Klantiga jag
Tack snälla för era kommentarer och uppmuntrande ord på det förra inlägget!
Idag började dagen. Jag hade sovmorgon, men vaknade vid kvart över åtta när Tuborg började härja. Då kände jag mig utsövd (när gjorde jag det senast?) och gick upp.
Vid elva gjorde vi en familjeutflyk till Åbergs när vi åt brunch. Precis när vi fått in vår mat började Vendela tjata om "Bell kommer" och jag förklarade för henne flera gånger att det inte är någon som kommer. Men sen fick jag se på Isabelle som stod en bra bit bort, iklädd ordentligt med vinterkläder. Hade jag inte vetat att hon hade röd overall och känt igen hennes mössa hade jag inte sett att det var hon. Men Vendela såg tydligen det hur lätt som helst. Då blev vår familjebrunch istället en trevlig träff med Isabelle och hennes familj. Jättemysigt!
Vendela och Isabelle lekte själva i kojan i typ tre sekunder och under den tiden hann de klättra högst upp och när jag kom dit och Vendela fick se mig började hon storböla och ropa "Mamma!" med sin ynkligaste röst. Man kanske inte ska klättra så högt om man inte törs egentligen ;)
Efter Åbergs åkte jag med min far och mina systrar till Hallstavik för att titta på en hästtransport. Att åka bil med min far går väldigt fort och jag spände mig under de 20 milen så att jag fick en förjävla migrän. Problemet är att alla mina zomig är slut och att apoteket är stängt. Så just nu försöker jag mest överleva. Så länge jag håller mig sysselsatt och tänker på nåt annat så går det hyffsat, men om jag bara sitter eller ligger så finns det risk att huvudet exploderar. Så onödigt att inte alltid se till att jag har zomig hemma! Men jag kanske lär mig av mina misstag...
Nu ska jag titta klart på Wallander och sen blir det sängen i hopp om att få sova i några timmar åtminstone. På jobbet finns räddningen för en av mina snälla kollegor lånar ut en zomig åt mig tills jag lyckats hämta ut nya.
Idag började dagen. Jag hade sovmorgon, men vaknade vid kvart över åtta när Tuborg började härja. Då kände jag mig utsövd (när gjorde jag det senast?) och gick upp.
Vid elva gjorde vi en familjeutflyk till Åbergs när vi åt brunch. Precis när vi fått in vår mat började Vendela tjata om "Bell kommer" och jag förklarade för henne flera gånger att det inte är någon som kommer. Men sen fick jag se på Isabelle som stod en bra bit bort, iklädd ordentligt med vinterkläder. Hade jag inte vetat att hon hade röd overall och känt igen hennes mössa hade jag inte sett att det var hon. Men Vendela såg tydligen det hur lätt som helst. Då blev vår familjebrunch istället en trevlig träff med Isabelle och hennes familj. Jättemysigt!
Vendela och Isabelle lekte själva i kojan i typ tre sekunder och under den tiden hann de klättra högst upp och när jag kom dit och Vendela fick se mig började hon storböla och ropa "Mamma!" med sin ynkligaste röst. Man kanske inte ska klättra så högt om man inte törs egentligen ;)
Efter Åbergs åkte jag med min far och mina systrar till Hallstavik för att titta på en hästtransport. Att åka bil med min far går väldigt fort och jag spände mig under de 20 milen så att jag fick en förjävla migrän. Problemet är att alla mina zomig är slut och att apoteket är stängt. Så just nu försöker jag mest överleva. Så länge jag håller mig sysselsatt och tänker på nåt annat så går det hyffsat, men om jag bara sitter eller ligger så finns det risk att huvudet exploderar. Så onödigt att inte alltid se till att jag har zomig hemma! Men jag kanske lär mig av mina misstag...
Nu ska jag titta klart på Wallander och sen blir det sängen i hopp om att få sova i några timmar åtminstone. På jobbet finns räddningen för en av mina snälla kollegor lånar ut en zomig åt mig tills jag lyckats hämta ut nya.
Kommentarer
Trackback
