Skrutten-Li

Nattningen blir bara värre och värre för varje kväll. Idag fick hon bara sova 30 minuter på dagis, men trots det var Vendela fortfarande uppe efter tio. Hon är egentligen inte särskilt gnällig, men hon måste ju vara trött! I en tabell på nätet (ja, jag vet att inget barn följer någon exakt tabell, men den ger ju iallafall en fingervisning) står det att en tvååring behöver ungefär 12-13 timmars sömn per dygn. Vendela har sovit max 8.

Idag fick vi dessutom hämta henne från dagis för att "allmäntillståndet" var dåligt. Hon var helt enkelt slutkörd, för det är inget större fel på henne.

Nu ikväll höll jag på att bryta ihop när hon aldrig somnade. Hon ligger och slåss och sparkas i sängen när man ligger bredvid henne och går man därifrån så springer hon upp direkt. Hon har egentligen ingenting emot att ligga i stora sängen, hon har iallafall aldrig visat något medvetet.

Men ikväll tog vi upp spjälsängen i hennes rum igen och när hon såg den sprang hon till den och ville bli ilyft. Det gjorde verkligen ont i mig när jag såg hur mycket hellre hon ville sova i den än i den stora sängen vi har tvingat på henne. Visst måste hon byta säng nångång, men än är hon uppenbarligen inte redo.

Så fort hon kom i spälsängen la hon sig ner och låg sen där alldeles tyst och stilla tills hon somnade. Visserligen riskerar hon att klättra ur och slå sig, men det måste ju ändå vara bättre att hon faktiskt får sova.

Jag är så oerhört lättad, men samtidigt känner jag skuld över att ha tvingat henne att sova nånstans där hon faktiskt inte har trivts. Stora sängen står i alla fall kvar eftersom den är stor som ett hus, så när hon känner för att byta så är det fritt fram.

Tur att vi kan använda källaren som lekrum och hennes rum som enbart sovrum med två sängar!