Uppdatering
Det har gått en och en halv månad sen jag skrev senast. Det var en hektisk tid fram till skolavslutningen med massor av jobb, både gråtande och skrikande elever, elevarbeten som kom in några timmar innan slutbetygen skulle sättas, elevarbeten som inte kom in alls och en massa annat. Men sen kom äntligen skolavslutningen och första dagen på sommarlovet kändes som en verklig befrielse, även om jag fortfarande hade mycket jobb kvar.
Två dagar hann jag vara ledig innan vår lilla Elina bestämde sig för att lämna livet i magen. Söndag den 16 juni kl. 8.08 såg hon världens ljus för första gången och redan samma eftermiddag åkte vi hem till världens stoltaste storasyster. Jag kommer att skriva en förlossningsberättelse och lägga ut på bloggen, men just nu vill jag bara komma igång med bloggandet igen.
De snart fyra veckor som förflutit sen Elina föddes har gått med raketfart! Vi har i princip inte gjort nånting och ändå rusar dagarna förbi. Dock var jag sjuk med mjölkstockning och över 40-graders feber i fem dagar och är väl inte helt återhämtad än då amningen inte riktigt vill fungera fullt ut. I övrigt funkar allt väldigt bra med en stor och en liten tjej här hemma.
Vi försöker hitta på nånting varje dag för att få ut så mycket av sommaren som möjligt. Vendela tycker det är kul med utflykter och jag tycker det är skönt att ha nånting att göra - annars blir det lätt att jag bara sitter och ammar i soffan hela dagarna. Hittills har vi gjort en utflykt till stan, besökt leklandet i Västerås, besökt mitt jobb med efterföljande picknick i Edsbergs slottspark, besökt stranden ett flertal gånger samt fikat med en massa människor som kommit hit på besök.
Idag var vi på dop för fina lilla Alwin. Jag vet inte om det är amningshormoner eller bara vanliga känsliga jag, men jag blev alldeles tårögd vid flera tillfällen under dopet. Det känns alltid lite högtidligt att vara i kyrkan och när det är barn involverade så blir det lite extra känsligt. Lägger man då till lite fina psalmer om att skydda barn och att de är värdefulla samtidigt som man har sina två egna barn tätt intill sig - ja, då är inte tårarna långt borta!
Nu ska jag försöka få min stora tjej i säng - lättare sagt än gjort när sovtiderna är helt uppåt väggarna!
Jag skriver mer om den senaste tiden en annan dag!
Urladdning!
Igår kl. 23.59 var det deadline för inlämningen av uppsatsen i min ena kurs. Jag har försökt jobba med den hela veckan, men aldrig riktigt kommit in i skrivandet ordentligt. Resultatet blev att jag lämnade in en icke godkänd uppsats. Jag känner mig ju inte särskilt nöjd med den prestationen, men nånstans börjar jag inse att jag inte räcker till överallt.
Nu idag började dagen med att köra Emma på hopptävling på Stigsberg. Det var väl inte den bästa prestationen från hennes sida, men nu blir det lite tävlingsuppehåll ett tag med fokus på träning. Det var stekhett i solen på förmiddagen och jag börjar verkligen känna att jag är höggravid! Bara att ställa sig upp är både smärtsamt och ansträngande. Jag blir andfådd för ingenting och får yrsel för minst lilla. Sen är jag så extremt trött! Men det är en sån där trötthet som inte går att sova bort, för jag blir så orolig i kroppen av allt som gör ont när jag ligger ner.
Efter hästtävlingen åkte jag, Richard och Vendela till Åbergs och åt lunch. Efteråt lekte Vendela i lekparken och då kände jag för första gången på hela året att det inte kändes som bortkastad tid att bara sitta och titta på henne när hon lekte. Jag kände inte att jag hade bråttom hem för att jag måste fixa nånting som ligger och väntar, utan jag kunde bara sitta där och låta henne leka. Det var en härlig känsla, samtidigt som den fick mig att inse hur mycket jag försummat Vendela den här våren. Jag har verkligen varit en urkass mamma som jobbat och pluggat alldeles för mycket! Den ångesten, i kombination med lättnaden av att äntligen vara klar med den här terminens pluggande, drämde till mig totalt och jag har legat och bara grinat i över en timme. Richard och Vendela åkte iväg på 40-årskalas och jag skulle egentligen ha följt med, men jag orkade inte. Jag är alldeles för trött i både kropp och själ.
