En dålig vabb-morsa!
Hur lär man sig det här då? Jag är fullt frisk och har hur mycket saker som helst att göra. Vendela är väl inte jättesjuk, men ändå inte tillräckligt fräsch för att gå till dagis. Hon sov hela natten men var rejält glansig på ögonen när hon vaknade och hon hostade konstant. Ända tills hon ätit välling och hostat så hon kräktes upp den. Sen dess har hon inte hostat en enda gång... Istället har hon röjt runt med full fräs här hemma, vilket jag har lite svårt att ställa mig till.
Jag inser ju att jag kanske inte kan få ro att plugga, men det vore trevligt att iallafall kunna göra nånting. Plocka lite tvätt, röja nån garderob eller vad som helst. Men det är ju omöjligt! Jag var på toa i morse och då stod Vendela vid diskbänken i köket. Plötsligt hörde jag "Aj! Hihihi", "Aj! Hihihi", "Aj! Hihihi". Min mammahjärna har blivit så pass utvecklad att jag förstod på en gång att det inte var något bra hon höll på med så det var bara upp med byxorna och ångloka ut i köket! Mycket riktigt, där står ungen med sprayflaskan rengöringsmedel och sprutar sig själv i ansiktet. Varje gång hon sprutade sa hon "Aj! Hihihi". Jag vet inte hur bra det är med Prefect i ansiktet, men ögonen verkade inte irriterade så jag sköljde henne bara ordentligt med vatten och bytte tröjan som var indränkt i skiten.
Till lunch åt vi korv med potatismos. Eller jag åt och Vendela lekte. Först skulle hon prompt äta korven med en smörkniv och idag är en sån dag då jag inte orkar protestera utan hon fick äta vidare med sin smörkniv. Sen gav hon sig på potatismoset och började rulla det mellan fingrarna och bygga slott på bordet. Som sagt, en sån där dag då man inte orkar protestera utan jag åt min korv och låtsades som ingenting. Sen sa hon "Papper" och skulle absolut torka händerna. Visst, snälla mamma ordnar det och talar om för henne att om hon inte slutar leka med maten så får hon ingen mat. Hon verkar fatta och kör in en sked potatismos i munnen istället. Två sekunder senare är potatismosslottet under uppbyggnad igen och då ryker hela tallriken.
Jag skulle ju bli en sån där mamma som inte skriker på sitt barn, utan som snällt förklarar varför man inte ska göra si eller så och istället för att förmana och banna ska vi komma överens, kompromissa och samverka. Jo, tjena! Jag ryter åt Vendela varenda dag och jag får inte ens dåligt samvete för det längre. Förmodligen för att hon inte bryr sig ett skit. Hon gör det hon inte får göra iallafall... Alltså är hela proceduren meningslös. Och hon gör ju rätt, varför bry sig om någon som skriker åt en? Man hör ju lika bra om man talar i normal ton. Nä, jag får nog ändra strategi.
Nu ska jag sluta beklaga mig och passa på att plugga lite medan Vendela sover middag. Hon hade lite feber nu när hon gick och vilade så vi får se hur det slutar...
Jag inser ju att jag kanske inte kan få ro att plugga, men det vore trevligt att iallafall kunna göra nånting. Plocka lite tvätt, röja nån garderob eller vad som helst. Men det är ju omöjligt! Jag var på toa i morse och då stod Vendela vid diskbänken i köket. Plötsligt hörde jag "Aj! Hihihi", "Aj! Hihihi", "Aj! Hihihi". Min mammahjärna har blivit så pass utvecklad att jag förstod på en gång att det inte var något bra hon höll på med så det var bara upp med byxorna och ångloka ut i köket! Mycket riktigt, där står ungen med sprayflaskan rengöringsmedel och sprutar sig själv i ansiktet. Varje gång hon sprutade sa hon "Aj! Hihihi". Jag vet inte hur bra det är med Prefect i ansiktet, men ögonen verkade inte irriterade så jag sköljde henne bara ordentligt med vatten och bytte tröjan som var indränkt i skiten.
Till lunch åt vi korv med potatismos. Eller jag åt och Vendela lekte. Först skulle hon prompt äta korven med en smörkniv och idag är en sån dag då jag inte orkar protestera utan hon fick äta vidare med sin smörkniv. Sen gav hon sig på potatismoset och började rulla det mellan fingrarna och bygga slott på bordet. Som sagt, en sån där dag då man inte orkar protestera utan jag åt min korv och låtsades som ingenting. Sen sa hon "Papper" och skulle absolut torka händerna. Visst, snälla mamma ordnar det och talar om för henne att om hon inte slutar leka med maten så får hon ingen mat. Hon verkar fatta och kör in en sked potatismos i munnen istället. Två sekunder senare är potatismosslottet under uppbyggnad igen och då ryker hela tallriken.
Jag skulle ju bli en sån där mamma som inte skriker på sitt barn, utan som snällt förklarar varför man inte ska göra si eller så och istället för att förmana och banna ska vi komma överens, kompromissa och samverka. Jo, tjena! Jag ryter åt Vendela varenda dag och jag får inte ens dåligt samvete för det längre. Förmodligen för att hon inte bryr sig ett skit. Hon gör det hon inte får göra iallafall... Alltså är hela proceduren meningslös. Och hon gör ju rätt, varför bry sig om någon som skriker åt en? Man hör ju lika bra om man talar i normal ton. Nä, jag får nog ändra strategi.
Nu ska jag sluta beklaga mig och passa på att plugga lite medan Vendela sover middag. Hon hade lite feber nu när hon gick och vilade så vi får se hur det slutar...
Kommentarer
Trackback
