnade innan vinjetten ens var förbi. Tokunge!

 

Hennes eviga nattvaknande håller på att göra oss tokiga. Och nu börjar det gå så långt att jag vaknar själv på natten och väntar på att hon ska vakna. I morse kravlade hon sig visserligen inte upp förrän vid sex, men hon var inte redo att gå upp för dagen, utan somnade om i sin säng efter en stund. Men man själv kan ju inte somna om när man väl blivit väckt vid den tiden...

 

Jag hade en väldigt lätt arbetsdag idag med endast en lektion innan lunch. Sen åt jag lunch med Richard och därefter begav jag, Vendela, Cissi och Edwin oss till Willys för att handla inför kalaset Vendela och Edwin ska ha tillsammans imorrn.

 

Men nu ger jag upp för ikväll. Jag mår dåligt av tröttheten, har en begynnande migrän och mår lite halvt illa. Så illa att jag inte har kunnat äta nåt fredagsgodis. Då är det illa på riktigt ;-)

 

Men imorgon är en annan dag! :D

 

I natt höll vi på att ha en katt mindre. Vendela vaknade återigen mitt i natten och skulle absolut inte sova mer. Först kom hon in till oss och försökte somna om, men det gick inte. Då gick hon till vardagsrummet och la sig på soffan, trots att jag vägrade slå på tv:n åt henne. Täcke och kudde skulle hon inte ha, bara soffkuddar och filt. Efter tjugo minuters insomningsförsök där flyttade hon tillbaka till sin säng, men gav upp rätt snabbt och började spela på sitt keyboard och sjunga i micken istället. Då exploderade jag och tvingade henne att lägga sig i vår säng och till sist somnade hon faktiskt, efter att ha varit vaken i nästan två timmar. Och var händer då?! Jo, kattjäveln får fnatt och springer runt i hela huset och skriker, hoppar upp i sängen i 200 km i timmen och klöser runt bland täckena innan han far iväg ut i hallen igen. På nåt sätt lyckas Richard sova sig igenom mer än hälften av allt som händer och tröttheten gjorde att jag allvarligt var på väg upp för att strypa Tuborg där när Vendela äntligen hade somnat och han körde igång sitt race. Som tur var tystnade han så fort jag kom upp på benen och sen gick han och la sig nån annanstans.

 

Vendela sov tack och lov till klockan åtta imorse (fast jag föredrar att få sova ostört under natten även om jag måste gå upp tidigare) och jag började inte förrän halv elva, så vi kunde sova ikapp lite. Men jag är redigt trött om dagarna kan jag lova!

 

Lektionerna går för tillfället väldigt bra! Det är verkligen kul att undervisa igen och jag har bara roliga kurser!

 

I övrigt händer inte mycket. Jag orkar inte riktigt träna för tillfället, utan försöker få till två gånger i veckan. Däremot skottade jag snö i två timmar igår (jag arbetar i snigeltakt), men fick betala ordentligt för det på kvällen när fogarna gjorde sig påminda. Synd, för jag gillar att skotta snö. Eller mest gillar jag när det blir alldeles platt efteråt och snön vid sidorna går i knivskarpa kanter. Richard är ju inte riktigt lika pedantisk av sig när det kommer till skottandet och då gör jag det hellre själv.

 

Jag funderar på om jag ska ge mig på julgranen med en sekatör så den försvinner till helgen. Jag och Vendela plockade bort att pynt förra helgen, men nu hade hon hängt tillbaka kulorna igen. Fast bara de med guldfärg. Vet inte riktigt vad hon ville med det.

 

Igår red hon förresten Bugsy med Emma och mormor. När mormor skulle ringa mig för att säga att jag skulle hämta Vendela igen så stod hon och hoppade och skrek att mormor inte fick ringa, för hon skulle minsann flytta hem till mormor och morfar. Hon säger det titt som tätt här hemma också och när jag förklarar att vi kommer att sakna henne väldigt mycket om hon flyttar så svarar hon bara "Men jag kommer hem igen när ni saknar mig". Så enkelt är det tydligen! :-)  

Nätter till måndag är sällan mina bästa nätter. Jag har egentligen ingen jobbångest, jag bara sover dåligt och vaknar flera gånger i timmen hela natten. Trots det lyckades vi försova oss i måndags! Jag försover mig ALDRIG och nu måste jag ha missat att ställa larmet. Ingen fara på taket direkt, vi vaknade bara 20 minuter sent och det gick faktiskt att ta igen hyffsat.

 

Nätterna till tisdagar behöver jag komma i säng tidigit för att ta igen nätterna till måndagar. Då lämpar det sig inte att Vendela vaknar när vi går och lägger sig och först säger att hon måste kräkas, sen gråter hysteriskt i nån timme, slumrar bredvid mig i vår säng, vaknar och säger att hon vill gå tillbaka i sin säng, börjar gråta hysteriskt igen, säger att hon absolut ska sova på golvet i sitt rum och sen plötsligt blir på väldigt bra humör och ska leka. Hon höll nog igång till närmare halv två innan hon äntligen somnade på golvet i sitt rum, trots att jag hävdade att det var för hårt att sova där. Nån halvtimme senare vaknade hon och ville tillbaka i sin säng och sen kunde vi äntligen sova för natten. Alla tre var ju lite lagom möra när klockan ringde i morse...

