Misslyckad ridtur
Idag lånade jag och min närmsta kollega två hästar i stallet för en mysig ridtur i kvällssolen. Jag red Jojje som jag inte suttit på på ett år och som jag inte känner mig särskilt säker på alls. Känner mig visserligen inte säker på nån kuse, men Ludde (som jag ridit några gånger i sommar) känner jag mig minst osäker på iallafall. Så honom lånade jag ut till kollegan.
Det började mysigt, men vi hann inte komma långt in i skogen innan jag och Jojje blev attackerade av svärmar med bromsar! Ludde och kollegan klarade sig rätt bra, men jag och Jojje luktade tydligen flugparfym eller nåt för de var helt galna i oss! Hästen blev helt tokig av alla som bet honom och jag trodde att han skulle slänga sig ner på marken för att bli av med krypen men han höll sig tack och lov på benen.
Efter att ha misslyckats med att trava iväg från de äckliga flygfäna gav vi upp och red tillbaka hemåt. Så var det med den ridturen. Mördarbromsarna följde dessutom med oss ända hem! Inte förrän vi gick in i stallet gav de upp.
Jag har ridit Dandelion i fyra somrar och har aldrig varit med om något liknande! Vare sig vi ridit på morgonen, på dagen eller på kvällen. Visst har vi haft det jobbigt med broms, men inte på det här sättet. De var precis överallt! Slog jag tre på halsen så hade han fem på rumpan och när jag väl slagit dem hade han tre nya på halsen. Stackars lilla hästen, han höll verkligen på att bli tokig.
Hursomhelst så var det ändå ganska trevligt att vara i stallet och att träffa min kollega. Jag saknar allt jobbet litegrann även om det är himla skönt att vara ledig!
Förutom ridandet så har dagen varit en riktig Vendela-dag. Jag väckte henne klockan tio för då tyckte jag allt att hon kunde kliva upp. Sen promenerade vi till Äppelbo för att leka lite på gården där. Jag och Richard satt i skuggan vid ett bord och vi tittade bara bort i nån sekund för att i nästa upptäcka att ungen klättrat högst upp i klätterställningen! Hon är verkligen en liten klätterapa just nu! Hennes motto verkar vara "Kan man klättra så ska man klättra".
Väl hemma blev det köttbullar och spagetti för hennes del och sen en tupplur.
På kvällskvisten innan ridningen skurade jag hennes pool och fyllde den med vatten. Hon plaskade runt som en liten fisk och det är så kul att se hur hon utvecklats. När hon badade förra gången så lekte hon visserligen i vattnet, men nu hade hon en sån himla kroppskontroll. Hon stod upp, låtsades ramla ner i vattnet och simmade sen runt med bara händerna i botten samtidigt som hon plaskade utav bara den med benen. Sen upp igen, låtsas ramla och hela proceduren om igen. Man har ju aldrig tråkigt när man är med henne!
Jag har försökt skriva på mitt examensarbete med jämna mellanrum under dagen, men det går så där. Har åtminstone kollat upp lite böcker jag ska låna så jag ska försöka hämta dem imorrn när jag går förbi biblioteket.
Nu blir det strax sängen. Måste ställa klockan så vi hinner upp tills vi ska möta Cissi och Edwin. Man kan ju inte lita på att vakna i tid med den sömntuta till unge vi har!
Det började mysigt, men vi hann inte komma långt in i skogen innan jag och Jojje blev attackerade av svärmar med bromsar! Ludde och kollegan klarade sig rätt bra, men jag och Jojje luktade tydligen flugparfym eller nåt för de var helt galna i oss! Hästen blev helt tokig av alla som bet honom och jag trodde att han skulle slänga sig ner på marken för att bli av med krypen men han höll sig tack och lov på benen.
Efter att ha misslyckats med att trava iväg från de äckliga flygfäna gav vi upp och red tillbaka hemåt. Så var det med den ridturen. Mördarbromsarna följde dessutom med oss ända hem! Inte förrän vi gick in i stallet gav de upp.
Jag har ridit Dandelion i fyra somrar och har aldrig varit med om något liknande! Vare sig vi ridit på morgonen, på dagen eller på kvällen. Visst har vi haft det jobbigt med broms, men inte på det här sättet. De var precis överallt! Slog jag tre på halsen så hade han fem på rumpan och när jag väl slagit dem hade han tre nya på halsen. Stackars lilla hästen, han höll verkligen på att bli tokig.
Hursomhelst så var det ändå ganska trevligt att vara i stallet och att träffa min kollega. Jag saknar allt jobbet litegrann även om det är himla skönt att vara ledig!
Förutom ridandet så har dagen varit en riktig Vendela-dag. Jag väckte henne klockan tio för då tyckte jag allt att hon kunde kliva upp. Sen promenerade vi till Äppelbo för att leka lite på gården där. Jag och Richard satt i skuggan vid ett bord och vi tittade bara bort i nån sekund för att i nästa upptäcka att ungen klättrat högst upp i klätterställningen! Hon är verkligen en liten klätterapa just nu! Hennes motto verkar vara "Kan man klättra så ska man klättra".
Väl hemma blev det köttbullar och spagetti för hennes del och sen en tupplur.
På kvällskvisten innan ridningen skurade jag hennes pool och fyllde den med vatten. Hon plaskade runt som en liten fisk och det är så kul att se hur hon utvecklats. När hon badade förra gången så lekte hon visserligen i vattnet, men nu hade hon en sån himla kroppskontroll. Hon stod upp, låtsades ramla ner i vattnet och simmade sen runt med bara händerna i botten samtidigt som hon plaskade utav bara den med benen. Sen upp igen, låtsas ramla och hela proceduren om igen. Man har ju aldrig tråkigt när man är med henne!
Jag har försökt skriva på mitt examensarbete med jämna mellanrum under dagen, men det går så där. Har åtminstone kollat upp lite böcker jag ska låna så jag ska försöka hämta dem imorrn när jag går förbi biblioteket.
Nu blir det strax sängen. Måste ställa klockan så vi hinner upp tills vi ska möta Cissi och Edwin. Man kan ju inte lita på att vakna i tid med den sömntuta till unge vi har!
Kommentarer
Postat av: tant stina
Klättra..... äpplet ramlar ju inte långt från trädet. Jag kom att tänka på en jänta som fick för sig att klättra uipp i toppen på en björk. Att få ner henne oskadd var en mardröm, men det gick, tack och lov.
Trackback
