Skrutten-Li

Ångest verkar vara min grej. Trots att jag är lika ledig imorgon som jag är idag så får jag för mig att det är något som tar slut i och med att veckan är slut. Men så är det ju inte. Jag kan göra det jag inte gjorde idag imorgon istället.

Om jag ska få ut något av det här sommarlovet måste jag nog se till att börja leva lite och sluta tänka på allt jag borde göra. Kanske skulle jag skriva en lista på sånt jag bestämmer att ska bli gjort i sommar och sen bockar jag av de grejerna jag klarat av och när hela listan är förbockad så är jag klar och kan känna mig nöjd med sommaren. Då hinner jag vara ledig också. För så fasligt mycket är det inte som behöver göras, men några grejer måste bli gjorda.

Det jag kommer på just nu är:
1. Måla huset.
2. Sammanfatta den halva bok jag har kvar att sammanfatta samt skriva ihop sammanfattningarna och skicka in dem.
3. Skriva bakgrunden till min uppsats, dvs läsa gamla uppsatser och lite litteratur kring muntliga matematik.
4. Bygga nåt sorts stopp vid tomtgränsen vid muren så att Vendela inte kan ramla ner.
5. Införskaffa datorbord till Richard så att jag kan få ha mitt arbetsrum ifred och slippa sitta i köket med datorn.

De här grejerna ska jag bannemej se till att få gjorda! Ska sätta upp listan på kylskåpsdörren så att Richard ser den också så kan han hjälpa till att få skiten ur världen.

För att lätta något på "måste fixa-ångesten" har jag idag röjt i hallen (inte riktigt klart, men jag fixar det sista imorrn) och dammsugit i tvättstugan. Små, lätta och snabba saker att göra, men jag tar mig ju aldrig för dem. Nu känns det mycket bättre och det är mycket trevligare! Jag förstår verkligen inte varför jag inte gör det tidigare? Jag gör ju inget annat vettigt utan sitter bara och degar framför datorn och uppdaterar samma tre sidor hela tiden, utan att något av värde har hänt på dem. Helt meningslöst och jag känner det själv, men ändå tar jag mig inte för något vettigare? Det är ju sinnessjukt! Hela förmiddagen gick åt till absolut ingenting..

På eftermiddagen däremot cyklade vår lilla familj ner till familjen Eneskjöld/Edberg där lilla Sid hade 3-årskalas. Vendela blev halvt chockad av alla barn och allt tjo och tjim till en början, men sen var hon med i matchen och lekte för fulla muggar. Sid hade bestämt att hon skulle sitta bredvid honom vid fikat så hon satt på en stol för stora barn och åt en stor bit tårta alldeles själv. Hon satt ensam kvar vid bordet med sin tårtbit när de andra fikat färdigt, men hon åt upp allting till sista tuggan. Ett riktigt tårtmonster!

Efter ett väldigt lyckat kalas med lekande, fikande och fiskdamm begav vi oss hemåt. Vi tog vägen förbi Västerdalen (norra eller södra vet jag inte) för att låna en flytväst hon några av Richards kompisar, men de var inte hemma. Vi cyklade alltså upp för S-backen helt i onödan, men lite extra motion är ju aldrig fel ;)

Väl hemma blev det hamburgare till middag och sen knoppade Vendela utan minsta protest.

Jag och Richard kollade på filmen Duplicity och det var grymt bra! Jag gillar verkligen smarta filmer där folk tänker smart, luras, blir lurade och man måste vara med till 100% för att förstå hur allting hänger ihop. Ett plus är när filmen inte innehåller våld, för det tillför sällan nånting. Den här filmen hade allt jag tycker om. Jag såg den förut på bio och då hängde jag inte med i allt, men vet att jag då sa att jag behövde se den igen för att förstå bättre. Och nu när jag såg den igen mindes jag inte ett smack, så det tjänade alltså ingenting till. Typiskt!

Jag har inte skrivit nånting om Vendelas framsteg den senaste tiden. Förutom att hon är världens sötaste unge med sina korkskruvelockar och blå ögon, så är hon även en riktig härmapa. Vad man än gör så härmas hon. När bromsen på cykeln gnisslade så gnisslade hon också. Om någon sparkar på en sten så gör hon det med. Om jag kliar mig i ögat så gör hon det med. Hon härmar i princip allt man gör. Och hon snackar en himla massa också! Ord hon kan säga (och som vi förstår) är Bolibompa (mycket viktigt för henne!), Nasse (ännu viktigare!), kisse, vovve, hästar, napp, boll och klocka. Det är säkert fler, men jag kommer inte på några nu. Hur mycket hon förstår har jag inte en aning om, men det är mycket man kan be henne om och som hon förstår vad hon ska göra. Hon vet precis vad hon ska göra om man ber henne ta på sig cykelhjälmen, gå ut till bilen, gå på pottan, sitta i soffan, gå och sova, ta på sig skorna och tusen andra saker. Hon tar sig även för farliga saker som att gå framlänges i trappan med bara en hand på räcket och klättra i soffor eller på pallen. Visst gör hon sig illa ibland, men hur ska hon få lära sig om hon inte får prova? Självklart får hon inte göra livsfarliga saker, men att låta henne försöka ibland trots att man varnat henne för att hon kan göra sig illa tror jag bara stärker hennes sjävförtroende och självinsikt. Man kan inte allt, men man klarar ändå väldigt mycket själv!

Nu ska jag hoppa i säng. Imorrn ska jag ringa till försäkringsbolaget och tillkännage mitt misstag om bilen. Jag lyckades förresten kvadda den lite till igår när jag spände en presenning över den. Jag försökte trycka igen dörren, vilket resulterade i att den "pinne" som satt mellan bilen och dörren förut och som nu hoppat ut utanför dörren trycktes in i inredning och gjorde en snygg buckla inne i bilen. Richard blev jätteglad över den också när han upptäckte den...

Nä, sängen var det! Godnatt!