En vanlig lovdag

Idag vaknade jag kvart i åtta och kände ingen mening med att somna om. Jag hade ställt klockan på 8.45 för att kunna ringa veterinären för Emmas räkning innan telefontiden stängde kl 9, men nu gjorde jag det direkt vid åtta istället. Sen telefonade jag med min mor alldeles för länge innan jag hann börja plugga lite innan Vendela vaknade vid nio.

Dagen idag har varit så där härligt meningslös. Jag börjar visserligen känna mig lite stressad över att halva lovet har gått, men samtidigt har jag inte så där jättemycket jag egentligen måste göra. Plus att mitt schema efter jul inte ser alltför jobbigt ut, även om det är många lektioner. Sen efter sportlovet är det rena latmaskschemat med väldigt få lektioner. Vissa dagar är jag till och med helt ledig!

Nu har jag nästan läst färdigt boken jag skulle ha sammanfattat för tre år sedan. Det känns som ett skämt! Hur svårt är det egentligen att skumläsa en sketen bok och sammanfatta den lite snabbt? Tydligen för svårt för mig... Jag lyckas skriva en c-uppsats vid sidan om mitt heltidsarbete, men att läsa en ynka bok...? Jag har nog förresten inte skrivit om resultatet på uppsatsen här än? Betygsskalan sträcker sig från A till F. A är högst betyg, E är lägsta betyg för godkänt och F är underkänt. Min uppsats fick ett B. Det är egentligen jäkligt bra, men jag känner mig rätt likgiltig. Det känns som att det inte spelar någon större roll vilket betyg jag fick, utan det viktiga är bara att skiten är gjord.

På eftermiddagen idag promenerade hela familjen ner till lekparken en stund. Vendela åkte en gång i rutchbanan, sen klättrade hon upp en gång till, men ändrade sig och klättrade ner igen för att istället ägna hela lekstunden åt att gunga.

När Vendela lagt sig provade vi vår nya glassmaskin. Det är knivigare än man kan tro det där med glassmaskin. Det ska kokas, kylas, vispas och så vidare innan man kan hälla i smeten i maskinen så det blir glass. Jag valde ett relativt enkelt recept som bara innehöll sånt vi har hemma. Dessvärre smakade det inget vidare. Kanske skulle man inte haft äggvitorna i också, utan bara gulorna. Det smakade iallafall väldigt mycket ägg och sockerkakssmet. Men skam den som ger sig, nytt försök imorrn!

Nu ska jag läsa lite litteraturhistoria i sängen inför mina kommande lektioner i Svenska B. Imorrn blir det full rulle och det händer något skojigt som jag inte kan berätta om än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0