Mitt i lovet
I lördags var jag på middag med mina mammakompisar och sen gick vi ut på Aronsborg som hade ordnat två barer och två stooora dansgolv. Det blev en hellyckad kväll! Dagen efter var också lyckad eftersom jag var beredd med Zomig så fort migränen smög sig på, så jag slapp ett ordentligt anfall.
I söndags hade jag en intervju på dagis, sen var det Tupperwareparty hos en dagismamma och efter det åkte vi till kinarestaurangen och firade min mamma som fyllt år. En toppenhelg helt enkelt!
I måndags var Vendela på dagis hela dagen medan jag hade tänkt plugga. Men när jag inte hittade nånstans att sitta (grejer överallt) så blev jag tokig och satte igång med storstädning istället. Precis hela dagen höll jag igång med städandet, med undantag för när jag åt lunch. Men fint blev det! Nu behöver bara undervåningen och fönstrena få sig en omgång också så har jag klarat av vårstädningen.
Igår gjorde jag ett nytt försök att plugga medan Vendela var på dagis och då gick det faktiskt betydligt bättre. Sen fick jag veta idag att tentan jag pluggar till inte ligger förrän i augusti, så lite meningslöst kändes det, när jag har 48 andra saker att göra!
Idag är Vendela hemma och vi tänkte ägna förmiddagen åt att åka till Coop och köpa billig fläskfilé. Men vi kom inte längre än nedför gatan innan jag insåg att det var punka på ena bakdäcket. Så det blir en tur till däckfirman i eftermiddag istället. Jag som skulle träffa Cissi och Linda! Men punkan måste ju lagas, bilen ska ju ta oss till Göteborg imorrn..
Nu ska jag få lite mer vettigt gjort innan Vendela vaknar och vi ska försöka ta oss iväg med bilen!
Tre dagar kvar!
Idag hade jag som sagt bara en lektion. Sen tog jag hand om lite pappersarbete innan jag åkte hem. Eftersom Richard har lov hade vi en lunchdate på kinakrogen. Jag åt inte så mycket, men fick ändå ont i magen.
Efter lunchen var jag och klippte mig. Jag känner mig nog inte helt hundra nöjd, men jag får väl skylla mig själv när jag alltid är ute i så dålig tid att det inte finns tider kvar hos min vanliga frisör. Då får man ta det man får. Och det är ju inte fult på nåt sätt, bara lite tråkigt. Kanske får jag ett infall och färgar håret mörkt inför utgången i helgen. Eller kanske inte. Råttfärgat funkar ju det med. Fast det är faktiskt lite ljusare nu när det är klippt.
Efter klippningen var jag upp på Lindex för att köpa ett par nya leggings då mina går sönder hela tiden. Det blev tre par leggings till mig och en tunika till Vendela. Jag visade den för henne när hon kom hem och då svarade hon med att rycka den ur min hand, slänga iväg den och skrika "Neeej!". Tack för den!
Under eftermiddagen hann jag även med en sväng till Willys och ett besök i stallet. Jag har plötsligt åkt på att ta hand om två hästar eftersom Dynamits medryttare är sjuk. Så min lilla tid i stallet blev 1,5 timme lång och då hann jag inte ens ta in Bella och borsta henne. Det blir inte mycket aktivering för henne resten av veckan för jag har varken ork eller tid. Imorrn slutar jag fem och ska ta hand om båda hästarna igen... Och på torsdag har jag dessutom middagsfodringen också!
Nånstans ska jag även hinna baka muffins till mina elever som slutar sin mattekurs den här veckan. Men nätterna är ju långa så det löser sig nog!
Nu ska jag värma ihop en dumlefluff så jag har något att toppa muffinsen med imorrn.
Lång dag
Roligare än så har inte dagen varit. Jag är galet sugen på choklad, men jag ger mig inte med Nutriletten. Insåg idag att jag är inne på sjunde dagen. Det är inte så jobbigt som man kan tro när man väl är inne i det. Imorrn blir det lite fusk med lunch på kinarestaurang, men nåt nöje ska man väl ha i livet!
