Nu är det jobbigt
Fodervärden vill ju lämna tillbaka Dandelion och jag har väl i princip bestämt mig för att sälja honom. Det känns jätte, jättetråkigt, men vad ska jag med en häst som jag knappt törs rida till?
Idag red jag Emmas nya foderhäst, Ludde, och det kändes så himla rätt. Trots att jag inte ridit på väldigt, väldigt länge så var det inga problem att ge sig ut ensam med honom och både trava och galoppera. Jag kände mig helsäker i sadeln och litade verkligen på hästen. Det gör jag inte med Dandelion. Jag är inte ens säker på att jag kommer att våga hoppa upp på honom alls.
Från början var det sagt att fodervärden kunde sköta provridningarna inför en eventuell försäljning eller ny fodervärd, men nu vill hon det inte alls. Kontraktet säger att hon måste ha honom kvar i två månader, men det hjälper ju inte mig mycket att få honom om två månader utan att någon kan provrida under tiden. Så nu funderar jag på att ta hem honom redan i helgen och försöka få honom såld så fort som möjligt. Det gör vansinnigt ont att tänka på en försäljning och nu när jag tittade igenom gamla bilder för att hitta något passande till annonsen så kändes det som att mitt hjärta skulle gå sönder. Och ännu värre lär det bli när jag tar hem honom och tvingas ta hand om honom...
Förutom allt det här jobbiga med Dandelion så har jag haft en ganska bra dag.
Jag och Vendela gick upp vid halv åtta och började dagen med att plocka lite tistlar i trädgården. Sen åkte vi till Ica och handlade frukostfrallor. Därefter meckade jag och Richard med min cykel och kunde konstatera att anledningen till att den stått orörd i garaget i över ett år är för att ventilen var trasig. Nu hade vi ingen ny ventil, men jag pumpade iallafall upp den tillräckligt så att jag och Vendela kunde ta en premiärtur. För ja, jag ordnade ju fast hennes cykelsits också!
Som väntat skrek hon som en stucken gris när jag tog på henne hjälmen, men när vi väl cyklade iväg så tystnade hon och efter en stund sjöng hon till och med. Fantastiskt vad lätt det var att ta sig fram med cykel! Vi cyklade ända till Åbergs där vi träffade Michelle och Ellen och lekte med dem i kojan innan vi avslutade playdaten med en fika. Sen cyklade vi hem igen. Inte riktigt lika roligt åt det hållet med världens uppförsbacke på slutet.
När Vendela lagt sig gav jag mig som sagt iväg till stallet för en ridtur. Ska försöka ta mig dit fler gånger i sommar för det var himla avkopplande!
Nu ska jag strax krypa i säng. Blir nog inte helt lätt att sova för det är många tankar i huvudet just nu..
Idag red jag Emmas nya foderhäst, Ludde, och det kändes så himla rätt. Trots att jag inte ridit på väldigt, väldigt länge så var det inga problem att ge sig ut ensam med honom och både trava och galoppera. Jag kände mig helsäker i sadeln och litade verkligen på hästen. Det gör jag inte med Dandelion. Jag är inte ens säker på att jag kommer att våga hoppa upp på honom alls.
Från början var det sagt att fodervärden kunde sköta provridningarna inför en eventuell försäljning eller ny fodervärd, men nu vill hon det inte alls. Kontraktet säger att hon måste ha honom kvar i två månader, men det hjälper ju inte mig mycket att få honom om två månader utan att någon kan provrida under tiden. Så nu funderar jag på att ta hem honom redan i helgen och försöka få honom såld så fort som möjligt. Det gör vansinnigt ont att tänka på en försäljning och nu när jag tittade igenom gamla bilder för att hitta något passande till annonsen så kändes det som att mitt hjärta skulle gå sönder. Och ännu värre lär det bli när jag tar hem honom och tvingas ta hand om honom...
Förutom allt det här jobbiga med Dandelion så har jag haft en ganska bra dag.
Jag och Vendela gick upp vid halv åtta och började dagen med att plocka lite tistlar i trädgården. Sen åkte vi till Ica och handlade frukostfrallor. Därefter meckade jag och Richard med min cykel och kunde konstatera att anledningen till att den stått orörd i garaget i över ett år är för att ventilen var trasig. Nu hade vi ingen ny ventil, men jag pumpade iallafall upp den tillräckligt så att jag och Vendela kunde ta en premiärtur. För ja, jag ordnade ju fast hennes cykelsits också!
Som väntat skrek hon som en stucken gris när jag tog på henne hjälmen, men när vi väl cyklade iväg så tystnade hon och efter en stund sjöng hon till och med. Fantastiskt vad lätt det var att ta sig fram med cykel! Vi cyklade ända till Åbergs där vi träffade Michelle och Ellen och lekte med dem i kojan innan vi avslutade playdaten med en fika. Sen cyklade vi hem igen. Inte riktigt lika roligt åt det hållet med världens uppförsbacke på slutet.
När Vendela lagt sig gav jag mig som sagt iväg till stallet för en ridtur. Ska försöka ta mig dit fler gånger i sommar för det var himla avkopplande!
Nu ska jag strax krypa i säng. Blir nog inte helt lätt att sova för det är många tankar i huvudet just nu..
Kommentarer
Trackback
