Tapaskväll
Jag somnade ju inte tidigare än vanligt igår. Visserligen gick jag och la mig strax efter blogginlägget, men jag somnade inte förrän efter ett ändå. Dock pratade jag och Richard en del i sängen om allt mellan himmel och jord och sånt kan ibland göra att livet känns lite lättare.
Sen sov jag till klockan elva idag också, så idag var dagen inte alls lika dum som igår kväll!
Vendela vaknade redan innan klockan åtta! Hur kan hon göra det?! Från att vakna vid kvart i tio till att en morgon plötsligt vakna kvart i åtta! Hon måste ju förstå att såna förändringar kräver tid, man kan inte bara förvänta sig att alla andra ändrar sig efter hennes vanor! Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse, för jag gillar iallafall att kunna sova till tio när det är semester och stönvarmt så man ändå inte orkar göra något på dagen.
När jag gick upp serverades det nystekta pannkakor till brunch!
Medan Vendela sov middag läste jag om matematikundervisning till mitt examensarbete. Jag blir jätteinspirerad till att starta en ny mattekurs med mina elever, men så mycket matnyttigt till uppsatsen är det inte. Men jag lär mig ju iallafall nånting.
Vid fem kom Andreas, Cissi, Edwin och Kenzo och hämtade oss för en promenad ner till Åbergs. Det blev en tapaskväll där tillsammans med Ellen och hennes föräldrar och Isabelle och hennes föräldrar, faster och kusin. Visserligen bjöd kvällen på lite otåliga barn, mycket spring och kaos i ätandet och en hel del blåst så champagneglasen höll på att falla omkull (dödsstraff på förspilld alkohol!), men över det hela taget var kvällen jättetrevlig och maten fantastiskt god! Kul med en massa gott småplock med smaker man aldrig ätit tidigare. Jag, Cissi och Michelle delade på två flaskor bubblig rosé - perfekt en sommarkväll som denna även om jag blev en aningen rund under fötterna.
Efter en promenad hem väntar snart sängen och en ny pluggdag imorrn. Lite ångest har jag allt över att börja jobba om en vecka, men mest ångest har jag över allt som ska pluggas. Men det ska nog gå an det med. Får se framemot nästa sommar istället då jag tänker vara ledig utan några som helst pluggmåsten!
Oh, crappy day!
Imorse fick vi ett databord levererat till dörren vid halv tio. Vi ringde på en annons på Blocket och han som sålde visade sig vara en gammal kompis till Richard och eftersom han ändå skulle förbi Bålsta så kom han och lämnade bordet. Himla smidigt!
Så Richard har flyttat sin dator ut i vardagsrummet och jag har äntligen fått tillbaka mitt arbetsrum! Jag började städa i ordning det på eftermiddagen när Vendela sov, men när hon vaknade gick vi ut istället.
Hon lekte vid poolen medan jag skummade i en bok om kvalitativa intervjuer. Sen när hon inte ville vara ute längre bestämde vi oss för att baka istället, men då var smöret slut så först var vi tvugna att promenera till Vivo för att handla nytt.
Vendela har blivit lite blyg när hon möter människor ute. Vi mötte en tant på hemvägen som vinkade till henne och då satte hon händerna för ansiktet och gömde sig. Sen träffade vi en annan tant med rullator, men henne var Vendela inte alls blyg för utan de gick sida vid sida en lång bit.
Väl hemma bakade vi en vinbärskaka med krispigt havretäcke innan vi började laga tacos till middag.
Så långt var dagen bra, sen havererade allt. Jag mår verkligen appissigt och grinar för minsta lilla. Hatar såna dagar! Och nu börjar jag grina för att jag tänker på att jag grinade förut. Typiskt! Och jag har ingenting att grina för egentligen!
Går och lägger mig strax och hoppas på en bättre dag imorrn, för så här kan det ju inte fortsätta!
Godnatt!
Hektiska dagar
I måndags bestämde vi (eller mest jag) lite hux flux att vi skulle sätta en häck vid muren så att vi kan få lite insynsskydd nångång. Sagt och gjort, vi lämnade av Vendela hos farmor och farfar och lånade deras bil och släp för att åka till Enköping och införskaffa 65 thujaplantor. Sen vidare hem och börja gräva. Och gräva lite till. Och sen lite till. Ner med plantor och igen med jord. Vi fick en planta för lite så vi åkte ner till Lillsjön och köpte en till där.
Efter ca 6 timmars hårt arbete var så häcken klar! Och fint blev det också! Men lite märkligt är det ändå, att vi under de två åren vi varit utan insynsskydd så har knappt någon granne stannat och pratat, men i måndags hade vi 6 grannar här som "inspekterade" vårt planterade. Alla tyckte det blev jättebra, så kanske ska vi tolka det som att de inte vill se mer av oss? ;-)
När häcken var färdigplanterad ägnade jag resten av kvällen åt att baka en tårta till min far som fyllde år igår. Vi var upp till mina föräldrar på lunch tillsammans med min farfar och hans fru. Det bjöds på hamburgare med drivor av tillbehör och sen tårtan till efterrätt. Proppmätt var ledordet för den eftermiddagen...
Vid fem var kalasandet slut och jag körde hem min farfar och hans fru. Min bror och Johan åkte också med och på vägen plockade vi upp Tiffany. Sen blev det en helkväll med Risk hemma hos min bror. Först en lätt pastasallad (inte för att jag var hungrig!) och sen en högljudd spelkväll som avslutades med att jag vann! :D
Idag har vi städat lite här hemma innan Cissi, Andreas, Edwin, Linda och Isabelle (och lilla Sebastian förstås) kom hit och fikade på eftermiddagen. Jag bakade en vinbärskaka med vaniljsås och chokladbiscotti. Tidsoptimist som jag är var ingenting klart när de kom, men så var det desto mer nybakt när vi väl kunde fika!
