Skrutten-Li

Jag har egentligen en massa annat att skriva om innan jag skriver om idag, men jag vill bevara känslorna för idag och därför hoppar jag lite i den annars ganska kronologiska ordningen.

 

Vendela har vetat hela veckan att hennes födelsedag var idag. Hon har inte tjatat om det, bara varit ovanligt foglig och förberett sitt kalas in i minsta detalj. Det skulle städas och ordnas och handlas och sen på kalaset skulle det vara hattar och tårtor och lekar och bråk, allt enligt boken "Kalas, Alfons Åberg". Hattarna lyckades jag avstyra och något bråk blev det inte. Inte heller någon tårta då tårtbakningen har skapat en enda jätteångest hos mig efter att jag gav alla gäster på ett stort dop magsjuka. Mitt fel eller inte, det känns ändå motigt att baka igen.

 

Så jag övertalade Vendela att glass med chokladsås var en jättebra idé! Däremot bakade jag några igelkottschokladbollar och hundcupcakes istället. Bild på dom kommer när jag orkat ladda upp från kameran.

 

Hur som helst, dagen började med att Vendela tassade upp till soffan vid halv åtta. Eftersom hon kan vakna allt mellan 6.30 och 8.30 så ville vi inte väcka henne, utan när hon väl klivit upp frågade jag henne om hon inte kunde gå tillbaka i sängen en liten stund så skulle jag och Richard ordna en överraskning åt henne. Så fort som hon sprang tillbaka till sängen har jag nog aldrig sett henne springa. Efter att ha piffat upp en semla med tre ljus och värmt lite oboy gick vi sen sjungandes in till henne. Hon låtsades sova men flög upp, drog ur nappen och blåste ut alla ljusen direkt. Sen blev det presentöppning och till hennes stora förtjusning fick hon keyboarden som legat i min bil sen i onsdags och som hon frågat om vad det är för något, men nöjt sig med att det var en tom skräpkartong som skulle kastas. När hon såg vad det var i paketet sa hon "Nämen, den är inte tom!".

 

På kalaset blev det rätt rörigt med många barn och en trång korridor, men Vendela verkade väldigt nöjd. Fiskdammen blev väldigt lyckad och jösses vad mycket paket hon fick!

 

När alla gäster gått hem var det dags för middag och då hjälpte jag henne lite på traven med att önska favoriträtten - sushi!

 

Det var nog en väldigt nöjd treåring som kröp i säng ikväll.

 

Och det blir en väldigt nöjd mamma som snart kryper i säng. Idag är verkligen en sån dag som bevisar hur mycket man lever genom sina barn. All den förväntan som hängde i luften var lika spännande för mig som för henne. Alla förberedelser med att stoppa lika många godisar i varje godispåse, duka fram fint, välja servetter, pirret i magen när första gästen knackade på dörren och allt annat. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det.

 

3-årsdagen är nog lite speciell ändå. Det är ju första födelsedagen då barnet verkligen förstår vad som händer. Och första dagen som det finns förväntningar på. Hon har ju sett barn på både film och i böcker fira födelsedag och det gäller väl att göra hennes födelsedag någorlunda lik hennes föreställningar. Jag tycker nog att vi lyckades rätt bra och jag är så stolt över vår underbara 3-åring!