Det var den helgen
I lördags gick jag och Vendela upp vid halv åtta. Vid nio tågade vi iväg till dagis och hjälpte familjen Carlsson/Högman att städa. Vendela och Edwin var som två vildar när vi försökte städa. Vendela drog av sig tröjan och sprang runt i bar överkropp, viftandes med tröjan ovanför huvudet precis som Madicken. En gång när jag var in i vattenrummet låg Vendela på golvet och tjöt av skratt medan Edwin kittlade henne. Det är verkligen kul att se hur de leker med varandra!
Sen var det tänkt att jag skulle promenera till stallet och ta hand om Bella, men jag orkade inte, så vi tog en kortare promenad och sen åkte jag, Richard och Vendela till Uppsala istället. Först åt vi lunch på en kinesisk buffé. Jag åt lite jag med, men bara tillräckligt för att bli mätt. Lite surt var det att de ville ha 69 kr för Vendelas del av buffén. Jag menar, är man 2 år äter man för kanske 20 kr, inte 69! Men, men, det var en mysig och god lunch.
Efter maten gick jag till Telias butik och lämnade in min mobil. Touchfelet går på garantin så det var inga problem. Dessutom fick jag en lånetelefon som känns bättre än min egen! Så det går ingen nöd på mig och jag slipper köpa ny telefon just nu iallafall.
På kvällen blev det tårtbak. Den tårtan var den roligaste på länge! Jag gillar att modellera sånt som inte måste se ut som någon verklig figur. Gör man t.ex. en Nalle Puh-tårta så måste figuren vara väldigt lik Nalle Puh och det är så jobbigt för jag är dålig på att göra figurer som liknar den verkliga. Då är det roligare med lite friare figurer där man försöker fånga det karaktäristiska. Förutom figurerna la jag till lite typiskt tjejigt med glitter och fina kulor. Det är första tårtan på väldigt länge som jag känner mig fullt nöjd med! Så här såg den ut:
Idag har det inte hänt särskilt mycket. Jag och Vendela var i stallet med Cissi på eftermiddagen. Det var väl kanske inte den bästa idén att ha med en 2-åring när man ska försöka fixa en unghäst som har sina egna idéer. Men efter några timmar så blev vi till sist klara och kunde åka hem.
Efter middagen tog jag och Vendela ett bad tillsammans. Hon började bada utan mig och jag missade visst hur varmt vattnet var så när jag kröp ner var hon alldeles illröd på den halvan av kroppen som var i vattnet. Det var en rätt tydlig rand mellan delarna som varit och inte varit i vattnet. Det var ju inte skållhett och jag hade känt på vattnet innan, men sen drog jag ner på trycket på det och tänkte inte på att temperaturen då av någon anledning blir högre. Men hon klagade inte och det var rätt skönt att krypa ner själv sen också även om det hettade ordentligt.
Nu ska jag leta reda på lite rena kläder till imorrn och sen blir det sängen. Lyckos Richard har lov redan imorrn!
Ibland vänder det snabbt
Jag gick, trots att jag lovat mig själv att inte göra det, in på min jobbmail som det sista jag gjorde innan jag la mig. Där fanns ett inte allför roligt mail som gjorde mig både förbannad och förbaskat ledsen! Det fick mig dessutom att tvivla på hela läraryrket och jag är inte säker på att jag vill fortsätta som lärare. Jag kan inte skriva om händelsen här just nu, kanske kommer det en annan gång när situationen är utredd.
Som om inte det var nog så kom bakslag nummer två när jag lagt mig i sängen. Jag skulle ställa väckarklockan på mobilen och plötsligt funkade inte touch-funktionen och mobilen blev totalt värdelös. Jag kunde inte ens stänga av den utan var tvungen att dra ur batteriet. Förbaskat surt när jag fortfarande betalar av på skiten. Jag är inte säker på att garantin täcker felet, men jag får väl lämna in den och se vad som händer. Annars funderar jag på att köpa en ny mobil istället. Jag tänker ändå göra det så fort bindningstiden på den gamla går ut och köper jag ny nu riskerar jag inte att åka på att betala en felsökning av gamla om det är så att garantin inte täcker. Jag vill ju ha en Iphone, men herregud vilka priser! Jag kan inte begripa hur mer än varannan av mina elever kan ha en sådan telefon?!
Jag var så upprörd i natt över allt skit som hände så jag somnade inte förrän efter ett. Kanske inte så bra när jag skulle upp kvart i fem för en tripp till Arlanda. När jag kom hem vid sju igen la jag mig och slumrade en stund till innan Vendela vaknade och drog igång med sitt oväsen.