Det blir verkligen äckligt varmt på uteplatsen på framsidan! Nästa år får vi nog se till att bygga en altan på baksidan så man kan sitta i skuggan.
Nu på kvällen följde jag med min far och min systrar och hämtade en moppe i Uppsala. Jag körde hem den från Örsundsbro, vilket faktiskt gick förvånansvärt fort! Jag såg framemot lite moppemuppande, men det var rätt tråkigt att bara köra på landsväg och höra ett entonigt brummande. Lite roligare blev det i Bålsta där man ändå får bromsa och gasa lite.
Nu har det blivit en kopp te och snart kryper jag i säng.
En inte helt smärtfri långtur
Dagens mission var att rida på långtur med Emma. Det blåste visserligen som fanken, men vi såg det bara som positivt eftersom inte ens de största bromsarna orkar hålla sig kvar i luften då.
Vi red iväg strax innan ett och den första biten gick bra. I skogen var det inte alltför mycket broms, utan det gick faktiskt att rida. När vi ridit förbi Lastberget var vägen riktigt bra. Tidigare har det legat alldeles för mycket sprängsten på marken för att man ska kunna göra annat än att skritta, men nu var vägen jättefin så det bar av i full kareta en rejäl bit. Hästarna blev supertaggade över att få springa så fort de ville och jag satt med ett sånt där urfånigt leende hela vägen.
När vi kom in i djupare skog igen (riktiga vildsvinsmarker) tjoade jag och Emma som tokar för att skrämma alla eventuella vildsvin. Dessvärre blev inte bromsarna rädda för vårt oväsen, utan de attackerade som tokar på de stackars svettiga hästarna. Ludde hade så grymt många på bogen att jag med en enda smäll med handen lyckades döda 6-7 stycken åt gången.
Väl ute ur skogen följde lite ridning på vägar med öppna fält runtomkring och då slapp vi äntligen mördarbromsarna! När vi kom till tunneln vid ridskolan kändes det som att vi var nästan hemma, vilket var skönt eftersom långturen gått ovanligt smärtfritt. Men skam den som tar ut segern i förskott!
Innan vi var hemma hann jag med att känga i mitt knä i en bomstolpe förbaskat hårt och att vara millimeter från att ramla av när Ludde helt plötsligt tog ett språng rätt upp i luften på ett kalhygge. Jag flög som en vante, men lyckades på nåt sätt hålla mig kvar. Det var precis som den gången jag och Emma red vid vattnet på sommarbetet i Bro och Dandelion plötsligt trampade på en pinne som tjongade upp mitt framför honom. Då gjorde han också världens hopp rakt upp i luften med resultatet att jag plumsade i vattnet. Emma skrattade ungefär lika mycket den här gången som hon gjorde då! :)
Sen lyckades vi faktiskt ta oss helskinnade hem och jag var löjligt trött i knäna när vi äntligen kom tillbaka till stallet vid tre.
När hästarna var tillbaka i hagen följde Emma med mig hem. Vi hämtade hem sushi och åt till middag.
När Vendela lagt sig fick jag ett städryck och försökte ge mig på att tvätta fönstren. Det gick inte bra alls för pallen var alldeles för låg att klättra på och stegen hamnade alldeles för långt från fönstret. Så jag tvättade bara utsidan av källarfönstren och tar resten en annan dag. Nu har jag ju iallafall börjat!
Sen fotade jag alla mina mc-kläder och la ut annons på dem. Det känns lite sorligt att sälja dem. Det finns liksom en koppling mellan dem och den första året mitt och Richards förhållande. En del minnen dök upp i huvudet när jag plockade fram dem och jag kunde bara konstatera att jag var betydligt smalare på den tiden! Men säljas ska de, vad ska jag med dem till? Vi har inte haft motorcykel på fem år och lär inte skaffa en på många år...
Nu blir det nog en till milkshake, lite alfapet och sen soooova! Man blir trött av att rida på långritt med en babbelkajsa som tjattrar så man tror öronen ska trilla av ;-)
En sorgens dag
När vi la oss igår stod det att tio döda ungdomar hittats på ön i Norge. Det kändes lite lugnare att lägga sig med de uppgifter, tidigare under kvällen hade ju siffrorna varit mellan 25 och 30! Vilken chock sen att vakna upp idag och se att antalet döda överstiger 80 personer! Det är helt fruktansvärt!
Hela dagen har kantats av en dyster stämning. Facebook känns lite mörkare än vanligt och tårarna är lite närmare kinden är vanligt. Jag kände visserligen ingen av de som dog, men jag känner verkligen med dem och deras familjer. Jag är vanligen inte för dödsstraff, men i vissa lägen kan jag tycka att det vore lämpligt med ett straff där den skyldiga torteras ihjäl. Den här händelsen är ett sådant läge. Jag brukar fundera över vem som egentligen har rätt att utföra den handling som gör att en annan människa dör (injicera det dödande medlet, trycka på knappen som gör att luckan i golvet öppnas osv), men nu finns det många som skulle kunna ha den rätten; de som överlevde och förlorade sina vänner eller de föräldrar, syskon och partners som förlorade sina älskade. Det fanns väl till och med barn som förlorade sina föräldrar!
Jag ryser när jag tittar på intervjuer på Aftonbladet och hör hur de unga sprang eller simmade för sina liv. Det är verkligen fruktansvärt hur en människa kan vara så sjuk och kallblodig!
Förutom att med jämna mellanrum uppdatera aftonbladets hemsida har jag faktiskt lyckats plugga lite grann.
På eftermiddagen tog vi en tur till centrum för att käka glass och handla till kvällens middag som bestod av grillade karré.