Nu ska jag hänga vika lite bebiskläder och packa bb-väskan. Imorrn kör jag på sist rättningsomgången av elevarbeten och sen tänker jag bara vänta på bebis. 11 dagar kvar idag!
Och när hon väl kommer så blir det fokus på familjen i ett helt år!
Fredag!!!
Helg igen! Det känns som helg mest hela tiden tycker jag. Och trots att jag jobbar på allt vad jag kan så minskar aldrig mina högar! Idag var målet att hinna rätta klart alla nationella prov, men jag hann inte ens börja. Jag körde igång med rättning av nationella proven i matte som gick igår och sen när de väl var sammanställda så var dagen redan slut! Inte bra alls!
Jag får verkligen hoppas att lillasyster stannar i magen ett tag till. Om tre timmar har hon varit där inne lika länge som Vendela var innan hon tittade ut, så lite läskigt känns det allt. Jag ska nog försöka packa ihop den där bb-väskan snart så jag är redo om något händer. Jag vet bara inte vad som borde finnas i den...? Tips mottages tacksamt!
Richard har också varit rätt effektiv idag. Hans föräldrar kom över med thujaplantor till oss igår så idag har han och dom hjälpts åt att gräva ner dem. Det var väl inte helt problemfritt, eftersom grannarna tidigare uttryckt en önskan om att vi ska ha en annan häck mellan oss (men de var inte intresserade av att vara med och betala den). Så nu när vi skulle sätta ner thujan var Richard i alla fall över till dem och talade om att vi tänkte gräva ner det vi ville ha, häcken står ju ändå helt och hållet på vår tomt. Men så enkelt var det inte, för grannarna har ju sålt huset och enligt deras mäklare var vi tvungen att kontrollera saken med de nya ägarna. Mycket märkligt eftersom man faktiskt FÅR plantera VAD man vill på sin egen tomt, så länge det inte hänger ut över grannarnas tomt. Men sagt och gjort, nu råkar det ju vara så att jag redan varit i kontakt med de nya grannarna eftersom de sökt plats på vår förskola, så Richard ringde dem och frågade vad de tyckte om häcken och de tyckte nog att vi var dumma i huvudet som ens frågade, så självklart var det för dem att vi satte vilken häck vi ville på vår tomt! Så nu sitter häckjäveln på plats! Nu ska den bara växa lite så kanske vi så småningom får slut på det här eviga blåshålet på vår tomt.
När det blev middagsdags tyckte jag att Richard förtjänat en schysst middag så jag tog initiativet till att prova den ny köttrestaurangen bakom Hemköp. Med tanke på vilka förväntningar jag hade på nya Vina innan jag blev besviken på deras service så hade jag inte så höga förväntningar på det här stället. Men jag blev glatt överraskad! Maten var supergod med en riktigt bra oxfilé, perfekta pommes och tre supersmaskiga såser. Vendela bjöds på popcorn innan maten och petade sen bara i sig sin majskolv och lite sallad från sin tallrik... Men det var supermysigt och personalen var väldigt trevlig! Kanske blir det något mer besök i sommar. Eller kanske inte med tanke på den kommande föräldrapenningen...
Nu ska jag försöka få lite mer vettigt gjort innan jag knyter mig för kvällen!
Meningslöst
Idag känns allt så där väldigt meningslöst, som en djup dal som är omöjlig att ta sig upp ur. Igår kändes det som att läget var under kontroll, men så stöp allt med ett röstmeddelande från en förälder idag. Det är den gamla vanliga visan; eleven har inte gjort sina uppgifter, jag har under året som gått skrivit tre omdömen med samma budskap: "Du ligger på underkänt eftersom jag saknar alldeles för många uppgifter från dig" (föräldrarna har tillgång till dessa omdömen) plus att jag två gånger skrivit åtgärdsplaner (som skickas hem) där det står vilka uppgifter jag saknar. Nu har jag tagit i med hårdhandskarna, skrivit ny åtgärdsplan och satt absoluta deadlines för inlämningsuppgifter. Och DÅ reagerar föräldrarna och undrar varför de inte fått reda på något tidigare? Hur mycket är man som lärare skyldig att göra egentligen? Det är ju helt absurt att jag ska behöva försvara mig själv, när det är eleven som inte gör något! Även om jag vet att jag har gjort rätt enligt konstens alla regler så är det ändå en riktig energitjuv med alla dessa föräldrar som ska ifrågasätta hela tiden! De kanske skulle ifrågasätta sin barn lite mer istället för läraren?
