Vab

Första halvan av den här dagen var ett riktigt fiasko. Först var jag upp hur många gånger som helst med Vendela i natt och till sist var jag så pigg att jag omöjligt kunde somna. Då kom paniktankar över mitt senaste påhitt; att sitta i styrelsen på Vendelas förskola. Jag tänkte att det var en bra idé att göra det nu när jag ändå ska vara föräldraledig, men i natt smög sig ångesten över mig när jag insåg att det kommer att stjäla en massa tid från min mammaledighet. Från början tänkte jag mig att det skulle jämna ut sig lite eftersom jag trodde att styrelseuppdraget skulle innebära att vi slapp städning på Äppelbo, men så visade det sig att det inte var. Nästan alla andra poster i styrelsen slipper städning (eller jour om man väljer det), men inte min post! Lite surt känns det, för hittills har jag lagt ner mer tid på mitt uppdrag än en hel veckas städning tar och då blev jag ändå vald till posten i torsdags. Och bördan lär inte lätta nu när nya familjer ska raggas in... Men, men. Det är ju lite roligt också :-)
 
När Vendela sen vaknade innan klockan sex i morse så kändes det som ett skämt. I tjugo minuter fick jag ligga kvar i sängen medan hon låg och filosoferade, men sen var det bara att förflytta sig till soffan och halvslumra vidare där.
 
Jag tror alltid att en dag hemma med henne ska innebära en massa tid att plocka, städa, kanske plugga och ha en massa mysigt. Men det där monsterungen verkar inte tänka riktigt lika. Innan klockan ens var tio såg huset som ett smärre bombnedslag. Hon var på sitt värsta humör och jag vet inte hur många gånger hon skrikit och grinat innan vi ens fått i oss frukost. Som hon för övrigt inte skulle ha heller. Hon skulle inte göra något av det jag önskade.
 
Efter lunch blev det lite bättre, då låg hon i soffan och tittade på film en stund och sen kom vi hyfsat överens resten av eftermiddagen. Eller tills det blev dags för middag i alla fall och hon sa att hon ville ha en ny mamma och pappa för att hennes var så dumma. Då var jag beredd på att låta mig bli utbytt!
 
Nu på kvällen gick hon dock tillbaka till pluspoäng när hon själv ville gå och lägga sig, ordnade alla sina kvällsbestyr utan ett pip och sen somnade innan jag ens hunnit läsa halva sagan.
 
Dagen idag dag har åtminstone fått mig att inse att en arbetsdag är så väldigt mycket lugnare och mer vilsam än en vab-dag med en treåring. Det ska jag minnas nästa gång jag svär över allt jobb som hänger över mig!
 
Nu ska jag ge mig på lite mer plugg innan jag ger upp för idag. I morgon är det muntliga nationella prov för mina ettor så Richard får vara hemma med sjuklingen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0