Nu på kvällen har jag spelat alfapet och druckit milkshake. Jag har blivit lite av en sucker för milkshakes! Bäst att göra en till tror jag!
Storstädning och middag
Senaste gången jag kollade på klockan var den 4 nånting...
Men, men. Bara att gå upp som vanligt och försöka ta igen sömnbristen nästa natt.
På förmiddagen städade vi hela övervåningen. Sen blev det en lätt lunch för klockan fyra var vi bjudna på middag hos min kollega Hanna, hennes man Magnus och deras tre barn Olle, Ture och Folke i Grillby. De bor alldeles så där härligt idylliskt med en stor tomt med massor av fruktträd. I ett av träden hade Magnus byggt en koja till barnen och ner från kojan fanns en rutchbana som slutade i en pool. Vendela blev alldeles besatt av att åka där. Hon klättrade upp för stegen själv (det var ändå över 1,7 m upp i luften) och åkte sen ner i världens fart. Det var så brant att jag fick hålla henne i händerna, men hon hamnade ändå under ytan några gånger, men det verkade inte bekymra henne alls.
Hon hade verkligen kul med pojkarna där. De är 3, 4 och 7 år gamla och tog hand om henne på bästa sätt. De hjälpte henne cykla, mata kaninerna och bygga med lego.
Maten vi bjöds på var kalasgod och till efterrätt blev det marängbotten med hemgjord glass och jordgubbar. Gudars så gott! Vendela åt två megaportioner och hade glass över hela sig.
Väl hemma somnade hon direkt och har nog en hel del att drömma om. Själv ska jag nog också ge upp snart.
Måste bara nämna något om Norge också. Det händer otäckheter i världens varje dag, men vad liten man känner sig när det händer så nära. Bombdåd är en sak, men att kallblodigt skjuta ungdomar är något helt annat! Människan kan ju inte vara normalt funtad i skallen och det finns inget straff i världen som kan botgöra det han gjort. Kanske känns det starkare när man själv har barn, men det är inte utan att några tårar trillar ner för kinden när man hör nyhetsrapporteringarna.
Mammadagar
Igår promenerade vi tillsammans med Linda, Isabelle och lillebror Sebastian till centrum. Jag lånade böcker på biblioteket medan Linda var på bvc med Sebastian. Sen slöt Cissi och Edwin också upp och tillsammans promenerade vi till Åbergs för lunch och lek i nya lekparken.
Vendela klättrade in i sandlådan direkt och där har det ju blivit något knas, för vattnet från vattenbanan åker rätt ner i sandlådan och bildar en stor sandsjö. Jättekul tyckte Vendela! Tur att jag hade torra kläder med till henne...
Väl hemma lämnade vi över Vendela till faster Therese som barnvaktade medan jag och Richard åkte till Kista för lite middag och sista delen av Harry Potter. Jag hann med en hel del shoppande också. Var in på Kappahl där jag fick halva priset på reapriset så till mig själv fyndade jag två par sommarbyxor, ett par jeans och en t-shirt. Vendela fick en söt tunika, ett par passande tights till den, ett par röda jeans och en kofta. Alltihop kostade 600 kr tillsammans. Måste säga att jag fick en hel del för pengarna. Min jeans är såna som jag brukar köpa i vanliga fall (samma modell och storlek) och då brukar jag betala 600 för bara dem.
Idag blev det mer lek med Isabelle och Edwin. Vi promenerade till Cissi så fort vi vaknat och ätit frukost. Där bjöds vi på lasagne till lunch och sen plockade vi vinbär i mängder! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med de fyra lådor som nu står i kylen, men nåt skoj ska jag väl kunna hitta på!
När vi kom hem igen däckade Vendela direkt och jag passade på att rensa bären. Sen åkte vi till willys och handlade. När vi kom hem blev det våfflor till middag. Busigt, men gott! Och jag har ju ändå namnsdag så lite kan man ju få fira!
Har lite ont i huvudet igen. Vet inte om det beror på det dåliga vädret eller på nån jäkla migränomgång som vägrar ge med sig?! Hur som helst så ska jag lägga mig i soffan och glo på film strax, orkar inte ta mig för något vettigt ikväll.
Misslyckad ridtur
Det började mysigt, men vi hann inte komma långt in i skogen innan jag och Jojje blev attackerade av svärmar med bromsar! Ludde och kollegan klarade sig rätt bra, men jag och Jojje luktade tydligen flugparfym eller nåt för de var helt galna i oss! Hästen blev helt tokig av alla som bet honom och jag trodde att han skulle slänga sig ner på marken för att bli av med krypen men han höll sig tack och lov på benen.
Efter att ha misslyckats med att trava iväg från de äckliga flygfäna gav vi upp och red tillbaka hemåt. Så var det med den ridturen. Mördarbromsarna följde dessutom med oss ända hem! Inte förrän vi gick in i stallet gav de upp.
Jag har ridit Dandelion i fyra somrar och har aldrig varit med om något liknande! Vare sig vi ridit på morgonen, på dagen eller på kvällen. Visst har vi haft det jobbigt med broms, men inte på det här sättet. De var precis överallt! Slog jag tre på halsen så hade han fem på rumpan och när jag väl slagit dem hade han tre nya på halsen. Stackars lilla hästen, han höll verkligen på att bli tokig.
Hursomhelst så var det ändå ganska trevligt att vara i stallet och att träffa min kollega. Jag saknar allt jobbet litegrann även om det är himla skönt att vara ledig!
