Skrutten-Li

Idag var det tänkt att vi skulle ge oss iväg på husvagnssemester, men det blir sällan som vi tänkt oss. Eftersom vi alltid har väldigt bra framförhållning så började vi med packandet (och tänkandet på vad vi skulle packa) först idag. Resultatet blev givetvis att vi inte kom iväg.

Visserligen var vagnen och allting för resan på så sätt fixat, men jag hade lite jobbande kvar att göra och lite annat fixande på datorn. Sen behövde gräsmattan klippas, tistlarna på baksidan rivas upp och så vidare, så vi skjuter på avfärden till imorrn bitti.

Då är målet Gränna, men vi får se hur länge Vendela vill vara med och resa. Bättre att stanna tidigare och ha en glad unge än att åka längre och ha en surpuppa.

Igår blev en sån där extremt lång dag. Jag sov visserligen till halv elva, men sen fixade jag lite omdömen och andra smågrejer.

Eftermiddagen spenderade jag och Vendela hemma hos Edwin och Cissi tillsammans med Linda och Isabelle.

När vi kom hem insåg jag att jag måste försöka bli av med hästen innan semestern, så jag började ringa runt på beten och hittade ett jättebra en bit utanför Uppsala. Så då blev det till att ordna bil och transport i sista sekund innan vi skulle iväg på ett möte på förskolan.

Efter mötet skulle jag och Emma köra iväg Dandelion och jag tänkte att det skulle gå jättebra att lasta, jag såg ju hur lätt det gick för fodervärden i måndags. Dandelion tänkte dock inte som jag, utan tvärvägrade. Efter över en halvtimmes försök gav jag upp och ringde fodervärden och svor över hästen. Då satte hon sig i bilen och åkte hit och hjälpte oss att lasta honom. Hon var ju lite tuffare än jag och hästen stegrade så han höll på att slå över i ren protest, men hon gav sig inte och fem minuter senare kunde vi lämna stallet. Fantastiskt vilken fd fodervärd hon är!

Väl framme gick allting bra. Vi lastade ur och fick sen gå en rejäl bit i gräs upp till midjan innan vi kunde släppa Dandelion på de 7 hektar han har att beta på tillsammans med en 19-årig varmblodsvalack. Det fanns fyra ston i hagen brevid och jag trodde allt att han skulle hingsta sig, men icke! Han dök bara ner med nosen i gräset och satte igång att käka!

Efter kontraktsskrivning var klockan över halv tolv och det var dags att bege sig hemåt. Första bilen vi mötte ute på stora vägen blinkade med helljuset åt oss och då insåg jag att vi inte hade något halvljus på! Biljäveln (som fortfarande inte är lagad) hade pajat ännu mer! Med enbart parkeringsljus (vilket är i princip inget ljus alls) körde vi hemåt med hjärtat i halsgropen varje gång vi mötte en bil och tvingades slå av helljuset. Det blev nästan kolsvart framför oss! Sen lyckades jag iaf få igång nåt sorts dimljus och så körde vi på det istället. Det lös iallafall upp lite framför oss.

Tillbaka i stallet fick vi städa ur transporten i mörker och kunde sen, efter klockan ett, äntligen komma hem! Ibland längtar man helt klart hem lite mer än andra gånger!

Förutom allt packande idag har jag och Vendela även handlat frukost på Vivo och lekt på lekplatsen i centrum. Vendela åkte klättrade upp för stegen/trappan och åkte rutchbanan hur många gånger som helst medan vi väntade på moster Emma som var hos tandläkaren. Upp, ner, ramla på golvet, skratta och sen börja om igen. Min lilla tjej börjar verkligen bli stor nu!

Men nu ska jag sova så vi kan komma iväg imorrn. Det är visserligen Richard som kör, men jag måste ju underhålla Skruttfia hela vägen.