Det här ligger som ett ok över allt jag försöker ta mig för. Och det känns som att jag inte har en chans att hinna med nånting. Drösvis med uppgifter dräller in från elever, de flesta av urusel kvalitet så de måste rättas snabbt och lämnas tillbaka fortast möjligt för att eleverna ska hinna komplettera. De nationella provet vill aldrig bli färdigrättade och så är det ju det där jäkla pluggandet också! Nu har jag i alla fall gjort färdigt 2 av 3 uppgifter på hemtentan som ska in på söndag. Det är ju alltid något... Men nästa vecka blir tuff. En uppsats ska skrivas innan fredag... Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt med det, men det visar sig väl.
Igår prioriterade jag i alla fall Vendela framför allt annat. Vi åkte till biblioteket tillsammans för att låna böcker och leka lite. Mysigt att bara vara vi två ibland.
Kvällen ikväll blev dock inte lika mysig med en helt hysterisk unge som fått för sig att jag absolut inte skulle ligga bredvid henne i sängen. Hade hon kunnat ligga själv hade jag inte envisats med att ligga kvar, men jag vet ju att hon flyger upp så fort man lämnat rummet och ägnar sig åt allehanda rackartyg. Många hårda ord och sparkar fick jag ta emot tills hon till sist gav med sig, vi kramades och sen skiljdes åt så hon fick somna själv som hon önskade. Då var hon så utmattad att hon snyftade sig till sömns. Det kan inte vara lätt att ha så mycket känslor som stormar i kroppen. För inte tror jag att vår snälla unge jävlas bara för att, inte på det här sättet i alla fall när tårarna bara sprutar och hon är i upplösningstillstånd. <3
Hon fick mig i alla fall att skratta gott när hon var rätt rapp i käften innan den värsta hysterin började. Jag sa att hon måste lägga sig ner och sova för annars får hon mardrömmar. Till svar fick jag "Ja, och då kommer jag att drömma om DIIIIG!" Det är svårt att inte dra på smilbanden när en treåring kontrar så fort.
Nu ska jag krypa till sängs. Imorrn hade jag tänkt ha fyra långa timmar till rättning på förmiddagen, men så förstörs det av ett sjukgymnastbesök klockan nio... Svårt att hinna med något vettigt både innan och efter.
Nöjd!
Just nu är jag rätt nöjd med mig själv! Det är bara fredag, deadline för internetdiskussionerna är på söndag och jag har redan besvarat tre av fyra frågor väldigt utförligt! Den sista tar jag på söndag då jag tänkte ägna hela dagen åt plugg.
Jag har känt mig rätt stressad över bebisen och verkligen fått ångest av att det är så liten tid kvar. Men idag har min snälla mor och yngsta syster hjälpt mig och Richard att flytta sakerna från mitt gamla arbetsrum ner i mitt nytt arbetsrum i källaren. De bar som tokar i drygt en halvtimme och jag stod mest och såg fånig ut. Jag har lite svårt för just den uppgiften, gillar inte att sitta still när andra får slita - särskilt inte när det gäller mina egna saker...
Men nu är i alla fall rummet tömt och spjälsängen inflyttad! I morgon ska jag bädda och ordna skötbordet tillsammans med Vendela och sen väntar vi på en garderob från min mamma innan rummet kan bli komplett. Det känns verkligen så himla skönt att hinna förbereda ordentligt! Fast nu känns det plötsligt som att det är väldigt långt kvar tills bebisen kommer. Och tänk om den går över tiden! Då kanske det är hela sex veckor kvar?! Det är ju en hel evighet och lite till!!! Men då lär jag ju känna att jag har hunnit få vänta åtminstone.
