Jul, jul, strålande jul
Nu är det redan annandagen. Julafton seglade förbi, juldagen likaså och nu är snart hela julen över. Lite trist känns det allt!
I fredags var vi iväg och handlade de sista julklapparna. Sen ägnade jag kvällen åt att slå in alltihop och det tar ju sin lilla tid, även om det inte var särskilt många klappar.
I lördags var det så dags för julafton. Vendela sov till tio, sen blev det en lång frukost innan vi öppnade julklapparna som fanns under granen. Och det var inte många det. Jag insåg att vi bara hade en enda julklapp till Vendela, men vad gjorde det, hon fick rejält med klappar sen ändå. Dessutom fanns det ett stort paket till henne från tant Stina också och där i fanns en docka med massor av kläder och filtar, täcken och kuddar. Vendela blev verkligen förtjust och bytte kläder på den stackars dockan hur många gånger som helst. Sen åkte alla andra dockor ur docksängen för där skulle den nya bäddas ner. När hon sen skulle sova på kvällen så skulle dockan och alla de hundra täckena och filtarna ligger i sängen bredvid henne. Lite lagom trångt så där...
Vendela verkade väldigt exalterad över julafton och vägrade sova på eftermiddagen. När vi, efter Kalle Anka, begav oss ner till farmor och farfar hade hon inte sovit en sekund. Sen var det full julaftonsös resten av kvällen med mat, Karl-Bertil Jonsson och julklappsöppning och Vendela klagade inte. När vi äntligen tog oss hem, med bilen fylld av öppnade julklappar, hade hon varit vaken i över 10 timmar. Kanske lite väl länge för en tvååring. Hon somnade i bilen innan vi ens hann ut från gatan och var sen lätt att lägga över i sängen hemma. Sen sov hon till kl 10 igår.
Då fortsatte julfirandet, men den här gången hos mormor och morfar. Middag igen och sen ännu mer julklappar. Det stackars barnet förstår ju inte varför man ska öppna så många paket utan att få leka med det som är inuti. Vendela hade varit nöjd med en julklapp som hon hade fått öppna och leka med direkt. Men är man enda barnbarnet från alla håll så blir det en rejäl hög med klappar, så hög att hon tröttnade på att öppna och överlät det åt sin mor istället.
Även den här gången blev det sent och Vendela var nog inte i säng förrän vid tio. Själv satt jag uppe och gjorde klart julkorten som jag faktiskt fått iväg idag. Det är ju fortfarande jul så helt fel är det väl inte. Hoppas de kommer fram i år iallafall. Och att kortet som finns inuti sitter kvar, för jag hade inte kuvert så det räckte till alla kort. Jag hajar inte varför jag envisas med att göra så komplicerade julkort!? Tre är kanske roligt, men i år har jag gjort 30. Då blir det bara ett tråkigt måste. Nä, nästa års julkort ska jag nog börja med i mars eller nåt.
Nu ska jag försöka rensa i den här röran som uppstått i allt julkaos. Vendela sover middag och Richard ligger bakis efter lite för stort alkoholintag tillsammans med min far igår kväll. Själv höll jag mig nykter, så när som på några klunkar alkoläsk. Min käre mor frågade mig först om jag kunde åka till stallet med Emma senare under kvällen och ta in hästarna och sen bjöd hon mig på alkoläsk. Smart drag! Tur att jag själv kom på misstaget innan jag hunnit dricka för mycket.
I fredags var vi iväg och handlade de sista julklapparna. Sen ägnade jag kvällen åt att slå in alltihop och det tar ju sin lilla tid, även om det inte var särskilt många klappar.
I lördags var det så dags för julafton. Vendela sov till tio, sen blev det en lång frukost innan vi öppnade julklapparna som fanns under granen. Och det var inte många det. Jag insåg att vi bara hade en enda julklapp till Vendela, men vad gjorde det, hon fick rejält med klappar sen ändå. Dessutom fanns det ett stort paket till henne från tant Stina också och där i fanns en docka med massor av kläder och filtar, täcken och kuddar. Vendela blev verkligen förtjust och bytte kläder på den stackars dockan hur många gånger som helst. Sen åkte alla andra dockor ur docksängen för där skulle den nya bäddas ner. När hon sen skulle sova på kvällen så skulle dockan och alla de hundra täckena och filtarna ligger i sängen bredvid henne. Lite lagom trångt så där...
Vendela verkade väldigt exalterad över julafton och vägrade sova på eftermiddagen. När vi, efter Kalle Anka, begav oss ner till farmor och farfar hade hon inte sovit en sekund. Sen var det full julaftonsös resten av kvällen med mat, Karl-Bertil Jonsson och julklappsöppning och Vendela klagade inte. När vi äntligen tog oss hem, med bilen fylld av öppnade julklappar, hade hon varit vaken i över 10 timmar. Kanske lite väl länge för en tvååring. Hon somnade i bilen innan vi ens hann ut från gatan och var sen lätt att lägga över i sängen hemma. Sen sov hon till kl 10 igår.
Då fortsatte julfirandet, men den här gången hos mormor och morfar. Middag igen och sen ännu mer julklappar. Det stackars barnet förstår ju inte varför man ska öppna så många paket utan att få leka med det som är inuti. Vendela hade varit nöjd med en julklapp som hon hade fått öppna och leka med direkt. Men är man enda barnbarnet från alla håll så blir det en rejäl hög med klappar, så hög att hon tröttnade på att öppna och överlät det åt sin mor istället.
Även den här gången blev det sent och Vendela var nog inte i säng förrän vid tio. Själv satt jag uppe och gjorde klart julkorten som jag faktiskt fått iväg idag. Det är ju fortfarande jul så helt fel är det väl inte. Hoppas de kommer fram i år iallafall. Och att kortet som finns inuti sitter kvar, för jag hade inte kuvert så det räckte till alla kort. Jag hajar inte varför jag envisas med att göra så komplicerade julkort!? Tre är kanske roligt, men i år har jag gjort 30. Då blir det bara ett tråkigt måste. Nä, nästa års julkort ska jag nog börja med i mars eller nåt.
Nu ska jag försöka rensa i den här röran som uppstått i allt julkaos. Vendela sover middag och Richard ligger bakis efter lite för stort alkoholintag tillsammans med min far igår kväll. Själv höll jag mig nykter, så när som på några klunkar alkoläsk. Min käre mor frågade mig först om jag kunde åka till stallet med Emma senare under kvällen och ta in hästarna och sen bjöd hon mig på alkoläsk. Smart drag! Tur att jag själv kom på misstaget innan jag hunnit dricka för mycket.
Kommentarer
Trackback