Efter jobbet åkte jag och Cissi till stallet och tog hand om lilla Bella. Cissi red och uppfostrade trotshästen medan jag mockade. Det är rätt mysigt att vara i stallet när det är fint vinterväder! Jag saknar det till viss del, men samtidigt är det skönt att få hästeriet i mindre portioner nån gång ibland istället för att det blir ett måste varje dag.
Dagens middag bestämde Vendela. Hon pratade om "böjare" (hamburgare) redan under eftermiddagen och Richard lovade henne det till middag. Dessvärre är hon ju halvt förstörd av snabbmatskedjorna så när vi kom hem efter att ha handlat på Ica så började hon tvärgråta i bilen och var jätteledsen över att hon inte fått sin böjare. Hon greppade inte riktigt att man faktiskt kunde göra hamburgare själv hemma. Själv lyxade jag till det med en måltidsersättning från Naturdiet med smak av jordgubb. Variation förnöjer!
Nu blir det sängen, imorrn är det mycket som händer, men det är inga jobbiga måsten.
Kul förresten med så mycket kommentarer! Det är ju lite roligare att skriva när man får respons :)
Koja-byta
När jag kom hem var Vendela världens busunge med massor med idéer som vi skulle leka. Vi började med att låtsas sova i vår säng och ropa på pappa som fick komma och "väcka" oss. Sen hade vi täckena på huvudet och lekte koja. Därefter låg vi på rygg och hade gympa. Jag sa "En fot i luften", "En arm i luften", "Båda fötterna i luften" osv och Vendela var med på allt. Sen började hon plötsligt säga "Koja-byta" och jag började bygga koja igen. Men hon blev jättearg och slet bort täckena och fortsatte säga "Koja-byta" och jag fattade ingenting. Hon slutade inte tjata och till sist ställde hon sig med huvudet i madrassen och rumpan upp i luften och slog en kullerbytta. Då trillade polletten ner och jag insåg att Koja-byta betydde kullerbytta.
Hon är så himla söt i en massa andra sammanhang också. Det spelar ingen roll hur trött man är när man kliver innanför dörren efter en tung dag på jobbet, man blir alltid lika glad av att höra Vendela ropa "Mamma, kommej" och sen kommer hon rusandes och säger "Hej mamma!".
Det är väl sånt här som gör mig lite extra glad. Men sen känner jag mig rätt ostressad för tillfället. Jag försöker verkligen koppla bort jobbet när jag är hemma och det går ganska bra.
Sen har jag ju druckit nutrilett i tre dagar nu och det går faktiskt jättebra! Jag är inte hungrig alls om dagarna och jag känner mig riktigt duktig! Det känns inte som att vågen är det viktiga, utan bara känslan av att faktiskt klara av att hålla sig till något man har bestämt är värd en del den också!
Nu ska jag snart krypa i säng. Imorrn ska jag ju upp innan klockan fem och köra mina kära föräldrar och systrar till Arlanda. Lite surt att det är just en fredag när jag börjar jobba tio över tio och egentligen inte behöver gå upp förrän vid nio!
Alla stjärtars dag
Imorse vaknade jag med migrän och då bestämde jag mig för att köra på en nutrilettkur trots allt. Sagt och gjort, nu kör jag på flytande föda i nån vecka och jag känner mig redan mycket mer motiverad än nångång hittills under året. Migrän verkar jag ju få oavsett, så då kan jag ju lika gärna köra på.
Dagen idag har varit rätt intensiv. Jag slutade till lunch, men sen blev det ett besök på Willys och i samma veva försökte jag hitta en pulka till Vendela, men den de hade på Karlsson ville jag inte ha. Hennes har ju gått sönder som tusan så igår när vi gick hem från Cissi och Edwin så fick jag dra till och med nedför en rätt brant backe.
Efter Willys blev det centrum för att hitta nåt till Richard. Sen försökte jag få ut migränmedicin från apoteket, men mitt recept hade inte kommit in. Och imorrn är det lång dag, och jag har ingen medicin, inte heller möjlighet att ta mig till apoteket under dagen. Det blir en rolig kväll sen!
När jag väl kom hem var klockan över två och det var dags att sätta igång med rättandet av min helt gigantiska hög elevarbeten och prov!