Idag hade jag egentligen tänkt rätta den sista delen av nationella provet, men när jag väl sammanställt de två första delarna och delgett eleverna resultatet på nätet så var dagen slut! Jag hann liksom inte med rättningen också. Det känns ju så där...
Nu ska jag slänga in en tvätt med bebislakan så jag och Vendela kan bädda spjälsängen i morgon <3
Tjoho!
Fick nyss ett mail om att jag fått ett D (E är lägsta för godkänt och A är högst betyg) på en av de kurser jag läst under våren! Jag är väl inte helt nöjd med ett D, men med tanke på att kursen ligger på C-nivå och jag har läst en annan kurs samtidigt plus att jag jobbat heltid och varit gravid, så får jag nog känna mig rätt stolt ändå.
Det fina med att få resultat så där är att man blir så himla inspirerad att fortsätta! Det ger liksom nya krafter att ta tag i det här andra som måste ordnas.
På jobbet börjar jag få läget under kontroll, även om de nationella proven hänger över mig som ett tungt regnmoln. Men jag har tänkt ägna hela fredagen när jag är lektionsfri åt att rätta dem så jag får dem ur världen.
Den här veckan är för övrigt rätt fullspäckad. I måndags hade jag en intervju på förskolan med en ny familj, igår hade vi styrelsemöte i över fyra timmar, på lördag kommer det hit folk och tittar på Eurovision. Dessutom ska jag åka med Emma och tävla på eftermiddagen på lördag. Nånstans mellan allt det här ska jag ju då hinna läsa de sista 200 sidorna i min mattebok.. Det ordnar sig väl på nåt sätt, det brukar göra det!
Nu ska jag unna mig frukost i min ensamhet och sen sätta igång med dagens omgång sidor.
"Lediga" dagar
Det är verkligen så jädra otacksamt att vara lärare. Om inte alla dessa krav på dokumentation fanns så skulle jobbet vara rena drömmen! Men nu ska man sitta och skriva en plan för hur en elev som har över 80 procents frånvaro ska lägga upp sina studier för att klara en hel kurs på de tre veckor som är kvar av kursen. Och då har man redan skrivit flera såna planer tidigare, som givetvis inte följts, men man får aldrig säga att "Sorry kisen, loppet är kört, du har sabbat alla dina chanser", utan nya planer ska läggas upp in i det sista, trots att man vet att eleven inte kommer att lyfta ett finger. Otacksamt var ordet!
Jag har jobbat med dessa förbaskade åtgärdsplaner i tre dagar nu och jag har fortfarande alla i matte kvar. Men jag orkar inte stressa mer, igår eftermiddag var jag nära ett psykbryt för att allt tar så himla lång tid. Det är bara fem veckor kvar till beräknad förlossning och jag skulle verkligen vilja hinna bara längta lite efter bebisen. Bara pyssla med rummet, tvätta bebiskläder, packa bb-väska och skriva förlossningsbrev - men jag hinner ju knappt skita om dagarna!
Igår kväll unnande jag mig i alla fall en tjejkväll hos Cissi med god mat och glada vänners sällskap. Det var verkligen avkopplande (efter ett tag när jag släppt allt jobb som envist ville sitta kvar i huvudet) och jag kände mig rätt rofylld när jag kom hem igen. Sen kom den där klumpen i magen och känslan av att inte kunna andas idag när jag satte mig och skulle komma igång med allt igen.
Just nu känns det som att jag har lite koll på läget. Jag har avslutat en av kurserna jag pluggat och skickar in de allra sista inlämningsuppgifterna i den i morgon. En sak ur världen. Sen har jag gett mig på en av diskussionsfrågorna på nätet i den andra kursen, så där har jag bara tre frågor, en hemtenta och en uppsats kvar innan den 31 maj. Sen har jag krav på komplettering på båda de två inlämningsuppgifter jag redan lämnat in i den kursen, men det tar jag efter 31 maj. Nån måtta får det ju vara på eländet!
