Skrutten-Li

Jahapp, då går man mot slutet av en era. Om ett år är jag inte längre "20 nånting" utan 30+. Just 30 låter inte så skrämmande, men 30+, det är ju urgammalt! Jag är ju fortfarande bara strax över 20?! Det här sista året som 20 nånting får se till att bli ett jäkligt bra år, så jag får valuta för tiden liksom.

 

Dagen började med sång och fika på sängen. Jag hörde Vendela börja tissla och tassla utan för sovrummet redan en halvtimme innan de kom in och sjöng. Jag fick ett par nya hörlurar (definitivt högst upp på önskelistan) till iphonen av Richard och Vendela.

 

Vid ett-tiden kom de närmst sörjande på lite födelsedagsfika. Det blev en köpetårta från Ica, men den var ju god den med.

 

På kvällen hade vi planer på att gå ut och äta, men jag var inte sugen på kinamat (som Richard ville ha) och det kändes lite väl saftigt för plånboken att gå på nya Vina deli och äta middag för över 800 spänn. Så vi kompromissade med toastrester från igår till förrätt och sushi till varmrätt. Och pengarna vi sparade beställde jag en Helsingforsresa för direkt efter middagen. Så på sportlovet tar vi en tripp till Helsingfors och matar ekorrarna.

 

Vilka skillnader det var i priserna på resan! Hade vi åkt på torsdagen istället för på onsdagen, som vi bokade nu, så hade resan kostat 1700 kr mer! Så det kändes helt klart som läge att boka. Även om det inte är en särskilt avancerad resa så är det kul att ha något att se framemot. Och det är skön avkoppling att ge sig iväg hemifrån, om än bara för två dagar. Dessutom gillar jag god mat och det är ju ett måste på resor ;-)

 

Vid middagen hände något som nästan fick mig att trilla av stolen. Nu i veckan sålde jag tre av Vendelas Disneyfilmer som hon hade dubbletter av genom en anslagstavla på Facebook. Pengarna jag fick (200 kr) la jag på ena bänken i köket och där låg de i några dagar innan de plötsligt försvann. Jag trodde att Richard tagit dem och han trodde att jag tagit dem, men vi pratade inte ens om saken. Så idag diskuterade vi om vi skulle köpa en ny febertermometer till Vendela och då sa jag att vi ju kunde använda pengarna från filmerna. Det var först då vi insåg att ingen av oss tagit sedlarna. Och då utbrast Vendela plötsligt "Jag vet var dom är!" Då frågade jag såklart var hon hade lagt dem (vi hade ju precis städat hela huset utan att stöta på dem) och det visste hon! Så hon gick in i vardagsrummet, drog ut en kartong mellan sofforna, kröp in i hålet och sträckte sig in under soffan och plockade fram båda hundralapparna! Vi blev en aning förbluffade både jag och Richard. Dels över att hon precis visste vad vi pratade om och dels över att hon faktiskt kom ihåg var hon lagt dem, trots att det måste ha gått några dagar sen hon gömde dem där. Och den här ungen håller inte koll på sin napp från ena sekunden till den andra!

 

Vi blev iallafall tacksamma över upphittandet och kanske lärde vi oss en läxa också :-)

 

Nu ska jag försöka sova. Jag har sovit så bra de senaste två nätterna så jag är inte det minsta trött! Men det kanske kommer..