 

Lektionerna är igång på jobbet och det känns väldigt kul att undervisa igen! Jag har dessutom så mycket nya idéer så här efter jullovet och då blir det extra roligt!

 

Efter min sista lektion åkte jag till gymmet en sväng och cyklade och crossade en stund. Kanske gjorde jag lite mer än jag borde ha gjort, för nu börjar det nog allt kännas att jag är gravid. Ländryggen tar snart kål på mig! Har för mig att jag hade problem med det med Vendela också, men då var det en sån bagatell mot foglossningen, så jag minns knappt att jag hade ryggproblem. Så länge jag slipper foglossning den här gången så står jag nog ut med ryggont. Och det är ju bara 21 veckor kvar nu...

 

Nu ska jag hänga tvätt och sen sooooova. Hoppas, hoppas att Vendela sover hela natten nu bara!

Vad dåligt det går med min uppdatering.

 

Försöker mig på en sammanfattning för den senaste veckan.

 

Veckan började ju med ny arbetsplats i Häggvik. Då jag är en sån enormt stresskänslig människa tvingade jag Richard att åka dit med mig förra söndagen för att jag skulle vara säker på att hitta på måndagsmorgonen. Så det blev en liten shoppingrunda för oss i Kista centrum och sen Sollentuna centrum i samma veva.

 

Början av veckan var halvt kaotisk då vårt arbetsrum inte var färdigt på långa vägar. På måndagen kunde vi inte göra nånting utan kollade mest in vår nya arbetsplats och lokaliserade våra kartonger. På tisdagen hade vi iallafall datorer och kunde börja arbeta lite ordentligt, även om vi inte kunde packa upp våra grejer.

 

I onsdags var jag ledig och liftade med Cissi till Uppsala. Jag shoppade loss på förmiddagen, lunchade sen med Richard och sen begav vi oss till det efterlängtade ultraljudet av Vendelas kommande syskon. Barnmorskan var densamma som vi hade på ultraljudet med Vendela, totalt osympatisk och hälsade inte ens på Richard! Hon kunde inte se allt hon ville se så vi ska tillbaka om två veckor och titta igen. Kanske kan hon se vilket kön det är då, jag vill gärna veta den här gången. Det trodde jag aldrig att jag skulle vilja, men efter att förra förlossningen och första tiden med Vendela blev så annorlunda mot vad jag tänkt mig så vill jag förbereda mig på alla sätt jag kan den här gången. 12 juni var iallafall datumet vi fick, så förhoppningsvis hinner jag arbeta terminen ut!

 

I torsdags fick vi äntligen flytta in i vårt nya arbetsrum och då ägnades dagen åt att packa upp allt arbetsmaterial. Jag hann dock inte riktigt klart då jag blev beordrad att åka ut till skolan i Bro och lämna en nyckel. Det gjorde mig inget, jag kom ju hem tidigare ;-)

 

När jag la Vendela på torsdagskvällen klagade hon på ont i magen och sa att hon behövde kräkas, men när hon fick en hink kom det inget. Sen somnade hon, men sov oroligt. Nån timme senare var magsjukan ett faktum och jag satt uppe med henne till kl. 2 på natten. Det skär verkligen i mammahjärtat när ens barn är så sjukt och man inte kan göra annat än stryka henne över håret och säga att man förstår att det är jobbigt. Även om hon var väldigt ledsen så var hon jätteduktig och på fredagen var hon som vanligt igen¨och godtog att hon inte fick äta annat än vitt bröd, ris och kokt torsk.

 

Dock gjorde ju magsjukan att hon missade Edwins kalas så det var ju tur att vi inte pratat så mycket om det för då hade hon blivit förkrossad. Eftersom vi var portade från att umgås med människor tog vi en tur till Ekilla för en tur på isen istället. Vendela provade att åka skridskor och det var nog svårare än hon tänkt sig. Men hon försökte en stund iallafall. Sen blev det varm choklad och bullar innan vi åkte hem.

 

På kvällen invigade jag min nya idé med att lyxa till det en middag i veckan. Jag och Richard turas om att laga mat varannan lördag och då ska det vara en schysst trerätters som står på menyn. Vi äter så jäkla tråkig mat i veckorna och ska vi lyxa till det lite blir det hämtmat eller biff med pommes, så nu sätts matlagningskunskaperna lite på prov som omväxling. Jag startade med en räk- och avokadotoast med en curry-honungs- och limesås till förrätt, pasta med oxfilé och champinjoner och vitlöksbröd till till varmrätt och en citronsorbet med hallonsås till efterrätt. Jäkligt gott var det även om vår glassmaskin inte riktigt håller måttet när det kommer till att verkligen göra glass..

