Skrutten-Li

Jag har lov, men jag känner mig mer stressad än nånsin förr. Drivor av jobb hänger över mig och pluggandet är ett enda fiasko efter att jag var sjuk i alldeles för många dagar! Problemet är ju att jag inte kan få något gjort, utan dagarna bara flyter iväg och snart är lovet slut! Då är det full fart fram tills bebisen kommer och innan dess ska jag hålla i det nationella provet i svenska för alla ettor (jag har aldrig haft det förut och det är i tre delar!), sen ska alltihop rättas. Alla ettor ska lämna in sina sista uppgift och få slutbetyg. Mina Matte B-elever ska också ha nationella prov och få slutbetyg. Dessutom ska det hållas mentorssamtal, jag ska skriva en uppsats i matte, göra fyra hemtentor till och delta i ytterligare sex diskussioner om olika delar av matematikhistorien. Nånstans däremellan ska det förberedas för ett barn också. Och på nåt sätt bedrivas ett vardagsliv med matlagning, städning osv.

 

Jaja, var sak har sin tid och jag kanske inte hinner allt. Men det vore jäkligt skönt om jag gjorde det!

 

Igår var dagens uppdrag att besöka min bror och Johan för en fika. Vi hade tänkt åka till Ikea också, men eftersom båda lamporna på bilen gått sönder så hann vi inte med det innan det blev mörkt. Mycket mer än så blev inte gjort igår och sånt ger mig lite ångest. Jag vill hinna få några saker gjorda en ledig dag åtminstone. Men så tog nattningen av Vendela 2 timmar och 45 minuter också, så rätt mycket egentid försvann där.

 

Idag fick jag sovmorgon och efter ännu en seg morgon var vi inte färdiga att börja med dagen på riktigt förrän klockan var närmare tolv. Då begav sig Richard och Vendela till farmor och farfar för att laga lamporna på bilen och kika på nya däck till båda bilarna. Jag skulle plugga, men slocknade som en klubbad säl i soffan och sov i nästan två timmar! Helt värdelöst sätt att fördriva viktig tid på. Å andra sidan är jag rätt pigg nu så jag ska strax sätta igång med lite läsning.

 

Efter middagen var det städning på Äppelbo som gällde. Min snälla mamma var med och hjälpte till och det behövdes verkligen för jag känner mig mindre rörlig än ett kylskåp. Nu efteråt har jag redigt ont så det blev tv-tittande med fötterna upp i vädret en stund efter att jag lagt Vendela.

 

När jag hämtade henne efter städningen (hon var med morfar och mostrarna) så skulle hon springa till bilen, men snubblade och ramlade såklart på händer och knän i gruset. Först reste hon sig och sa att det gick bra, men sen började hon tokgråta. Efter lite akuttröstande åkte vi hem för att tvätta såren och hon grät hela vägen hem, mest när hon såg blodet i ena handflatan, men hon klagade även över sitt ena knä där byxan fått ett liiiitet, litet hål. Eftersom byxorna såg så hela ut trodde jag inte att det var så farligt, men när vi drog av byxorna hade hon många, långa skrapsår på knäet och blev alldeles förskräckt över hur det såg ut. Men trots allt blod var hon mest ledsen över att byxorna hade gått sönder så nu är hon lovade nya.

 

Det blev ett stort plåster i handen efter rengöringen, medan knäet, som såg väldigt rent ut, får lufta under natten. Det var en väldigt ynklig liten tjej jag nattade nu på kvällen och jag kunde inte ligga bredvid henne för då skulle det göra ont. Och när Tuborg hoppade upp i sängen bredvid henne så visade hon honom vad som hänt och förklarade att han inte heller kunde ligga bredvid henne. Trots det onda så gick det fort för henne att somna, men hon var väl helt slut efter alla tårar. En enda gång frågade hon efter nappen när hon gjort sig illa, men det var inga problem när jag sa att vi inte har några kvar. Då nöjde hon sig med bara Nasse istället. Det känns verkligen så himla skönt att hon slutat på riktigt nu och jag trodde hon att hon skulle gallskrika efter den direkt när hon ramlade, men hon nämnde den inte förrän hon var hemma.

 

Nä, plugga lite var det ja...