Skrutten-Li

Usch, vilken urkass mamma jag har varit nu ikväll! Nattningen bestod i princip av två timmars skrikande, hotande och jävligt sura miner! Det är ju inte så man vill vara som förälder, men allt mitt sunda förnuft försvann ungefär i samma veva som tålamodet tog slut.

 

Vendela har varit ganska lätt att lägga en längre tid. Och även om hon inte har somnat så har hon i alla fall kunnat ligga stilla länge och lyssna på saga eller bara tänka. Men nu ikväll var rena helvete. Hon skulle stå upp, hoppa i sängen, tända och släcka lampan 40 gånger, leka mask under täcket, skrika åt mig att jag måste vara tyst för att hon minsann skulle säga något och så vidare och så vidare. Jag vet inte vad man ska göra! Eller jo, nu i efterhand insåg jag väl att hon faktiskt inte var trött. Så kanske hade det bästa varit att låta henne vara upp nån halvtimme/timme till och titta på film eller leka och sen försökt på nytt. Visserligen hade klockan då blivit alldeles för mycket, men nu blev den ju närmare tio i alla fall...

 

Förbaskat knäckande var det i alla fall och jag grinade både en och tre gånger plus att jag stormade ut ur hennes rum och var fly förbannad. Det resulterade i att hon kom upp till mig och sa att hon inte ville vara ensam och då försökte jag förklara för henne varför jag blev arg men då kontrade hon med att springa iväg och gömma sig. Och den här flodhästen med foglossning har inte en chans mot en treåring till vessla. Så då blev vi ännu mer osams.

 

Nä, den här ruttna kvällen vill jag inte ha mer av utan nu går jag och lägger mig och hoppas att morgondagen blir bättre. Den får nog börja med en ursäkt från den här dåliga mamman, men även lite allvarligt snack med den unga damen om hennes beteende.