Förutom ridandet så har dagen varit en riktig Vendela-dag. Jag väckte henne klockan tio för då tyckte jag allt att hon kunde kliva upp. Sen promenerade vi till Äppelbo för att leka lite på gården där. Jag och Richard satt i skuggan vid ett bord och vi tittade bara bort i nån sekund för att i nästa upptäcka att ungen klättrat högst upp i klätterställningen! Hon är verkligen en liten klätterapa just nu! Hennes motto verkar vara "Kan man klättra så ska man klättra".
Väl hemma blev det köttbullar och spagetti för hennes del och sen en tupplur.
På kvällskvisten innan ridningen skurade jag hennes pool och fyllde den med vatten. Hon plaskade runt som en liten fisk och det är så kul att se hur hon utvecklats. När hon badade förra gången så lekte hon visserligen i vattnet, men nu hade hon en sån himla kroppskontroll. Hon stod upp, låtsades ramla ner i vattnet och simmade sen runt med bara händerna i botten samtidigt som hon plaskade utav bara den med benen. Sen upp igen, låtsas ramla och hela proceduren om igen. Man har ju aldrig tråkigt när man är med henne!
Jag har försökt skriva på mitt examensarbete med jämna mellanrum under dagen, men det går så där. Har åtminstone kollat upp lite böcker jag ska låna så jag ska försöka hämta dem imorrn när jag går förbi biblioteket.
Nu blir det strax sängen. Måste ställa klockan så vi hinner upp tills vi ska möta Cissi och Edwin. Man kan ju inte lita på att vakna i tid med den sömntuta till unge vi har!
Uträttat!
Alla tre har hängt över mig i snart en vecka, men jag har inte tagit tag i dem. Och nu när det är gjort kändes det onödigt enkelt. Varför kan jag då inte bara göra saker på en gång? Vad är det för fel på mig?
Ibland blir man ju bra trött på sig själv!
Men nu ska jag sova på riktigt. Migränen är på intågande IGEN! Den skulle bara våga bryta ut igen, då kör jag på stora kavalleriet - halshuggning!
Migrändag 2
Hade svårt och somna igår pga huvudvärken, men vaknade faktiskt utan pannknack imorse! Dessvärre kom den smygande under dagen och på eftermiddagen låg jag däckad i soffan igen! Då fick Richard åka till apoteket och köpa tabletter. Jag har tagit en och jag borde nog ta en till, men jag är så förbaskat snål! 80 spänn för en sketen huvudvärk?!
Kanske skulle ta tag i det där läkarbesöket snart så jag kan få riktiga tabletter... Fast jag försökte faktiskt lite idag. Letade efter numret till vårdcentralen på nätet, men det var omöjligt att hitta! Kunde förmodligen ha ringt det gamla numret och blivit hänvisad till det nya, men just då hade jag inte ont i huvudet och då kändes det som ett onödigt extraarbete.
Men skit i huvudvärken! Jag har gjort lite annat (lite roligare) idag med!
Jag och Vendela tog en promenad runt lunch. När vi gick ut var det svinkallt och jag frös i regnjackan. När vi kom tillbaka (efter ca en timme) svettades jag i bara t-shirt! Tanken var att vi skulle gå till Äppelbo och leka lite, men vi kom aldrig så långt. Först stannade vi och tittade på mamma, pappa och bebis Rådjur i skogen. Sen fastnade Vendela i en vattenpöl. Hon stod och stampade i den enda tills den var tom på vatten...
På vägen hem visade jag henne hur man plockade blåbär i skogen. Det tyckte hon var vansinnigt roligt så för att få med henne hem fick jag plocka ett helt blåbärsris som hon kunde hålla i handen och äta ifrån medan jag puttade henne i ryggen för att hon skulle gå framåt.
Det är så skönt att hon har blivit lite mindre klängig och mammig igen. Nu kan hon faktiskt leka lite med både mig och Richard utan att hon ska försöka krypa in under mitt skinn.
Hon är en riktig busunge! Idag när jag låg i soffan och led av migränen passade hon på att klättra upp på soffbordet och ställa sig upp på det. Sen var ju det kvällens nöje. Hon skulle bara upp hela tiden, trots att hon inte fick. Det är väl förmodligen lite extra roligt då..
När hon sov på dagen skrev jag lite på mitt examensarbete. Det går minsann framåt med det!
Nu ikväll skulle jag egentligen rida med en kollega, men migränen och det pissiga vädret satte stopp för det. Det får bli en annan kväll.
Nu ska jag krypa i säng och hoppas att det sista av värken är borta till imorrn. Är trött på skiten nu!
Migränskit!
Det är riktigt länge sen jag hade migrän senast, men igår kväll kom den långsamt smygande och idag var det som ett åskväder i högra delen av skallen. Mindre roligt sätt att spendera en söndag på. Och ingenting kunde jag göra åt det för apoteket är stängt i den här hålan på söndagar.
Igår hade vi en spontan grillkväll här hemma. Vi var det "vanliga" gänget som grillade och spelade kubb tillsammans. Richard tog hit Marcus också. Det blev en lugn (förutom kubbspelandet förstås) kväll som dock slutade ganska sent. Jag drack ett glas vin, men sen kom huvudvärken som sagt så då gav jag upp alkoholen och höll mig till vatten.
Igår bakade jag även en hårdrockstårta till bandet Castillion. Dessvärre kan jag inte lägga upp bilden på hur den såg ut eftersom jag verkar ha städat bort kamerasladden. Lagom skoj!
Eftersom vi hade gäster igår så blev huset städat för veckan också. Himla smidigt! Så jag har egentligen kunnat ligga som en död fisk i soffan och halvglo på tv utan dåligt samvete, men det är ju så vansinnigt tråkigt! För att inte tala om smärtsamt!
På kvällen kravlade jag mig iallafall upp och tog en cykeltur med Vendela och Richard till Napoli för en pizza. Nu kikar vi på Harry Potter och Dödsrelikerna, del 1, så att vi kan gå på bio och se den sista Harry Potter-filmen i veckan.