Det känns inget vidare att vara så stressad när bebisen bor i magen, men för tillfället finns inget val. Jag får kompensera den när den kommer ut sen. Men jag börjar känna att det känns oerhört viktigt för mig att få barnrummet klart innan hon kommer. Jag vill se den där färdigbäddade sängen och vika kläder i högar på skötbordet innan hon är här. Det hann jag ju aldrig med Vendela och visst går det att ordna när hon kommit också, men det känns viktigt för mig att få det klart innan. Så idag såg jag till att hinna med att röja lite till i rummet i källaren så att jag snart kan flytta ner hela mitt arbetsrum dit.
Imorrn går halva dagen bort också eftersom jag har lovat Emma att skjutsa henne till ridträningen, men samtidigt så tar jag med mig Vendela också så eftermiddagen blir ju egentligen en tid med henne. Där har jag nog också lite att ta igen framöver. Jag är ingen vidare mamma för tillfället som ser till att få ut både henne och Richard ur huset så mycket som möjligt så jag kan få arbeta i fred.
Nu har jag gnällt färdigt. Jag vet att jag satt mig i den här situationen själv, men det lät så mycket bättre att jobba hela vägen fram till förlossning när jag tänkte det från början... Eller då var ju planen att eleverna skulle ha lämnat in alla sina arbeten senast 30 april. Men det gjorde de ju inte och då ökade arbetsbördan på mig med typ 200% och det är väl egentligen det stora oket nu.
Men, men. Det blir nog snart bättre! :-)
Underbara väder!
När det är sånt här fantastiskt väder med 23 grader i skuggan i början av maj kan man ju inte vara på annat än gott humör! Jag känner att solen har tagit i ansiktet på mig, trots att jag inte varit ute i mer än nån halvtimme efter halv fem på kvällen!
Vendela passade på att bada lite vattenspridare och leka lite med vattenslangen när jag kom hem från jobbet. Barn och vatten är verkligen en oslagbar kombination! Hon skulle nog kunna underhålla sig själv i en vecka så länge hon hade tillgång till lite byttor och obegränsat med vatten.
Till de här goda humörkänslorna kommer väl också känslan av att plånboken för första gången på väldigt länge inte är tom redan veckan efter lön. Men det straffar sig såklart direkt med att garagetaket måste lagas då det läcker in mängder med vatten! I såna lägen suger det verkligen att bo i hus! Jag kan köpa att vårt kök inte är i toppskick eller att duschen på undervåningen är obrukbar pga fuktskaderisk, men sånt går liksom att klara sig utan ändå. Men att ett jävla tak läcker kan man ju inte hitta andra lösningar för. Där stavas lösningen P-E-N-G-A-R och då är det bara att bita i det sura äpplet och hosta upp slantarna.
I övrigt händer inte mycket. Tiden verkligen springer ifrån mig och jag vet inte hur jag ska få ihop allt! "Var sak har sin tid" håller inte längre, utan jag måste försöka bli lite effektivare. Nu ikväll fick jag närmare två gratistimmar att använda till rättning eftersom Vendela somnade på under tio minuter (undrens tid är ännu inte förbi!), men så har jag glömt min ena pärm på jobbet så jag inte kan göra det jag tänkt! Så då fick jag tänka om och försöka plugga lite, men det är svårt för jag är så fasligt trött...
Drar en Vendela också:
I söndags efter att vi först byggt studsmatta och hoppat på den i några timmar, sen varit på kalas hos fasters blivande sambo och sen varit på ett till kalas i simhallen så slocknade Vendela som en klubbad säl i bilen. Det gick inte att få liv i henne, så jag bar inne henne och försökte väcka henne när hon satt i mitt knä. När hon äntligen började vakna så försökte jag locka henne med att hon skulle berätta för pappa om sin dag, men då svarade hon att hon inte ville titta på pappa, för hon tycker inte om honom (det kör hon rätt mycket med mot honom). Till sist vaknade hon tillräckligt för att kunna sitta själv på golvet och jag satte mig bredvid Richard i soffan. Hon vägrade titta på och prata med Richard, men sen sa han något gjorde att hon glömde bort sig och både pratade och titta på honom. Efter nån minut kom hon på sig själv, tvärstannade i rörelserna och började grina:
- Men jag ville ju inte titta på paaaaapppa!!!!!
