Skrutten-Li

Vad dåligt det går med min uppdatering.

 

Försöker mig på en sammanfattning för den senaste veckan.

 

Veckan började ju med ny arbetsplats i Häggvik. Då jag är en sån enormt stresskänslig människa tvingade jag Richard att åka dit med mig förra söndagen för att jag skulle vara säker på att hitta på måndagsmorgonen. Så det blev en liten shoppingrunda för oss i Kista centrum och sen Sollentuna centrum i samma veva.

 

Början av veckan var halvt kaotisk då vårt arbetsrum inte var färdigt på långa vägar. På måndagen kunde vi inte göra nånting utan kollade mest in vår nya arbetsplats och lokaliserade våra kartonger. På tisdagen hade vi iallafall datorer och kunde börja arbeta lite ordentligt, även om vi inte kunde packa upp våra grejer.

 

I onsdags var jag ledig och liftade med Cissi till Uppsala. Jag shoppade loss på förmiddagen, lunchade sen med Richard och sen begav vi oss till det efterlängtade ultraljudet av Vendelas kommande syskon. Barnmorskan var densamma som vi hade på ultraljudet med Vendela, totalt osympatisk och hälsade inte ens på Richard! Hon kunde inte se allt hon ville se så vi ska tillbaka om två veckor och titta igen. Kanske kan hon se vilket kön det är då, jag vill gärna veta den här gången. Det trodde jag aldrig att jag skulle vilja, men efter att förra förlossningen och första tiden med Vendela blev så annorlunda mot vad jag tänkt mig så vill jag förbereda mig på alla sätt jag kan den här gången. 12 juni var iallafall datumet vi fick, så förhoppningsvis hinner jag arbeta terminen ut!

 

I torsdags fick vi äntligen flytta in i vårt nya arbetsrum och då ägnades dagen åt att packa upp allt arbetsmaterial. Jag hann dock inte riktigt klart då jag blev beordrad att åka ut till skolan i Bro och lämna en nyckel. Det gjorde mig inget, jag kom ju hem tidigare ;-)

 

När jag la Vendela på torsdagskvällen klagade hon på ont i magen och sa att hon behövde kräkas, men när hon fick en hink kom det inget. Sen somnade hon, men sov oroligt. Nån timme senare var magsjukan ett faktum och jag satt uppe med henne till kl. 2 på natten. Det skär verkligen i mammahjärtat när ens barn är så sjukt och man inte kan göra annat än stryka henne över håret och säga att man förstår att det är jobbigt. Även om hon var väldigt ledsen så var hon jätteduktig och på fredagen var hon som vanligt igen¨och godtog att hon inte fick äta annat än vitt bröd, ris och kokt torsk.

 

Dock gjorde ju magsjukan att hon missade Edwins kalas så det var ju tur att vi inte pratat så mycket om det för då hade hon blivit förkrossad. Eftersom vi var portade från att umgås med människor tog vi en tur till Ekilla för en tur på isen istället. Vendela provade att åka skridskor och det var nog svårare än hon tänkt sig. Men hon försökte en stund iallafall. Sen blev det varm choklad och bullar innan vi åkte hem.

 

På kvällen invigade jag min nya idé med att lyxa till det en middag i veckan. Jag och Richard turas om att laga mat varannan lördag och då ska det vara en schysst trerätters som står på menyn. Vi äter så jäkla tråkig mat i veckorna och ska vi lyxa till det lite blir det hämtmat eller biff med pommes, så nu sätts matlagningskunskaperna lite på prov som omväxling. Jag startade med en räk- och avokadotoast med en curry-honungs- och limesås till förrätt, pasta med oxfilé och champinjoner och vitlöksbröd till till varmrätt och en citronsorbet med hallonsås till efterrätt. Jäkligt gott var det även om vår glassmaskin inte riktigt håller måttet när det kommer till att verkligen göra glass..

 

Idag har vi varit hos min farfar och fikat. På vägen hem var vi in på Toysrus för presentinköp och sen plockade vi med oss sushi till middag till Vendelas stora förtjusning.

 

På kvällen ville jag titta på Ponnyakuten med Vendela, men hon blev sur av någon anledning och slängde plötsligt en kloss i huvudet på mig. Det är något hon ALDRIG tidigare har gjort och det var med rejäl kraft så jag blev först tokförbannad och sen började jag störtgrina (graviditetshormonerna verkar älska att se mig grina i tid och otid), varpå Vendela också började gråta såklart då hon insåg att jag faktiskt blev ledsen. Men be om ursäkt skulle hon inte, inte förrän jag gick från rummet och sa åt Richard att han fick lägga henne. Då kom hon till mig i hallen och sa att hon inte ville säga förlåt i vardagsrummet, bara i hallen. Så när hon väl bad om ursäkt bölade jag ännu mer. Jag vet inte vad som gjorde mest ont egentligen, smällen i huvudet (det var verkligen en fullträff hon fick in med ena hörnet av klossen) eller törnen i hjärtat som kom av att hon faktiskt medvetet kastade klossen på mig. Hur som helst så tror jag faktiskt inte att hon gör om det. Hon ångrade sig verkligen efteråt, även om det tog ett tag att få fram ursäkten.

 

Nu ska jag krypa i säng, imorrn börjar terminen på riktigt med elever! Dock är vårterminen rätt lättjobbad med friluftsveckor, praktiker och en massa lov och röda dagar! :D