Skrutten-Li

När det är sånt här fantastiskt väder med 23 grader i skuggan i början av maj kan man ju inte vara på annat än gott humör! Jag känner att solen har tagit i ansiktet på mig, trots att jag inte varit ute i mer än nån halvtimme efter halv fem på kvällen!

 

Vendela passade på att bada lite vattenspridare och leka lite med vattenslangen när jag kom hem från jobbet. Barn och vatten är verkligen en oslagbar kombination! Hon skulle nog kunna underhålla sig själv i en vecka så länge hon hade tillgång till lite byttor och obegränsat med vatten.

 

Till de här goda humörkänslorna kommer väl också känslan av att plånboken för första gången på väldigt länge inte är tom redan veckan efter lön. Men det straffar sig såklart direkt med att garagetaket måste lagas då det läcker in mängder med vatten! I såna lägen suger det verkligen att bo i hus! Jag kan köpa att vårt kök inte är i toppskick eller att duschen på undervåningen är obrukbar pga fuktskaderisk, men sånt går liksom att klara sig utan ändå. Men att ett jävla tak läcker kan man ju inte hitta andra lösningar för. Där stavas lösningen P-E-N-G-A-R och då är det bara att bita i det sura äpplet och hosta upp slantarna.

 

I övrigt händer inte mycket. Tiden verkligen springer ifrån mig och jag vet inte hur jag ska få ihop allt! "Var sak har sin tid" håller inte längre, utan jag måste försöka bli lite effektivare. Nu ikväll fick jag närmare två gratistimmar att använda till rättning eftersom Vendela somnade på under tio minuter (undrens tid är ännu inte förbi!), men så har jag glömt min ena pärm på jobbet så jag inte kan göra det jag tänkt! Så då fick jag tänka om och försöka plugga lite, men det är svårt för jag är så fasligt trött...

 

Drar en Vendela också:

I söndags efter att vi först byggt studsmatta och hoppat på den i några timmar, sen varit på kalas hos fasters blivande sambo och sen varit på ett till kalas i simhallen så slocknade Vendela som en klubbad säl i bilen. Det gick inte att få liv i henne, så jag bar inne henne och försökte väcka henne när hon satt i mitt knä. När hon äntligen började vakna så försökte jag locka henne med att hon skulle berätta för pappa om sin dag, men då svarade hon att hon inte ville titta på pappa, för hon tycker inte om honom (det kör hon rätt mycket med mot honom). Till sist vaknade hon tillräckligt för att kunna sitta själv på golvet och jag satte mig bredvid Richard i soffan. Hon vägrade titta på och prata med Richard, men sen sa han något gjorde att hon glömde bort sig och både pratade och titta på honom. Efter nån minut kom hon på sig själv, tvärstannade i rörelserna och började grina:

- Men jag ville ju inte titta på paaaaapppa!!!!!

 

Inte lätt att vara pappa till en sån kärleksfull treåring...