En inte helt smärtfri långtur
Dagens mission var att rida på långtur med Emma. Det blåste visserligen som fanken, men vi såg det bara som positivt eftersom inte ens de största bromsarna orkar hålla sig kvar i luften då.
Vi red iväg strax innan ett och den första biten gick bra. I skogen var det inte alltför mycket broms, utan det gick faktiskt att rida. När vi ridit förbi Lastberget var vägen riktigt bra. Tidigare har det legat alldeles för mycket sprängsten på marken för att man ska kunna göra annat än att skritta, men nu var vägen jättefin så det bar av i full kareta en rejäl bit. Hästarna blev supertaggade över att få springa så fort de ville och jag satt med ett sånt där urfånigt leende hela vägen.
När vi kom in i djupare skog igen (riktiga vildsvinsmarker) tjoade jag och Emma som tokar för att skrämma alla eventuella vildsvin. Dessvärre blev inte bromsarna rädda för vårt oväsen, utan de attackerade som tokar på de stackars svettiga hästarna. Ludde hade så grymt många på bogen att jag med en enda smäll med handen lyckades döda 6-7 stycken åt gången.
Väl ute ur skogen följde lite ridning på vägar med öppna fält runtomkring och då slapp vi äntligen mördarbromsarna! När vi kom till tunneln vid ridskolan kändes det som att vi var nästan hemma, vilket var skönt eftersom långturen gått ovanligt smärtfritt. Men skam den som tar ut segern i förskott!
Innan vi var hemma hann jag med att känga i mitt knä i en bomstolpe förbaskat hårt och att vara millimeter från att ramla av när Ludde helt plötsligt tog ett språng rätt upp i luften på ett kalhygge. Jag flög som en vante, men lyckades på nåt sätt hålla mig kvar. Det var precis som den gången jag och Emma red vid vattnet på sommarbetet i Bro och Dandelion plötsligt trampade på en pinne som tjongade upp mitt framför honom. Då gjorde han också världens hopp rakt upp i luften med resultatet att jag plumsade i vattnet. Emma skrattade ungefär lika mycket den här gången som hon gjorde då! :)
Sen lyckades vi faktiskt ta oss helskinnade hem och jag var löjligt trött i knäna när vi äntligen kom tillbaka till stallet vid tre.
När hästarna var tillbaka i hagen följde Emma med mig hem. Vi hämtade hem sushi och åt till middag.
När Vendela lagt sig fick jag ett städryck och försökte ge mig på att tvätta fönstren. Det gick inte bra alls för pallen var alldeles för låg att klättra på och stegen hamnade alldeles för långt från fönstret. Så jag tvättade bara utsidan av källarfönstren och tar resten en annan dag. Nu har jag ju iallafall börjat!
Sen fotade jag alla mina mc-kläder och la ut annons på dem. Det känns lite sorligt att sälja dem. Det finns liksom en koppling mellan dem och den första året mitt och Richards förhållande. En del minnen dök upp i huvudet när jag plockade fram dem och jag kunde bara konstatera att jag var betydligt smalare på den tiden! Men säljas ska de, vad ska jag med dem till? Vi har inte haft motorcykel på fem år och lär inte skaffa en på många år...
Nu blir det nog en till milkshake, lite alfapet och sen soooova! Man blir trött av att rida på långritt med en babbelkajsa som tjattrar så man tror öronen ska trilla av ;-)