Till middag (inte till mig själv då eftersom jag äter de fantastiska påsarna) gjorde jag kalops. Det var inte igår! Men då lyckades jag få bort en massa urgammalt kött från frysen. Lite halvhärsket gjorde inget när det kokade länge.
Sen var det dags för medlemsmöte för dagis. Nu borde jag nog duscha, men det är ju som sagt bland det värsta jag vet så jag är inte sugen alls.. Men det måste nog göras ändå.
Hua!
Vab-dag
Natten till idag var som förväntat extremt jobbig. Det är inte lätt att sova när huvudet är nära att explodera. När Vendela vaknade kändes hon inte helt pigg. Hon hostade en massa och snorade grönt snor. Så hon fick vara hemma en dag extra från dagis. Det känns lite extra känsligt att skicka tillbaka henne till dagis när hon i torsdags blev hemskickad därifrån pga av förkylningen. Det är klart svårt att avgöra vad ett barn orkar eller inte orkar med. Själv hade jag absolut jobbat med hennes förkylningen, men hon är ju mindre, håller att högre tempo och kan inte ta det lugnt om hon känner att det blir jobbigt. Hon var rätt hängig under förmiddagen och efter att hon sovit höll hon på att grina ihjäl sig. Men sen gick vi över till Edwin och Cissi en stund och då morskade hon upp sig och var sitt vanliga jag, så imorrn blir det nog dagis igen.
Mycket annat har inte hänt idag. Vi har tittat på Mamma Mu två gånger och Emil en gång. En tur till apoteket hann vi också med så jag fick min efterlängtade migränmedicin. Dessvärre hade mitt e-recept inte kommit in så det fick bli receptfri zomig istället. Det svider lite att behöva betala 200 kr för något som jag får gratis med recept. Men jag behöver ju verkligen medicinen så det var bara att gilla läget. Men vilken mirakelmedicin det är! Efter max en timme var migränen som bortblåst.
Nu ikväll var jag ute och åt middag med min förra kollega Hanna. Det blev en tre timmar lång middag, men riktigt trevligt var det! Sen när jag skulle gå hem gick jag åt andra hållet, istället för närmsta vägen hem. Alltid en start!
Klantiga jag
Idag började dagen. Jag hade sovmorgon, men vaknade vid kvart över åtta när Tuborg började härja. Då kände jag mig utsövd (när gjorde jag det senast?) och gick upp.
Vid elva gjorde vi en familjeutflyk till Åbergs när vi åt brunch. Precis när vi fått in vår mat började Vendela tjata om "Bell kommer" och jag förklarade för henne flera gånger att det inte är någon som kommer. Men sen fick jag se på Isabelle som stod en bra bit bort, iklädd ordentligt med vinterkläder. Hade jag inte vetat att hon hade röd overall och känt igen hennes mössa hade jag inte sett att det var hon. Men Vendela såg tydligen det hur lätt som helst. Då blev vår familjebrunch istället en trevlig träff med Isabelle och hennes familj. Jättemysigt!
Vendela och Isabelle lekte själva i kojan i typ tre sekunder och under den tiden hann de klättra högst upp och när jag kom dit och Vendela fick se mig började hon storböla och ropa "Mamma!" med sin ynkligaste röst. Man kanske inte ska klättra så högt om man inte törs egentligen ;)
Efter Åbergs åkte jag med min far och mina systrar till Hallstavik för att titta på en hästtransport. Att åka bil med min far går väldigt fort och jag spände mig under de 20 milen så att jag fick en förjävla migrän. Problemet är att alla mina zomig är slut och att apoteket är stängt. Så just nu försöker jag mest överleva. Så länge jag håller mig sysselsatt och tänker på nåt annat så går det hyffsat, men om jag bara sitter eller ligger så finns det risk att huvudet exploderar. Så onödigt att inte alltid se till att jag har zomig hemma! Men jag kanske lär mig av mina misstag...
Nu ska jag titta klart på Wallander och sen blir det sängen i hopp om att få sova i några timmar åtminstone. På jobbet finns räddningen för en av mina snälla kollegor lånar ut en zomig åt mig tills jag lyckats hämta ut nya.
Att vara fet
Jag har kommit till det stadiet då jag hindras att göra saker jag vill för att jag är för fet. Det känns så fruktansvärt jobbigt och jag vill verkligen göra nånting åt det, men det har aldrig varit så svårt som det är nu!