Tre veckors semester kvar. Känns lite panikigt, fast samtidigt har jag ju verkligen känt mig ledig i sommar. Är dessutom igång med att skriva examensarbetet så jag ska nog överleva höstterminen när den väl börjar!
Invigning av ny lekpark
När hon sovit klart sin förmiddagslur åkte vi ner till kinarestaurangen och åt lunchbuffé. Det är fasligt vad god mat de har där till lunch! Alltid fräscht och gott!
Efter lunchen åkte vi vidare till Åbergs museum där vi träffade Samuel och hans föräldrar samt Vilma och hennes mamma. Efter lite fika i solen blev det lek i kojan. Vendela klättrade upp till "övervåningen" för första gången och blev som besatt av bananrutchkanan. Klättra upp, åka ner, klättra upp, åka ner. Så höll hon på hur länge som helst!
När vi lekt oss svettiga fortsatte vi ut och lekte i den nya lekparken de byggt vid museet. Den var jättefin med massor av nya och spännande lekgrejer. Vendela fastnade såklart för vattenbanan där man tryckte på en knapp så rann det vatten nerför en bana och ut i sandlådan. Där stod hon nästan hela tiden och lekte med det iskalla vattnet.
Innan vi åkte hem tog vi en sväng förbi Willys för att inhandla lite billig fläskfilé och några påsar räkor.
Mycket mer än så har vi inte hittat på idag. Vendela har varit något mindre klängig än de senaste dagarna och det är jag tacksam för! Hon och Richard kunde till och med leka själva i lekrummet medan jag satt och skrev på min uppsats.
Nu ska jag hänga en maskin tvätt, sen stupar jag i säng!
Godnatt!
Sammanfattning av Finlandssemestern
I onsdags för en vecka sedan bar det av med båt till Åbo i Finland. I bilen fanns jag (den enda med körkort), Vendela, mina två systrar och min bror. Bakluckan var fylld till bristningsgränsen med packning och grejer som min mormor skulle ha i stugan.
Båtfärden gick så där. Vi valde att åka över natten för att jag skulle kunna köra de 52,4 milen utan att behöva vara trött, men om ventilationen i hytten gått sönder och temperaturen överstiger 25 grader är det svårt att sova gott. Stressad över att inte kunna sova, klädde jag på mig mitt i natten och gick upp till informationen för att klaga. De skickade en städerska som konstaterade att systemet var trasigt och sen var det inte mer med det... Då, mitt i natten, orkade jag inte göra något mer åt det utan kröp ner i sängen bredvid Vendela igen och lyckades väl sova i 3 timmar under natten.
Bilfärden började med alkotest i hamnen och sen började vi den långa resan. Jag vet inte hur långt vi hann innan jag blev tvungen att stanna, köra ut resten av folket i bilen, luta bak sätet och sova i drygt en timme. Parkeringsplatsen vi stannade på hade turligt nog en intilliggande sjö så Vendela badade i den tillsammans med mina syskon medan jag sov.
Efter stoppet var det inga problem alls att köra resten av sträckan.
Väl hos min mormor dök nästa problem upp. Vi hade inte varit där i många minuter innan jag och Vendela gick in i stugan för att göra fixa en smörgås. När mackan precis var klar gick Vendela fram till hunden varpå den flög upp från sin plats och gick till attack mot Vendelas ansikte! Den högg flera gånger mot henne och jag trodde att jag skulle få se ett helt sönderslitet ansikte när jag väl fick upp ungen från golvet. Hon hade två sår på vänster sida som sprutade blod. Såren var visserligen inte stora, men jag ville ändå åka in och få dem kollade. Så jag, Vendela och Emma packade in oss i bilen igen och begav oss mot vårdcentralen som ligger i närmsta byn. Eftersom klockan var åtta på kvällen var det givetvis stängt. Efter några hysteriska anfall från mig och några råd från min mor och far åkte vi vidare till ett sjukhus 10 mil bort. Väl där hade såren slutat blöda och vi fick inte ens träffa en läkare, utan en manlig sjukskötare tvättade rent såren och la om med plåster. Det kändes lite fånigt att ha åkt så långt för två plåster, men samtidigt kan man ju inte veta. Det ena var ändå rätt djupt och jag har inte en aning om hur det är med stelkramp och hundbett. Och nu slapp jag oroa mig, experter hade ändå tittat på såren och tyckt att det såg bra ut.
Väl tillbaka i stugan var klockan över tolv och jag hade kört ytterligare 20 mil. De närmsta följande dagarna var Vendela extremt gnällig och hade lite feber. Jag tror inte att det berodde på betten, utan snarare på den mässlingssprutan hon fick på bvc veckan innan. Hon fick som mässlingsliknande utslag i nacken och de försvann tillsammans med febern.
Resten av veckan i Finland var toppen! Det blev långa bastubad med avsvalkande dopp i sjön, sena kvällar med sällskapsspel, hyffsat långa sovmornar och god lagad mat av mormor. Visserligen var det hysteriskt varmt med runt 30 grader i skuggan varje dag och ingen som helst fläktande vind. Men då är det himla bra att ha nära till vatten. Vendela uppskattade dock inte vattnet fullt ut förrän hon fick följa med och bada på lite djupare vatten. Att vattnet måste ha varit kallt för en liten barnkropp verkade inte ha någon betydelse för henne alls.
Två gånger åkte vi till kyrkbyn för att handla. Första gången var mormor med, men andra gången åkte vi själva och passade på att besöka porslinstillverkningsfabriken Kermansavi samt promenera lite i Heinävesi hamn.