Inte lätt att vara pappa till en sån kärleksfull treåring...
Lång paus
Ber om ursäkt för den usla uppdateringen, men det står lite för mycket på schemat just nu. 40 dagar kvar tills bebisen är beräknad och innan dess ska jag hinna rätta säkert 200 arbeten som eleverna inte orkat lämna in i tid, två omgångar nationella prov, göra två hemtentor, fyra webbdiskussioner och skriva en uppsats. Nånstans däremellan ska jag dessutom hinna ha alla mina lektioner och förbereda för bebisen. Men den kommer väl den kommer och förhoppningsvis är allt klart till dess.
Jag bjuder på några kloka ord från min dotter:
J: Vad tycker du att vi ska köpa för födelsedagspresent till Sven (svägerskans blivande sambo som fyller år)?
V: Jag vet! Vi kan köpa en vuxenleksak!
J: Ja, vilken bra idé! Vad ska det vara för vuxenleksak då?
(Lång tankepaus)
V: Verktyg såklart!!!
Ja, visst! Alla vet ju att män leker med verktyg!
En usel mamma
Usch, vilken urkass mamma jag har varit nu ikväll! Nattningen bestod i princip av två timmars skrikande, hotande och jävligt sura miner! Det är ju inte så man vill vara som förälder, men allt mitt sunda förnuft försvann ungefär i samma veva som tålamodet tog slut.
Vendela har varit ganska lätt att lägga en längre tid. Och även om hon inte har somnat så har hon i alla fall kunnat ligga stilla länge och lyssna på saga eller bara tänka. Men nu ikväll var rena helvete. Hon skulle stå upp, hoppa i sängen, tända och släcka lampan 40 gånger, leka mask under täcket, skrika åt mig att jag måste vara tyst för att hon minsann skulle säga något och så vidare och så vidare. Jag vet inte vad man ska göra! Eller jo, nu i efterhand insåg jag väl att hon faktiskt inte var trött. Så kanske hade det bästa varit att låta henne vara upp nån halvtimme/timme till och titta på film eller leka och sen försökt på nytt. Visserligen hade klockan då blivit alldeles för mycket, men nu blev den ju närmare tio i alla fall...
Förbaskat knäckande var det i alla fall och jag grinade både en och tre gånger plus att jag stormade ut ur hennes rum och var fly förbannad. Det resulterade i att hon kom upp till mig och sa att hon inte ville vara ensam och då försökte jag förklara för henne varför jag blev arg men då kontrade hon med att springa iväg och gömma sig. Och den här flodhästen med foglossning har inte en chans mot en treåring till vessla. Så då blev vi ännu mer osams.
Nä, den här ruttna kvällen vill jag inte ha mer av utan nu går jag och lägger mig och hoppas att morgondagen blir bättre. Den får nog börja med en ursäkt från den här dåliga mamman, men även lite allvarligt snack med den unga damen om hennes beteende.
Söndag
Idag tyckte Vendela att det var passande att vakna strax efter sex. Varför inte, det var ju min morgon att gå upp med henne och då vaknar hon ju alltid för tidigt. Hela morgonen var ett enda gnällande och grinande, det är ju så passande när man är en dödstrött förälder!
Efter frukost promenerade vi hem till en dagismamma och gick igenom lite papper inför mitt styrelseuppdrag. Sen promenerade vi vidare till Hemköp och köpte glass tillsammans med Richard. Vendela var riktigt duktig på att gå och glassen smakade ljuvligt i vårsolen!
Efter lunch cyklade Richard och Vendela till farmor och farfar och jag ägnade hela långa eftermiddagen åt jobb. Så fick jag rätt mycket gjort också, vilket kändes väldigt skönt! Nu har jag rätt bra koll på läget inför de sista veckorna även om jag fortfarande har mycket kvar att rätta.
Roligare än så blev inte den här söndagen, men jag är rätt nöjd ändå. Vädret gör ju att man känner sig hur lycklig som helst, trots alla måsten som flåsar en i nacken.
Nu ska här hängas tvätt innan jag kryper i säng och laddar för en ny arbetsvecka!
Ännu en vecka snart förbi
Den här veckan sprang ifrån mig med ilfart!