Jag har alltid varit överviktig. Eller jag har i alla fall alltid sett mig som tjock, även om jag har svårt att tänka mig att jag var det när jag var 15 år och tränade simning upp till åtta gånger i veckan, cyklade eller gick till och från skolan två km från hemmet samt red två gånger i veckan. Tittar jag på mig själv på bilder från åttan så var jag inte särskilt tjock. Jag hade visserligen inte en sån där supersmal kropp som de flesta andra, men det måste ju inte betyda att man är tjock.
De här tankarna har alltid funnits hos mig, vilket är en del av anledningen till att jag ser ut som jag gör idag. Om man redan ser sig som tjock från början, vad spelar det då för roll om man blir ännu tjockare?
När jag blev gravid med Vendela var jag på väg ner i vikt och det gick riktigt bra. Att gå upp under graviditeten var ju rätt naturligt och efter att Vendela fötts hade jag tio kilo ner till där jag var innan graviditeten. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Nu går det bara utför och jag orkar inte riktigt gör nånting.
Jag vet hur man gör, jag vet vad jag borde äta, men det går inte. Jag faller dit hela tiden när det gäller godis och annat tjafs. Jag vet att folk tänker att "det är väl bara att bestämma sig", men om det vore så enkelt så skulle ju ingen vara tjock! Det är inte så jävla enkelt som folk tror! Har man aldrig varit där, där jag har hamnat, så vet man inte vad man pratar om. Jag har aldrig förut haft svårt för att ta tag i vikten. Jag kanske inte alltid har lyckats så där jättebra, men det har aldrig varit särskilt svårt att börja. Men nu går inte ens det.
Kläderna blir bara mindre och mindre, vågen visar bara mer och mer och jag mår allt sämre. Jag vill inte längre gå till simhallen och bada med Vendela, inte gå ut bland folk och jag håller mig gärna borta från centrum för att inte riskera att träffa folk jag känner. Jag vill heller inte börja träna bland folk, vilket gör problemet ännu lite jobbigare för utan träning är det svårt att gå ner i vikt..
Jag mår verkligen dåligt, men vad hjälper det? Den enda som kan göra nånting åt problemet är jag själv, det vet jag ju. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag kan vara jätteduktigt måndag till onsdag. Sen gör Richard pannkakor på torsdagen och då går det bara utför. Jag kan inte äta en, eller ens två. Jag kan bara äta tills jag nästan spyr och sen har jag ångest. Sen går hela helgen dåligt och på måndagen börjar allt om igen.
Skulle inte Richard köpa godis, fika eller sånt så skulle det vara lättare. Samtidigt måste jag ju kunna bestämma över mitt eget ätande, och inte äta bara för att det finns. Och han måste ju kunna få äta sitt godis om han önskar, utan att jag ska hetsäta.
Nä, nåt sätt ska jag väl kunna komma på för att orka börja om från början igen och faktiskt lyckas. En kickstart med nutriett eller liknande är rätt bra att börja med, men min migrän fixar ju inte att få för lite mat i sig. Den blir helt outhärdlig när jag inte äter ordentligt. Så det är bara att börja långsamt även om det är otroligt mycket svårare när man knappt ser nåt på vågen.
Kom gärna med råd, även om jag garanterat har undanflykter för alla förändringar jag vet att jag borde göra..
UNGEN SOVER!
Natten blev väl inte så där jättelång kanske. Vendela somnade ju vid 23 igår och vaknade 5.45 i morse. Men hon sov iallafall hela natten, alltid något.
Idag har hon varit sjukligt trött och både hon och Richard somnade på soffan på förmiddagen. De sov i ungefär en timme och det var allt hon fick sova på hela dagen. Hon höll verkligen på att somna vid middagen och när vi lät henne gå och sova för natten slocknade hon direkt. Jag hoppas verkligen att hon sover hela natten nu. Hon vaknade nyss och ropade, men efter lite vatten och en ny saga verkar hon ha somnat om. Hon behöver verkligen få sova en lång natt. Och vi med. Det är tortyr att inte själv kunna bestämma över sina sovtider när man är helt slutkörd!
Jag vaknade med migrän i morse och har haft ont hela dagen, trots zomig. Men kvällen har iallafall varit väldigt lyckad med en sovande Vendela, plankstek till middag, På spåret tillsammans med Richard och nu lite kärlek i Notting hill.
