Storstädning och middag
Idag började vi dagen som vanligt vid tio. Dock var jag betydligt tröttare än vanligt efter en väldigt lång natt. Jag somnade visserligen tämligen omgående när jag la mig, men vaknade efter kanske tio minuter och ser var det stört omöjligt att somna om! Richard snarkade, regnet smattrade mot rutan, åskknallar dundrade och plötsligt ringde min mobil också.
Senaste gången jag kollade på klockan var den 4 nånting...
Men, men. Bara att gå upp som vanligt och försöka ta igen sömnbristen nästa natt.
På förmiddagen städade vi hela övervåningen. Sen blev det en lätt lunch för klockan fyra var vi bjudna på middag hos min kollega Hanna, hennes man Magnus och deras tre barn Olle, Ture och Folke i Grillby. De bor alldeles så där härligt idylliskt med en stor tomt med massor av fruktträd. I ett av träden hade Magnus byggt en koja till barnen och ner från kojan fanns en rutchbana som slutade i en pool. Vendela blev alldeles besatt av att åka där. Hon klättrade upp för stegen själv (det var ändå över 1,7 m upp i luften) och åkte sen ner i världens fart. Det var så brant att jag fick hålla henne i händerna, men hon hamnade ändå under ytan några gånger, men det verkade inte bekymra henne alls.
Hon hade verkligen kul med pojkarna där. De är 3, 4 och 7 år gamla och tog hand om henne på bästa sätt. De hjälpte henne cykla, mata kaninerna och bygga med lego.
Maten vi bjöds på var kalasgod och till efterrätt blev det marängbotten med hemgjord glass och jordgubbar. Gudars så gott! Vendela åt två megaportioner och hade glass över hela sig.
Väl hemma somnade hon direkt och har nog en hel del att drömma om. Själv ska jag nog också ge upp snart.
Måste bara nämna något om Norge också. Det händer otäckheter i världens varje dag, men vad liten man känner sig när det händer så nära. Bombdåd är en sak, men att kallblodigt skjuta ungdomar är något helt annat! Människan kan ju inte vara normalt funtad i skallen och det finns inget straff i världen som kan botgöra det han gjort. Kanske känns det starkare när man själv har barn, men det är inte utan att några tårar trillar ner för kinden när man hör nyhetsrapporteringarna.
Senaste gången jag kollade på klockan var den 4 nånting...
Men, men. Bara att gå upp som vanligt och försöka ta igen sömnbristen nästa natt.
På förmiddagen städade vi hela övervåningen. Sen blev det en lätt lunch för klockan fyra var vi bjudna på middag hos min kollega Hanna, hennes man Magnus och deras tre barn Olle, Ture och Folke i Grillby. De bor alldeles så där härligt idylliskt med en stor tomt med massor av fruktträd. I ett av träden hade Magnus byggt en koja till barnen och ner från kojan fanns en rutchbana som slutade i en pool. Vendela blev alldeles besatt av att åka där. Hon klättrade upp för stegen själv (det var ändå över 1,7 m upp i luften) och åkte sen ner i världens fart. Det var så brant att jag fick hålla henne i händerna, men hon hamnade ändå under ytan några gånger, men det verkade inte bekymra henne alls.
Hon hade verkligen kul med pojkarna där. De är 3, 4 och 7 år gamla och tog hand om henne på bästa sätt. De hjälpte henne cykla, mata kaninerna och bygga med lego.
Maten vi bjöds på var kalasgod och till efterrätt blev det marängbotten med hemgjord glass och jordgubbar. Gudars så gott! Vendela åt två megaportioner och hade glass över hela sig.
Väl hemma somnade hon direkt och har nog en hel del att drömma om. Själv ska jag nog också ge upp snart.
Måste bara nämna något om Norge också. Det händer otäckheter i världens varje dag, men vad liten man känner sig när det händer så nära. Bombdåd är en sak, men att kallblodigt skjuta ungdomar är något helt annat! Människan kan ju inte vara normalt funtad i skallen och det finns inget straff i världen som kan botgöra det han gjort. Kanske känns det starkare när man själv har barn, men det är inte utan att några tårar trillar ner för kinden när man hör nyhetsrapporteringarna.
Kommentarer
Trackback