Det var en rätt intressant arbetsvecka med tal av alla ettor inom nationella provet i svenska. En av eleverna lyckades beröra mig till tårar med sitt tal (och hade nog lyckats med det även om graviditetshormonerna inte spökat i mig). Det var två väldigt intressanta eftermiddagar med tal och jag kände mig rätt stolt som deras lärare när de allra flesta presterade så bra!
Helgen hittills har varit rätt lugn. Igår lyxade vi till det med köpepizza till middag och den var minsann lika god den här gången som förra gången vi köpte från samma nya ställe. Idag bjöds vi på middag hos mina föräldrar. Det blev minsann trerätters med både skaldjur, avokado, oxfilé och färska bär! Jag kan ju säga att jag var redigt mätt när jag kom hem.
Varken igår eller idag gjorde vi många knop på dagtid. Lite småplock och fixande så att det ser någorlunda anständigt ut här hemma. Richard fixade sideboarden under tv:n så den blev lite mer stabil så nu står alla Vendelas dvd-filmer där och alla hennes spel är också undangömda så det är lite mer luftigt i bokhyllan i vardagsrummet nu.
Idag på förmiddagen var jag och Vendela över till grannen och köpte lite pärlor som hon annonserat ut på facebook och sen satt jag och Vendela och sorterade dem i flera timmar tillsammans. Då kände jag att det verkligen var längesen jag gjorde nåt med bara Vendela i fokus. Det händer så väldigt mycket annat i mitt liv hela tiden och det här förbaskade pluggandet snor alldeles för mycket kvalitetstid från henne! Dessutom är jag så skröplig i kroppen att jag knappt kan göra något med henne. Hon vill gärna leka på golvet och det är en ren omöjlighet för mig att sitta bredvid henne. Och inte kan vi gå nånstans tillsammans ute heller för det blir för smärtsamt. Men pärlsortering tillsammans vi köksbordet var en mysig aktivitet, även om vi kanske borde ha varit ute i det helt fantastiska vårvädret...
Nu på kvällen efter middagen har jag jobbat som en tok och än är det långt ifrån färdigt. Richard skulle åka iväg med Vendela en stund i morgon på dagen så då ska jag försöker få undan det mesta av rättningshögen. Men sen är det inte mycket kvar i jobbväg den här terminen. De flesta inlämningsuppgifter är avklarade och nu väntar bara slutspurt!
Delar med mig att mitt senaste samtal med Vendela när jag var på väg hem från jobbet:
V: Hej det är Vendela!
J: Hej Vendela, det är mamma.
V: Vems mamma?
J: Din mamma så klart.
V: Jaha
V (långt ifrån luren): Pappa, det var bara mamma.
Och så la hon på.
Jag tror jag lägger ner det här med att försöka ringa hem på vägen från jobbet...
Dagens Vendela
Vendela säger så fasligt mycket skoj så jag tänkte försöka dela med mig lite bättre. Idag ringde jag till Richard när jag var på väg hem från jobbet och Vendela svarade:
-Hej, det är Vendela
-Hej Vendela, det är mamma.
-Vems mamma?
-Din mamma såklart!
-Men vad heter du då?
...
Det lustiga är att hon håller masken så bra och kör på med sina knasfrågor. Hon visste ju vem det var som ringde med hon bara fånar sig. Fast det är ganska gulligt :)
Vab
Första halvan av den här dagen var ett riktigt fiasko. Först var jag upp hur många gånger som helst med Vendela i natt och till sist var jag så pigg att jag omöjligt kunde somna. Då kom paniktankar över mitt senaste påhitt; att sitta i styrelsen på Vendelas förskola. Jag tänkte att det var en bra idé att göra det nu när jag ändå ska vara föräldraledig, men i natt smög sig ångesten över mig när jag insåg att det kommer att stjäla en massa tid från min mammaledighet. Från början tänkte jag mig att det skulle jämna ut sig lite eftersom jag trodde att styrelseuppdraget skulle innebära att vi slapp städning på Äppelbo, men så visade det sig att det inte var. Nästan alla andra poster i styrelsen slipper städning (eller jour om man väljer det), men inte min post! Lite surt känns det, för hittills har jag lagt ner mer tid på mitt uppdrag än en hel veckas städning tar och då blev jag ändå vald till posten i torsdags. Och bördan lär inte lätta nu när nya familjer ska raggas in... Men, men. Det är ju lite roligt också :-)
När Vendela sen vaknade innan klockan sex i morse så kändes det som ett skämt. I tjugo minuter fick jag ligga kvar i sängen medan hon låg och filosoferade, men sen var det bara att förflytta sig till soffan och halvslumra vidare där.