Snart ska jag plocka ihop och lägga mig i sängen i hopp om att få sova minst åtta timmar.
Äntligen sömn!
Idag fick vi dessutom hämta henne från dagis för att "allmäntillståndet" var dåligt. Hon var helt enkelt slutkörd, för det är inget större fel på henne.
Nu ikväll höll jag på att bryta ihop när hon aldrig somnade. Hon ligger och slåss och sparkas i sängen när man ligger bredvid henne och går man därifrån så springer hon upp direkt. Hon har egentligen ingenting emot att ligga i stora sängen, hon har iallafall aldrig visat något medvetet.
Men ikväll tog vi upp spjälsängen i hennes rum igen och när hon såg den sprang hon till den och ville bli ilyft. Det gjorde verkligen ont i mig när jag såg hur mycket hellre hon ville sova i den än i den stora sängen vi har tvingat på henne. Visst måste hon byta säng nångång, men än är hon uppenbarligen inte redo.
Så fort hon kom i spälsängen la hon sig ner och låg sen där alldeles tyst och stilla tills hon somnade. Visserligen riskerar hon att klättra ur och slå sig, men det måste ju ändå vara bättre att hon faktiskt får sova.
Jag är så oerhört lättad, men samtidigt känner jag skuld över att ha tvingat henne att sova nånstans där hon faktiskt inte har trivts. Stora sängen står i alla fall kvar eftersom den är stor som ett hus, så när hon känner för att byta så är det fritt fram.
Tur att vi kan använda källaren som lekrum och hennes rum som enbart sovrum med två sängar!
Den vakna ungen
Kanske sparade hon ihop så mycket sömn under sina första år att hon nu behöver sova mindre för att kompensera? Oavsett anledning så sover hon inte mycket nu. Hon är vaken till nio, tio om kvällarna och vaknar klockan sex, pigg som en mört! Sen håller hon igång hela dagen och sover max en timme efter lunch. Hon är aldrig gnällig eller visar minsta tecken på att hon är trött så hon behöver uppenbarligen inte sova mer. Men det behöver jag! De kvällar hon somnar tio hinner man själv ju inte få ihop sina åtta timmar under natten när hon själv bara sover åtta timmar. Så man kan ju lätt säga att jag är lite seg om dagarna. Dessutom vaknar hon ju flera gånger per natt. Payback time för alla långa ostörda nätter vi haft hittills antar jag..
Lite har hänt under veckan, men jag behöver komma i säng så jag berättar en annan dag.
Godnatt!
Ponnybus!
Helgen har varit rätt lugnt och skön. Jag bakade tårtor i fredags. Två stycken var beställda till i lördags morse och det var rätt lugnt med bakandet eftersom jag började i god tid. Jag skulle göra en Pippi Långstrump, en Spiderman och en Batman. Jag började med Pippi eftersom det kändes lättast, men tji fick jag. I TVÅ timmar satt jag och försökte fixa ihop flätorna, men det var stört omöjligt! Om jag lyckades fläta så blev de alldeles för tjocka. När jag använde tunnare strängar så gick de bara av. Till sist, efter som sagt två timmar, blev det bara två raka cylindrar som stack ut från Pippis huvud. Blev rätt bra det också, synd bara att jag inte kom på det tidigare för jag blev riktigt frustrerad när det inte funkade med flätorna och fick ett och annat nervsammanbrott. Vid halv två var tårtorna nästan färdiga och då kröp jag i säng med en begynnande migrän.
Tänk att jag aldrig lär mig! Jag vet inte hur många gånger jag varit naiv och tänkt att jag nog kan sova bort migränen. Jag tror aldrig att det har funkat - tvärtom, när jag vaknar är det ännu värre. Vendela ville dessutom upp vid 6.30 och jag hann spy innan jag lyckades spraya zomig. Kanske inte mitt bästa drag, men efter medicinen var jag snart på banan igen.
Klockan elva träffade jag och Emma tjejen med hästen i stallet och hon tyckte allt såg jättebra ut. Efter stallbesöket åkte jag, Emma, mamma och Vendela till Hööks för att köpa ponnygrejer. Vendela fick en egen ryktlåda av mormor. På vägen hem smet jag in på Coop och införskaffade en lekhjälm till Vendela så vi kan åka pulka med ordentligt skydd. Så nu smälter väl snön ;)
På kvällen var det dags för Melodifestivalen! Vendela somnade lagom till den började så vi fick mysa med räkor och smågodis för oss själva.
