Skrutten-Li

Mina lektioner började i onsdags. Jag har hunnit träffa alla nya ettor och ser framemot den nya mattekursen de ska läsa. Trots att det är himla roligt med lektioner igen så är jag så fasligt trött! Det tar väl en stund att ställa om från ledig med långa sovmornar till fullspäckade dagar med tidiga mornar..

I onsdags började Vendela på dagis! Jag tog rätt lätt på det hela och tänkte att hon skulle klara sig alldeles umärkt. Jag har inte känt att det har varit så där jättetungt att hon ska vara med främmande människor om dagarna. Kanske beror det på att jag ändå har jobbat i ett år och inte riktigt haft den där "hemmamamma-känslan" på väldigt länge. Men sen går det inte alltid som man tänkt sig.

Det första som hände på dagis var att en pojke nöp Vendela i kinden vilket gjorde henne jätteledsen. Verkligen jätte-, jätteledsen. Sen var hon världens mammagris resten av stunden vi var där och innerst inne kände jag nog att jag inte tyckte att hon skulle vara på dagis något mer, för där finns bara dumma barn som gör henne illa. Och hur ska någon kunna förstå hur hon fungerar och vad hon säger när hon pratar? Nu känns det verkligen jobbigt att ha henne på dagis, men samtidigt vet jag att hon kommer att trivas. Det är ändå rätt skönt att det är Richard som har hand om inskolningen. Dels för att Vendela är lite mer självständig när hon är med honom och klänger inte på honom hela tiden och dels för att jag tycker det är jobbigt mentalt. Det blir nog Richard som får lämna henne på mornarna en tid framöver så jag hinner vänja mig. Jag skulle förmodligen gå sönder inuti om hon började gråta när jag går...

I torsdags hände ingenting särskilt. Jag ägnade hela kvällen åt att försöka föra över bokföring från en gammal dator till min vanliga, men det är inte så lätt som man kan tro tydligen! Det hade kunnat ta kanske 5 minuter om jag vetat hur man gjorde från början och om jag inte hade knappat in alla siffror fel en gång. Nu tog det 3-4 timmar istället. Men nu är det iallafall ordnat!

I fredags åkte jag hem direkt efter mina lektioner. Sen åkte jag, Richard och Skrutt till kinarestaurangen och käkade lunchbuffé.

På kvällen blev jag upphämtad av Tiffany för att åka till min bror och Johan där det väntade en spelkväll. Den här gången vann jag inte, men helt dålig var jag nog inte. Jag försökte mig på ett riktigt rövarförsök rätt tidigt under kvällen, men det gick ju åt fanders förstås... Kvällen blev hyffsat kort och jag var hemma vid midnatt.