Jag tror alltid att en dag hemma med henne ska innebära en massa tid att plocka, städa, kanske plugga och ha en massa mysigt. Men det där monsterungen verkar inte tänka riktigt lika. Innan klockan ens var tio såg huset som ett smärre bombnedslag. Hon var på sitt värsta humör och jag vet inte hur många gånger hon skrikit och grinat innan vi ens fått i oss frukost. Som hon för övrigt inte skulle ha heller. Hon skulle inte göra något av det jag önskade.
Efter lunch blev det lite bättre, då låg hon i soffan och tittade på film en stund och sen kom vi hyfsat överens resten av eftermiddagen. Eller tills det blev dags för middag i alla fall och hon sa att hon ville ha en ny mamma och pappa för att hennes var så dumma. Då var jag beredd på att låta mig bli utbytt!
Nu på kvällen gick hon dock tillbaka till pluspoäng när hon själv ville gå och lägga sig, ordnade alla sina kvällsbestyr utan ett pip och sen somnade innan jag ens hunnit läsa halva sagan.
Dagen idag dag har åtminstone fått mig att inse att en arbetsdag är så väldigt mycket lugnare och mer vilsam än en vab-dag med en treåring. Det ska jag minnas nästa gång jag svär över allt jobb som hänger över mig!
Nu ska jag ge mig på lite mer plugg innan jag ger upp för idag. I morgon är det muntliga nationella prov för mina ettor så Richard får vara hemma med sjuklingen.
59 dagar kvar
Tiden verkligen rusar förbi! Första arbetsveckan efter jobbet gick fortare än fortast och den här helgen hann jag knappt märka av!
Veckan har väl inte haft så mycket roligt att bjuda på. Jag har jobbat eller pluggat mest hela tiden och det har lönat sig! Redan igår var jag färdig med dagens uppgift så idag har jag inte pluggat alls utan bara ägnat mig åt andra saker!
Morgonen började halv sju (klart att Vendela sov till åtta igår när det var Richards morgon) med tv-slöande i soffan. Efter frukost blev det en sväng till lekparken för lite vårsol och sen lekte Vendela ute här hemma en stund innan det var dags för lunch. Hon började hosta på eftermiddagen och när jag tempade henne så hade hon såklart feber. Inte mycket, men tillräckligt för att inte räknas som frisk. Imorrn löser vi dagen med att jag jobbar som vanligt, Richard åker lite senare och Emma är snäll och ställer upp som barnvakt. Förhoppningsvis blir sjukdomen kortvarig så resten av veckan kan flyta på som vanligt.
I fredags följde Vendela med mig till jobbet och sen åkte vi ut till Nacka för att köpa en begagnad liggdel till barnvagnen. Den var suuuperfin med lite annorlunda mönster. Både Vendela och Tuborg har provlegat den och den verkar klart godkänd. Efter turen till Nacka åkte vi vidare till Södertälje för att hälsa på Jennie och hennes tvåveckor gamla lillprins Alwin. Lite kalla fötter fick jag allt av att hålla en så liten bebis igen. Vad har vi gett oss in på egentligen?! När det är första barnet man väntar så är allt så ovisst på nåt sätt och man längtar på ett annat sätt. Nu har vi ju redan ett barn som är nummer ett, hur ska det finnas tid för ett till?
Mycket roligare saker än så har nog inte hänt den här senaste veckan. Nu laddar jag för slutspurt och de sista inlämningsuppgifterna så jag kan ägna mig åt bara graviditet och jobb de sista veckorna innan förlossningen. Bara 59 dagar kvar till bf. Om den kommer som Vendela så är det bara 40 dagar kvar...