Nu har jag några minuter till för mig själv innan Richard och Vendela kommer hem från Ica. Kanske skulle jag ta och starta en maskin tvätt..
Tjoho!
Imorse vaknade Vendela 6.15. Det är väl inte så konstigt att barn vaknar tidigt, men hon borde kanske sova lite mer än de timmar en vuxen behöver per natt.. Hon var vaken till efter tio igår kväll och höll ett jäkla liv. Då är det inte rimligt att vakna vid sex.
Nu har vi iallafall sagt till på dagis om att hon inte ska sova mer än en timme på dagen så får vi se vilka resultat det ger. Hon somnade gott ikväll, vilket inte var så konstigt efter den långa dagen.
Jag lämnade henne på dagis på vägen till jobbet, sen hade jag min enda lektion innan jag åkte hem och slängde i mig en snabb lunch för att därefter hämta Emma. Vi åkte och provred en liten ponny som hon vill låna eftersom hon gjort sig av med Amadeus. Efter att ha hållt på med bara stora hästar de senaste åren så kändes ponnyn jätteliten och Emma såg gigantisk ut när hon satt upp. Men när hon började rida såg det riktigt bra ut. Ponnyn tyckte det var superroligt att få galoppera och drog iväg i några fina bussprång, men Emma satt tack och lov kvar.
När vi åkte hem kändes det som att ägaren inte ville låna ut hästen till oss, men sen mailade hon nu på kvällen och sa att hon tyckte att Emma och ponnyn såg jättebra ut ihop, vilket kändes jätteroligt att höra! Emma är verkligen lyhörd och mjuk när hon rider, även om hon inte har ridit så mycket "på riktigt" den senaste tiden.
Så nu blir det förhoppningsvis en liten söt ponny i Skörby inom en snar framtid!
Nu ska jag slänga ihop två tårtfyllningar innan jag kryper i säng. Lite lätt huvudvärk på ingång, men det känns inte som migrän tack och lov!
Ännu en bra!
Jag är inte riktigt lika tokstressad heller längre. Mycket för att jag känner att jag har tid att tänka efter och komma ihåg sånt jag behöver minnas. När det var som mest var allt bara ett enda kaos. Jag glömde bland annat två räkningar och deras påminnelser, vilket resulterade i två inkassokrav. Sånt är extremt stressande! Just känslan av att glömma viktiga saker. Jag försöker ha listor, men det hjälper inte alltid. Borde kanske sätta upp en whiteboardtavla i arbetsrummet och skriva upp allt viktigt på den.
Idag har iallafall varit en väldigt bra dag! Jag och Vendela hade en mysig och ostressig morgon och sen lämnade jag henne gråtfritt på dagis. En halvbra lektion på jobbet (jag fattar inte varför jag har så svårt att undervisa i Svenska B) och sen fixade jag med en massa papper innan jag åkte hem vid ett. Väl hemma blev det lunch och sen fick jag en idé om att rensa i frysen. Sagt och gjort, ut med en massa äckliga rester (bland annat köttfärs från 2009) och sen planerade jag middagslistor för tre veckor framåt. Det är skralt i kassan, precis som vanligt, och det här är ändå vår "lätta" månad utan några stora utgifter. Men många bäckar små... Så nu blir det bara mat från frysen fram till nästa lön!
Efter rensingen plockade jag ihop en massa böcker jag lånat från biblioteket (också en stressgrej att hålla reda på när utlåningsdatumen går ut). Därefter hämtade jag Vendela på dagis och vi promenerade ner till bibblan och lämnade tillbaka böckerna. Vi passade också på att ta en mysig fika i Fridegårdscafét. Att vi aldrig fikat där tidigare? En kanelbulle kostade 5 spänn och en stor flaska läsk en tia.. Fast vi delade bara på en festis och en kokosboll.
Sen blev det lite bus i biblioteket innan vi blev hämtade av Richard. Nu ska jag strax titta på Sveriges mästerkock och försöka knåda lite tårtdekorationer samtidigt. Sen blir det sängen tidigt!