Idag vaknade Vendela innan klockan sju och då kände jag mig mer död än levande! Jag låg och halvsov i soffan medan hon tittade på film i någon timme. Sen tog vi bilen till centrum för att handla frukostfrallor. Jag hade tänkt gå in på Lindex och köpa lite byxor till byxlösa Skrutt eftersom hon har växt ur i princip alla sina långbrallor. Men på Ica blev det strul med scanningen och jag blev så förbannad att jag inte hade lust att handla något mer alls, inte ens kläder och då är det riktigt illa! Jag åkte på en avstämning - inget konstigt med det och jag är inte den som blir irriterad över kassörer eller kassörskor som gör fel, är långsamma eller behöver fråga en kollega om hjälp. Men idag blev det för mycket. Kassören var en ung kille som för det första inte riktigt förstod vad som stod på skärmen när det blev avstämning. Sen när jag packade upp mina fyra varor (en juice, en påse med tre frallor, en påse med tre sockerkringlor och en kasse) så lyckades han varken få in frallorna eller kringlorna i kassan. Eller först visste han inte vad varken kringlorna eller frallorna hette. Inget problem med det, jag berättar gärna och tänker att han kanske är ny. Men sen fick han inte in plastkassen och stod och mumlade något om att han måste fråga någon. Gör det, tänkte jag, men ingenting hände. Han bara stod där och tittade på några kollegor som satt i andra kassor. Jag väntade, ingenting hände. Jag väntade lite till. Sen ropade han, nästan ohörbart, på en kollega. Ingenting hände. Sen kom faktiskt en annan kassörska och tryckte på någon knapp så att köpet kunde genomföras. Då påpekade jag att plastkassen inte var inslagen. Då sprang han iväg nånstans och kom sen tillbaka och mumlade något om att han måste vänta på kassaledaren. Då undrade jag om han ringt dem, men han mumlade något om att han inte hade någon telefon (trots att det hängde en på väggen bredvid honom). Sen fick jag kvittot i handen och påpekade igen att plastkassen saknades och att jag nu fått en felaktig avstämning, vilket innebär att jag kommer att åka på fler avstämningar inom den närmsta tiden eftersom datorn tror att jag inte kan använda självscanningen på rätt sätt. Då försvann han igen, med mitt kvitto, och kom sen tillbaka och sa att det inte alls var något fel med kassen. Eftersom jag hade en väldigt otålig Vendela med mig som jag redan sprungit efter flera gånger och försökt hålla fast medan jag väntade så gav jag upp och gick därifrån. Jag vet att jag scannade in alla mina varor och jag vet att det ska stå på kvittot att avstämningen var korrekt. Nu stod det att jag scannat in en plastkassa för mycket, vilket inte stämmer eftersom det var kassören som inte slog in den. Man kan minst sagt säga att jag kokade när jag gick därifrån. Jag är verkligen inte den som blir upprörd i såna situationer, men det här var ju extremt! Jag anklagar egentligen inte killen ifråga, utan Ica, som sätter en helt okunnig person på en så viktig plats. Jag stod där och skulle betala mina varor i över tio minuter! Det är hutlöst länge om man köper fyra varor! Han kunde varken hantera kassan eller självscanningen, vilket är helt ofattbart på ett ställe som ica på en lördagmorgon!

När jag kom hem var jag förbannad ovanligt länge, för någon som verkligen gör mig tokig är när man vet att man har rätt, påpekar felet och ändå inte får upprättelse!

Efter frukosten och lite förmiddagsfika sov Vendela middag redan vid elva. Då sov hon i hela två timmar (varför gå upp så tidigt om man ändå är trött på dagen?). Efter att hon fått i sig frukost begav vi oss ner till centrum för att kolla in Håbo festdag lite. Just när vi cyklade ner var det uppehåll och jag kände mig lite fånig i galonjacka och galonbyxor, men oj vad glad jag var åt det en stund senare. Det regnade rätt ordentligt kan man säga! Vendela var helnöjd i sina regnkläder och stövlar - vattenpölarna var ju så roliga att stampa i!

Vi kikade runt en stund, men sen gav vi upp och cyklade hem igen. Varken mina eller Richards regnkläder höll helt tätt. Men det kanske man inte kan förvänta sig av Ullared-kläder heller. Vi var iallafall hyffsat torra och vi frös inte. Vendela däremot var helt torr och det är ju det viktigaste!

På kvällen tog vi en tur till Gyllene Måsen i Enköping. Vendela lekte i deras nya lekrum där de har en hinderbana. Man trycker på en knapp när man börjar så startar tiden. Sen trycker man på en stoppknapp när man sprungit klart. Hon hajade det där direkt och skyndade sig som attan. Jag och Richard var hennes hejaklack när hon kom i mål och hon tyckte det var himla roligt!

Nu funderar jag på att krypa i säng redan nu, klockan kvart över nio på en lördag! Men jag orkar inte mer utan behöver verkligen sova! Kanske blir det något avsnitt av Gilmore girls i sängen innan jag lägger mig. Imorrn blir det kanske något lekland om det är dåligt väder. Sen ska jag försöka plugga lite också...