Resan hem från Finland gick bättre än ditresan. Vi åkte hem från Helsingfors för att få lite kryssningskänsla. Dock var Vendela extremt trött så vi gick och la oss tidigt, för att sen vara vaken halva natten för att Vendela skrek helt hysteriskt så fort hon höll på att somna. Det är andra gången hon beter sig så på natten. Hon vaknar efter några timmars sömn och skriker helt hysteriskt så fort hon håller på att somna om. På båten skulle hon absolut upp och gå på golvet, trots att hon nästan föll ihop av trötthet. Det gick att bädda ner henne och hon kan ligga så en liten stund, sen flyger hon upp och skriker som en tok. Jag vet inte alls var som är fel. Det enda som fungerade var att jag höll henne tätt mot mig och vyssjade fram och tillbaka. Efter 2,5 timmars skrikande somnade hon äntligen på mig och vi kunde sova några timmar till innan det var dags att kliva upp och äta frukost.
Väl hemma har både jag och Vendela sovit extremt mycket. Både igår eftermiddag, under natten och idag förmiddag. Nu börjar jag äntligen känna att jag är tillbaka till att vara en vanlig människa, men Vendela är fortfarande galet mammig och gnäller mest hela tiden.
Veckan borta har verkligen varit avkopplande. Mobilen har varit utom hörhåll, det har inte funnits tillgång till Internet och jag har verkligen bara andats och njutit av att inte kunna göra någonting. Ingen ångest, inga måsten och ingen trötthet! Det är verkligen skönt att komma bort från allting och bara vara.
Nu ska jag krypa i säng för att imorgon kunna gå upp med Vendela och baka en rabarberkladdkaka tillsammans med henne.
Bilder från resan kommer upp på bilddagboken så småningom. Godnatt!
18 månader
Idag blev Vendela 1,5 år. Hon är verkligen stor, vår lilla tjej! Tiden går sanslöst fort, men det är lika roligt hela tiden att se henne utvecklas. Fast just i den åldern hon är nu skulle jag vilja stoppa tiden. Nu är hon kramig, pratar fast ingen förstår, sover lagom länge och kan leka alla möjliga lekar med sina leksaker. Varje steg i utvecklingen har förstås sin charm, men just nu är det lite extra roligt.
Igår natt kunde jag inte sova, så jag körde igång datorn och började skriva på mitt examensarbete. Halv fyra kröp jag ner i sängen och somnade direkt, nöjd med att faktiskt ha kommit igång med uppsatsen!
Halv nio vaknade Vendela och då gick jag upp och ringde försäkringsbolaget och en plåtfirma. Sen slängde jag i mig frukost innan jag cyklade ner till frissan för att fräscha upp skatboet jag har på skallen. Jag brukar alltid känna mig nöjd när jag klipper mig hos "min" frisör, men idag kände jag mig jättenöjd! När hon klippt klart och tunnat ur håret kramade hon i nån gegga som gjorde att håret inte blev lika spretigt som vanligt. Lockarna blev jättefina och jag har faktiskt gått med utsläppt hår hela dagen! Minns inte ens när jag gjorde det senaste, håret brukar alltid bli så stort att det är i vägen hela tiden, men nu höll det sig på plats. Jag ska nog investera i sån där gegga. Problemet är bara att den kostar nästan 400 kr...
Väl hemma var det bara att packa i ordning för att åka till Uppsala med den trasiga bilen så att de kunde slå till plåten lite provisoriskt. På vägen dit passade jag på att hälsa på Dandelion. Han hade tappat varenda sko! Lagom irriterande! Har inte en aning om ifall han har ont av det, eller om han är nöjd ändå och det lär bli svårt att ordna hovslagare innan jag åker till Finland... Jävla häst alltså! Han ställer verkligen bara till problem för mig och min plånbok!
Det tog inte många minuter att få bilen bankad, men nu går den att köra med utan problem fram till den 19:e september då den ska få ny dörr.
På vägen hem blev det ett korvstopp på Ikea som sen lunch.
Väl hemma försökte jag förstå om jag behöver gå på det möte arbetsförmedlingen ordnar imorrn eller inte. Efter många samtal blev jag inte ett dugg klokare, så jag ska försöka luska vidare i saken imorrn bitti. Min snälla a-kassa stängde ju telefontiden redan klockan 15!
Nu på kvällen var jag och Richard på bio i Kista medan faster Therese passade Vendela. Vi såg "Unknown" - en grymt bra film! Kanske lite löjlig biljaktsscen som säkert gjorde flera manliga besökare våta i byxan, men för min del förstörde den nästan hela upplevelsen. Utöver det var filmen verkligen spännande och oväntad! Sånt gillar jag!
Nu ska jag ladda en maskin tvätt och sen blir det tidigt i säng. Har ju lite sömn att ta igen från i natt...
Söndagsångest fast man är ledig?
Om jag ska få ut något av det här sommarlovet måste jag nog se till att börja leva lite och sluta tänka på allt jag borde göra. Kanske skulle jag skriva en lista på sånt jag bestämmer att ska bli gjort i sommar och sen bockar jag av de grejerna jag klarat av och när hela listan är förbockad så är jag klar och kan känna mig nöjd med sommaren. Då hinner jag vara ledig också. För så fasligt mycket är det inte som behöver göras, men några grejer måste bli gjorda.
Det jag kommer på just nu är:
1. Måla huset.
2. Sammanfatta den halva bok jag har kvar att sammanfatta samt skriva ihop sammanfattningarna och skicka in dem.
3. Skriva bakgrunden till min uppsats, dvs läsa gamla uppsatser och lite litteratur kring muntliga matematik.
4. Bygga nåt sorts stopp vid tomtgränsen vid muren så att Vendela inte kan ramla ner.
5. Införskaffa datorbord till Richard så att jag kan få ha mitt arbetsrum ifred och slippa sitta i köket med datorn.
De här grejerna ska jag bannemej se till att få gjorda! Ska sätta upp listan på kylskåpsdörren så att Richard ser den också så kan han hjälpa till att få skiten ur världen.