 

Idag har vi varit hos min farfar och fikat. På vägen hem var vi in på Toysrus för presentinköp och sen plockade vi med oss sushi till middag till Vendelas stora förtjusning.

 

På kvällen ville jag titta på Ponnyakuten med Vendela, men hon blev sur av någon anledning och slängde plötsligt en kloss i huvudet på mig. Det är något hon ALDRIG tidigare har gjort och det var med rejäl kraft så jag blev först tokförbannad och sen började jag störtgrina (graviditetshormonerna verkar älska att se mig grina i tid och otid), varpå Vendela också började gråta såklart då hon insåg att jag faktiskt blev ledsen. Men be om ursäkt skulle hon inte, inte förrän jag gick från rummet och sa åt Richard att han fick lägga henne. Då kom hon till mig i hallen och sa att hon inte ville säga förlåt i vardagsrummet, bara i hallen. Så när hon väl bad om ursäkt bölade jag ännu mer. Jag vet inte vad som gjorde mest ont egentligen, smällen i huvudet (det var verkligen en fullträff hon fick in med ena hörnet av klossen) eller törnen i hjärtat som kom av att hon faktiskt medvetet kastade klossen på mig. Hur som helst så tror jag faktiskt inte att hon gör om det. Hon ångrade sig verkligen efteråt, även om det tog ett tag att få fram ursäkten.

 

Nu ska jag krypa i säng, imorrn börjar terminen på riktigt med elever! Dock är vårterminen rätt lättjobbad med friluftsveckor, praktiker och en massa lov och röda dagar! :D

 

 

 

 

 

 

Jag har egentligen en massa annat att skriva om innan jag skriver om idag, men jag vill bevara känslorna för idag och därför hoppar jag lite i den annars ganska kronologiska ordningen.

 

Vendela har vetat hela veckan att hennes födelsedag var idag. Hon har inte tjatat om det, bara varit ovanligt foglig och förberett sitt kalas in i minsta detalj. Det skulle städas och ordnas och handlas och sen på kalaset skulle det vara hattar och tårtor och lekar och bråk, allt enligt boken "Kalas, Alfons Åberg". Hattarna lyckades jag avstyra och något bråk blev det inte. Inte heller någon tårta då tårtbakningen har skapat en enda jätteångest hos mig efter att jag gav alla gäster på ett stort dop magsjuka. Mitt fel eller inte, det känns ändå motigt att baka igen.

 

Så jag övertalade Vendela att glass med chokladsås var en jättebra idé! Däremot bakade jag några igelkottschokladbollar och hundcupcakes istället. Bild på dom kommer när jag orkat ladda upp från kameran.

 

Hur som helst, dagen började med att Vendela tassade upp till soffan vid halv åtta. Eftersom hon kan vakna allt mellan 6.30 och 8.30 så ville vi inte väcka henne, utan när hon väl klivit upp frågade jag henne om hon inte kunde gå tillbaka i sängen en liten stund så skulle jag och Richard ordna en överraskning åt henne. Så fort som hon sprang tillbaka till sängen har jag nog aldrig sett henne springa. Efter att ha piffat upp en semla med tre ljus och värmt lite oboy gick vi sen sjungandes in till henne. Hon låtsades sova men flög upp, drog ur nappen och blåste ut alla ljusen direkt. Sen blev det presentöppning och till hennes stora förtjusning fick hon keyboarden som legat i min bil sen i onsdags och som hon frågat om vad det är för något, men nöjt sig med att det var en tom skräpkartong som skulle kastas. När hon såg vad det var i paketet sa hon "Nämen, den är inte tom!".

 

På kalaset blev det rätt rörigt med många barn och en trång korridor, men Vendela verkade väldigt nöjd. Fiskdammen blev väldigt lyckad och jösses vad mycket paket hon fick!

 

När alla gäster gått hem var det dags för middag och då hjälpte jag henne lite på traven med att önska favoriträtten - sushi!

 

Det var nog en väldigt nöjd treåring som kröp i säng ikväll.

 

Och det blir en väldigt nöjd mamma som snart kryper i säng. Idag är verkligen en sån dag som bevisar hur mycket man lever genom sina barn. All den förväntan som hängde i luften var lika spännande för mig som för henne. Alla förberedelser med att stoppa lika många godisar i varje godispåse, duka fram fint, välja servetter, pirret i magen när första gästen knackade på dörren och allt annat. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det.

 

3-årsdagen är nog lite speciell ändå. Det är ju första födelsedagen då barnet verkligen förstår vad som händer. Och första dagen som det finns förväntningar på. Hon har ju sett barn på både film och i böcker fira födelsedag och det gäller väl att göra hennes födelsedag någorlunda lik hennes föreställningar. Jag tycker nog att vi lyckades rätt bra och jag är så stolt över vår underbara 3-åring!