Semesterdagar
Igår tog jag och Vendela en cykeltur till centrum där vi mötte Cissi och Edwin. Vi inhandlade lite fika och en kompletteringspresent till Lindas nyfödde son. Sen åkte vi hem till Linda och Isabelle och kikade på underverket - vilken liten krabat! Bara 2,5 kg och sååå liten!
Nu har visserligen Vendela aldrig varit så pytteliten, men inte minns man att hon ens har varit i närheten av det där!
Efter att barnen lekt (inte den minsta så klart) och fikat Ballerina kladdkakor så det stod härliga till cyklade vi hem igen.
Vid fem tog jag bilen och åkte till Västerås för att möta upp Moa och Conny för att tillsammans med dem äta middag och sen se på Thomas Di Leva och The Ark. Kvällen blev underbart trevlig och slutade med en riktigt bra final på The Arks uppträdande.
Väl hemma blev det sängen direkt.
Imorse gick jag upp innan Vendela för att börja med dagens tårtbak. Det en korg fylld med blommor som överraskningstårta till min farfar. Emma var här en stund under dagen för att hjälpa mig med Vendela så jag kunde baka ifred.
När tårtan var färdig åkte jag, Vendela och Emma till Kallhäll för att hälsa på Julia. Sen for vi vidare till farfar och överraskade honom med tårta och sång. Det blev en kort fika där innan vi åkte hemåt igen.
Sen var det tänkt att jag, Richard och Vendela skulle åka till Västerås och uppleva festivalstämningen där tillsammans. Men det blir inte alltid som man tänkt sig... Jag startade bilen för att få igång AC:n och satte Vendela i sin stol i framsätet. Sen satte jag mig själv i baksätet och lekte tittut med Nasse för Vendela. Sen började plötsligt bilen rulla bakåt. Eftersom jag visste att handbromsen var idragen så gjorde min hjärna någon snabb koppling om att den måste vara sönder och att jag måste trycka på fotbromsen, vilket är helt omöjligt från baksätet. Så jag flög ut ur bilen, sprang runt den bakom medan den rullade och slängde mig in i förarsätet och slet av någon anledning ändå i handbromsen. Bilen stannade innan den ens kommit ut på vägen så ingen skada var egentligen skedd. Trodde vi iaf, tills vi skulle köra upp bilen igen. Då gick det inte att stänga förardörren. Jag hade lämnat den öppen när jag hoppade in i förarsätet och enen (eller vad det nu är för skitträd) som står vid tomtgränsen hade tryckt dörren åt fel håll. Så nu är hela dörren paj och har bucklats åt fel håll och biten som sitter framför har fått skador i lacken. Det behövs alltså omlackning och en ny dörr.
Richard blev jätteglad. Verkligen. Själv blev jag mest bara ledsen. Allt var ju mitt fel. Jag hade inte dragit åt handbromsen ordentligt, jag startade bilen och jag öppnade förardörren. Och jag ska betala...
Men, men. Efter nån timme packade vi om allt och åkte till Västerås ändå. Varför sitta hemma och tjura när man kan ha en trevlig familjekväll istället? Vi åt middag på samma ställe som jag, Conny och Moa åt på igår - en sportbar med grillbuffé. Det var verkligen kalasgott! Mätta och nöjda begav vi oss till tivolit där Vendela åkte karuseller och drog i snöre som gav henne en smurf i vinst. Efter att ha sett lite av Petter och ätit brända mandlar åkte vi hem igen.
Nu ska jag krypa i säng och hoppas att det är tillräckligt svalt för att kunna stänga altandörren i sovrummet. Det är ett jäkla partaj två hus bort. Musiken är så hög att man kan tro att de är på vår tomt och festar..
Nu har visserligen Vendela aldrig varit så pytteliten, men inte minns man att hon ens har varit i närheten av det där!
Efter att barnen lekt (inte den minsta så klart) och fikat Ballerina kladdkakor så det stod härliga till cyklade vi hem igen.
Vid fem tog jag bilen och åkte till Västerås för att möta upp Moa och Conny för att tillsammans med dem äta middag och sen se på Thomas Di Leva och The Ark. Kvällen blev underbart trevlig och slutade med en riktigt bra final på The Arks uppträdande.
Väl hemma blev det sängen direkt.
Imorse gick jag upp innan Vendela för att börja med dagens tårtbak. Det en korg fylld med blommor som överraskningstårta till min farfar. Emma var här en stund under dagen för att hjälpa mig med Vendela så jag kunde baka ifred.
När tårtan var färdig åkte jag, Vendela och Emma till Kallhäll för att hälsa på Julia. Sen for vi vidare till farfar och överraskade honom med tårta och sång. Det blev en kort fika där innan vi åkte hemåt igen.
Sen var det tänkt att jag, Richard och Vendela skulle åka till Västerås och uppleva festivalstämningen där tillsammans. Men det blir inte alltid som man tänkt sig... Jag startade bilen för att få igång AC:n och satte Vendela i sin stol i framsätet. Sen satte jag mig själv i baksätet och lekte tittut med Nasse för Vendela. Sen började plötsligt bilen rulla bakåt. Eftersom jag visste att handbromsen var idragen så gjorde min hjärna någon snabb koppling om att den måste vara sönder och att jag måste trycka på fotbromsen, vilket är helt omöjligt från baksätet. Så jag flög ut ur bilen, sprang runt den bakom medan den rullade och slängde mig in i förarsätet och slet av någon anledning ändå i handbromsen. Bilen stannade innan den ens kommit ut på vägen så ingen skada var egentligen skedd. Trodde vi iaf, tills vi skulle köra upp bilen igen. Då gick det inte att stänga förardörren. Jag hade lämnat den öppen när jag hoppade in i förarsätet och enen (eller vad det nu är för skitträd) som står vid tomtgränsen hade tryckt dörren åt fel håll. Så nu är hela dörren paj och har bucklats åt fel håll och biten som sitter framför har fått skador i lacken. Det behövs alltså omlackning och en ny dörr.
Richard blev jätteglad. Verkligen. Själv blev jag mest bara ledsen. Allt var ju mitt fel. Jag hade inte dragit åt handbromsen ordentligt, jag startade bilen och jag öppnade förardörren. Och jag ska betala...
Men, men. Efter nån timme packade vi om allt och åkte till Västerås ändå. Varför sitta hemma och tjura när man kan ha en trevlig familjekväll istället? Vi åt middag på samma ställe som jag, Conny och Moa åt på igår - en sportbar med grillbuffé. Det var verkligen kalasgott! Mätta och nöjda begav vi oss till tivolit där Vendela åkte karuseller och drog i snöre som gav henne en smurf i vinst. Efter att ha sett lite av Petter och ätit brända mandlar åkte vi hem igen.
Nu ska jag krypa i säng och hoppas att det är tillräckligt svalt för att kunna stänga altandörren i sovrummet. Det är ett jäkla partaj två hus bort. Musiken är så hög att man kan tro att de är på vår tomt och festar..
Kommentarer
Trackback