För att lätta något på "måste fixa-ångesten" har jag idag röjt i hallen (inte riktigt klart, men jag fixar det sista imorrn) och dammsugit i tvättstugan. Små, lätta och snabba saker att göra, men jag tar mig ju aldrig för dem. Nu känns det mycket bättre och det är mycket trevligare! Jag förstår verkligen inte varför jag inte gör det tidigare? Jag gör ju inget annat vettigt utan sitter bara och degar framför datorn och uppdaterar samma tre sidor hela tiden, utan att något av värde har hänt på dem. Helt meningslöst och jag känner det själv, men ändå tar jag mig inte för något vettigare? Det är ju sinnessjukt! Hela förmiddagen gick åt till absolut ingenting..
På eftermiddagen däremot cyklade vår lilla familj ner till familjen Eneskjöld/Edberg där lilla Sid hade 3-årskalas. Vendela blev halvt chockad av alla barn och allt tjo och tjim till en början, men sen var hon med i matchen och lekte för fulla muggar. Sid hade bestämt att hon skulle sitta bredvid honom vid fikat så hon satt på en stol för stora barn och åt en stor bit tårta alldeles själv. Hon satt ensam kvar vid bordet med sin tårtbit när de andra fikat färdigt, men hon åt upp allting till sista tuggan. Ett riktigt tårtmonster!
Efter ett väldigt lyckat kalas med lekande, fikande och fiskdamm begav vi oss hemåt. Vi tog vägen förbi Västerdalen (norra eller södra vet jag inte) för att låna en flytväst hon några av Richards kompisar, men de var inte hemma. Vi cyklade alltså upp för S-backen helt i onödan, men lite extra motion är ju aldrig fel ;)
Väl hemma blev det hamburgare till middag och sen knoppade Vendela utan minsta protest.
Jag och Richard kollade på filmen Duplicity och det var grymt bra! Jag gillar verkligen smarta filmer där folk tänker smart, luras, blir lurade och man måste vara med till 100% för att förstå hur allting hänger ihop. Ett plus är när filmen inte innehåller våld, för det tillför sällan nånting. Den här filmen hade allt jag tycker om. Jag såg den förut på bio och då hängde jag inte med i allt, men vet att jag då sa att jag behövde se den igen för att förstå bättre. Och nu när jag såg den igen mindes jag inte ett smack, så det tjänade alltså ingenting till. Typiskt!
Jag har inte skrivit nånting om Vendelas framsteg den senaste tiden. Förutom att hon är världens sötaste unge med sina korkskruvelockar och blå ögon, så är hon även en riktig härmapa. Vad man än gör så härmas hon. När bromsen på cykeln gnisslade så gnisslade hon också. Om någon sparkar på en sten så gör hon det med. Om jag kliar mig i ögat så gör hon det med. Hon härmar i princip allt man gör. Och hon snackar en himla massa också! Ord hon kan säga (och som vi förstår) är Bolibompa (mycket viktigt för henne!), Nasse (ännu viktigare!), kisse, vovve, hästar, napp, boll och klocka. Det är säkert fler, men jag kommer inte på några nu. Hur mycket hon förstår har jag inte en aning om, men det är mycket man kan be henne om och som hon förstår vad hon ska göra. Hon vet precis vad hon ska göra om man ber henne ta på sig cykelhjälmen, gå ut till bilen, gå på pottan, sitta i soffan, gå och sova, ta på sig skorna och tusen andra saker. Hon tar sig även för farliga saker som att gå framlänges i trappan med bara en hand på räcket och klättra i soffor eller på pallen. Visst gör hon sig illa ibland, men hur ska hon få lära sig om hon inte får prova? Självklart får hon inte göra livsfarliga saker, men att låta henne försöka ibland trots att man varnat henne för att hon kan göra sig illa tror jag bara stärker hennes sjävförtroende och självinsikt. Man kan inte allt, men man klarar ändå väldigt mycket själv!
Nu ska jag hoppa i säng. Imorrn ska jag ringa till försäkringsbolaget och tillkännage mitt misstag om bilen. Jag lyckades förresten kvadda den lite till igår när jag spände en presenning över den. Jag försökte trycka igen dörren, vilket resulterade i att den "pinne" som satt mellan bilen och dörren förut och som nu hoppat ut utanför dörren trycktes in i inredning och gjorde en snygg buckla inne i bilen. Richard blev jätteglad över den också när han upptäckte den...
Nä, sängen var det! Godnatt!
Semesterdagar
Nu har visserligen Vendela aldrig varit så pytteliten, men inte minns man att hon ens har varit i närheten av det där!
Efter att barnen lekt (inte den minsta så klart) och fikat Ballerina kladdkakor så det stod härliga till cyklade vi hem igen.
Vid fem tog jag bilen och åkte till Västerås för att möta upp Moa och Conny för att tillsammans med dem äta middag och sen se på Thomas Di Leva och The Ark. Kvällen blev underbart trevlig och slutade med en riktigt bra final på The Arks uppträdande.
Väl hemma blev det sängen direkt.
Imorse gick jag upp innan Vendela för att börja med dagens tårtbak. Det en korg fylld med blommor som överraskningstårta till min farfar. Emma var här en stund under dagen för att hjälpa mig med Vendela så jag kunde baka ifred.
När tårtan var färdig åkte jag, Vendela och Emma till Kallhäll för att hälsa på Julia. Sen for vi vidare till farfar och överraskade honom med tårta och sång. Det blev en kort fika där innan vi åkte hemåt igen.
Sen var det tänkt att jag, Richard och Vendela skulle åka till Västerås och uppleva festivalstämningen där tillsammans. Men det blir inte alltid som man tänkt sig... Jag startade bilen för att få igång AC:n och satte Vendela i sin stol i framsätet. Sen satte jag mig själv i baksätet och lekte tittut med Nasse för Vendela. Sen började plötsligt bilen rulla bakåt. Eftersom jag visste att handbromsen var idragen så gjorde min hjärna någon snabb koppling om att den måste vara sönder och att jag måste trycka på fotbromsen, vilket är helt omöjligt från baksätet. Så jag flög ut ur bilen, sprang runt den bakom medan den rullade och slängde mig in i förarsätet och slet av någon anledning ändå i handbromsen. Bilen stannade innan den ens kommit ut på vägen så ingen skada var egentligen skedd. Trodde vi iaf, tills vi skulle köra upp bilen igen. Då gick det inte att stänga förardörren. Jag hade lämnat den öppen när jag hoppade in i förarsätet och enen (eller vad det nu är för skitträd) som står vid tomtgränsen hade tryckt dörren åt fel håll. Så nu är hela dörren paj och har bucklats åt fel håll och biten som sitter framför har fått skador i lacken. Det behövs alltså omlackning och en ny dörr.
Richard blev jätteglad. Verkligen. Själv blev jag mest bara ledsen. Allt var ju mitt fel. Jag hade inte dragit åt handbromsen ordentligt, jag startade bilen och jag öppnade förardörren. Och jag ska betala...
Men, men. Efter nån timme packade vi om allt och åkte till Västerås ändå. Varför sitta hemma och tjura när man kan ha en trevlig familjekväll istället? Vi åt middag på samma ställe som jag, Conny och Moa åt på igår - en sportbar med grillbuffé. Det var verkligen kalasgott! Mätta och nöjda begav vi oss till tivolit där Vendela åkte karuseller och drog i snöre som gav henne en smurf i vinst. Efter att ha sett lite av Petter och ätit brända mandlar åkte vi hem igen.
Nu ska jag krypa i säng och hoppas att det är tillräckligt svalt för att kunna stänga altandörren i sovrummet. Det är ett jäkla partaj två hus bort. Musiken är så hög att man kan tro att de är på vår tomt och festar..
Avkoppling!
Idag träffade jag min chef och han sa att när man är ledig och det är så här varmt så är man berättigat att inte göra nånting. Det kändes rätt skönt att höra, att man faktiskt inte måste orka köra på full fart i den här hettan. Jag ska försöka minnas de orden lite längre än en dag och verkligen ägna den här sommaren åt att umgås med vänner, njuta av det fina vädret och spendera massor med tid med Vendela.
De senaste dagarna har just detta gått ganska bra, men problemet är den där jävla ångest över att inte få något vettigt gjort. Som en svans som alltid hänger efter liksom, men som man inte ser förrän man tittar efter den.
I tisdags minns jag knappt vad jag gjorde under dagen. Jag vet att jag blåste upp Vendelas pool och att hon badade halva dagen. Vad som hände resten av dagen har jag inte en susning om, men på kvällen åkte jag och Jennie till Kista för att äta middag, gå på bio och shoppa. Jag köpte inte en grej till Vendela, däremot blev det ett par byxor och ett par sandaler till mig själv. Starkt jobbat!
Filmen vi såg hette Something borrowed och var bättre än jag hade förväntat mig. Lite djupare än en "vanlig" komedi, men kanske något för lång. Väl hemma var klockan över tolv och det var dags att sova.
Onsdagen började med väckarklockan klockan 7(!). Vi hade en tid på BVC klockan åtta och man kan ju undra hur vi tänkte när vi inte bokade om tiden när vi fick den. Varför ställa klockan på sju en morgon när man är ledig?! Dessutom fanns det säkert någon förälder som gärna hade tagit den tiden för att slippa vara ledig från jobbet hela dagen.
Men nu blev det ändå uppstigning tidigt och efter bvc-besöket åkte vi till Barkarby för att köpa en cykelpump, äta frukost på Ikea (25 spänn för fyra frallor med ost, skinka och gurka, 2 koppar te/kaffe och pannkaka med sylt till Vendela) och handla födelsedagspresenter.
På bvc gick det förresten kanon! Vi var där i 50 minuter och Vendela lekte och showade som bara den. Nästan 11,5 kg vägde hon och var 82,5 cm lång. Hon börjar verkligen bli stor!
Igår kväll begav jag mig hem till Cissi med mina scrapgrejer för att tillverka ett födelsedagkort. Större delen av tiden gick dock åt till att omorganisera alla mina prylar. Men nu är allt i ordning och jag väntar bara på att lusten för att skapa något ska dyka över mig. Det vore förstås en fördel om det fanns någon plats att breda ut sig på i det här huset...
Idag träffade jag som sagt mig chef när jag, Cissi, Vendela och Edwin åkte ut till Säby för att lämna mitt anställningsavtal, skicka ett mail och hälsa på djuren. Sötast var helt klart det lilla svarta lammet!
Nu på kvällen åkte jag och Vendela upp till stallet och hjälpte moster Cammi att prova hennes nya sadel på Dynamit. Sen tog vi en sväng förbi mormor och morfar där Vendela mumsade vattenmelon.
Moster Emma följde med oss hem och efter att Vendela lagt sig spelade vi spel hela kvällen. Notera att JAG vann fyra spel av fem! Det är verkligen en bedrift när man spelar strategispel mot Emma. Hon brukar vara rätt oslagbar...
Nu ska jag hänga tvätt innan jag kryper i säng. Imorrn ska vi kanske hälsa på Lindas lilla, lilla pojke.
Godnatt!
