Familjeutflykter
Igår började vi dagen med en cykeltur till Ica för att handla frukost som sedan åts vid Skeppsparken. Det är konstigt att det finns en sån fin lekpark, men att ingen leker där? Det var mitt på dagen en lördag och vi var de enda i hela parken? Det kom förbi två barn med sin mamma, men de stannade inte länge alls.
Det var himla mysigt med frukost och fika medan Vendela lekte i de små husen. Det fanns en massa kvarglömde (eller kanske medvetet lämnade) sandleksaker som hon fixade och donade med på golvet och på borden. Det är en fantastisk känsla när man ser att ens barn faktiskt leker själv. Hon samlade sand på sina tallrikar och låtsades dricka ur en mugg. Hon hade inte alls några planer på att gå hem när vi ville det.
På kvällen bjöds vi på middag hos familjen Weidenhag i Skörby. Vendela uppförde sig exemplariskt som vanligt. Hon badade i den lilla poolen, hoppade på grannens studsmatta och satt i soffan och tittade på tecknat med Jossan. Inte ett pip i protest gav hon ifrån sig, trots att vi inte var hemma förrän efter tio.
Idag blev det frukost, lunch och sovstund hemma innan vi åkte iväg till Nibble gård utanför Enköping/Grillby. Där åt vi mellismackor och gick sedan en promenad längs en kulturstig de hade anlagt. Vi fick oss en dos historia samtidigt som vi njöt av vad skogen hade att erbjuda. Vendela tyckte dock inte det var roligt alls utan gnällde hela vägen. Dock fascinerades hon av både hönsen, grisarna och kaninerna som man kunde titta på vid gården.
Eftersom det var soligt och varmt bestämde vi oss för att åka mot Härjarö för ett dopp. Vi följde skyltar till en badplats rakt ut i skogen, men missade parkeringen och tvingades åka nästan en halvmil i onödan eftersom vägen var enkelriktad (i skogen liksom?!). När vi väl kom till parkeringen visade det sig att det var nästan en kilometer att gå till badplatsen och vägen var inte lämplig för vagn. Men jag vägrade ge upp och bar Vendela hela biten i tron om att en sån krånglig badplats (där åker fler kilometer i skogen, som har en så dålig parkeringsskylt att man missar den och som kräver att man promenerar 800 meter på en stig) borde iallafall kunde erbjuda lite ensamhet så man slipper fläska runt bland folk (jag är ju inte direkt i form för att visa mig i baddräkt). Dessutom fanns det inga andra bilar på parkeringen, så det bådade gott.
Döm av min förvåning när jag ser två ungar springa omkring på stranden! Då låg det ju en jävla båt precis vid strandkanten! Men skam den som ger sig! Vendela började bada direkt och jag bytte om bakom en buske. Sen gick jag och Vendela ut i vattnet och nånstans där började de i båten att hala in ankaret och göra sig färdiga för avfärd. Men jag förstår dem, jag skulle inte heller vilja ligga och glassa i solen bredvid ett fläskberg som badar.
När de väl gett sig av följde Richard med ut i vattnet också. Han (envis som alltid) hade dock inte badbrallor med sig utan fick näcka. Givetvis han han inte ens doppa sig innan en cyklist dök upp från ingenstans. Jag skrattade så jag höll på att dö. Hur kan en så enslig och skuggig strand locka så många människor en söndagkväll efter klockan fem när det dessutom blåser utav bara sjutton?
Resten av badandet var iallafall fantastiskt (och utan besökare). Vi gick långt ut på en jättefin sandbotten och badade där solen sken. Vendela blev alldeles blå och skakade tänder, men gallskrek ändå i protest när vi gick upp. Sen huttrade hon ända tills vi var i bilen igen, trots att hon fått på sig torra kläder och var inlindad i en fleecefilt. Men hade hon fått välja hade hon badat mer!
Hela vägen hem i bilen var hon vaken, men efter middag och dusch somnade hon utan ett ljud.
Jag och Richard grillade hamburgare till middag och åt banan med smält choklad till efterrätt.
Ska strax lägga mig och sova. Har verkligen vridit på dygnet. Somnade efter två, vaknar vid sex och ligger vaken i en timme innan jag somnar om. Sen när jag vaknar vid halv tio är jag dödstrött. Och varje kväll tänker jag att jag ska ändra på det hela och komma i säng tidigare. Det går så där... ;)
Det var himla mysigt med frukost och fika medan Vendela lekte i de små husen. Det fanns en massa kvarglömde (eller kanske medvetet lämnade) sandleksaker som hon fixade och donade med på golvet och på borden. Det är en fantastisk känsla när man ser att ens barn faktiskt leker själv. Hon samlade sand på sina tallrikar och låtsades dricka ur en mugg. Hon hade inte alls några planer på att gå hem när vi ville det.
På kvällen bjöds vi på middag hos familjen Weidenhag i Skörby. Vendela uppförde sig exemplariskt som vanligt. Hon badade i den lilla poolen, hoppade på grannens studsmatta och satt i soffan och tittade på tecknat med Jossan. Inte ett pip i protest gav hon ifrån sig, trots att vi inte var hemma förrän efter tio.
Idag blev det frukost, lunch och sovstund hemma innan vi åkte iväg till Nibble gård utanför Enköping/Grillby. Där åt vi mellismackor och gick sedan en promenad längs en kulturstig de hade anlagt. Vi fick oss en dos historia samtidigt som vi njöt av vad skogen hade att erbjuda. Vendela tyckte dock inte det var roligt alls utan gnällde hela vägen. Dock fascinerades hon av både hönsen, grisarna och kaninerna som man kunde titta på vid gården.
Eftersom det var soligt och varmt bestämde vi oss för att åka mot Härjarö för ett dopp. Vi följde skyltar till en badplats rakt ut i skogen, men missade parkeringen och tvingades åka nästan en halvmil i onödan eftersom vägen var enkelriktad (i skogen liksom?!). När vi väl kom till parkeringen visade det sig att det var nästan en kilometer att gå till badplatsen och vägen var inte lämplig för vagn. Men jag vägrade ge upp och bar Vendela hela biten i tron om att en sån krånglig badplats (där åker fler kilometer i skogen, som har en så dålig parkeringsskylt att man missar den och som kräver att man promenerar 800 meter på en stig) borde iallafall kunde erbjuda lite ensamhet så man slipper fläska runt bland folk (jag är ju inte direkt i form för att visa mig i baddräkt). Dessutom fanns det inga andra bilar på parkeringen, så det bådade gott.
Döm av min förvåning när jag ser två ungar springa omkring på stranden! Då låg det ju en jävla båt precis vid strandkanten! Men skam den som ger sig! Vendela började bada direkt och jag bytte om bakom en buske. Sen gick jag och Vendela ut i vattnet och nånstans där började de i båten att hala in ankaret och göra sig färdiga för avfärd. Men jag förstår dem, jag skulle inte heller vilja ligga och glassa i solen bredvid ett fläskberg som badar.
När de väl gett sig av följde Richard med ut i vattnet också. Han (envis som alltid) hade dock inte badbrallor med sig utan fick näcka. Givetvis han han inte ens doppa sig innan en cyklist dök upp från ingenstans. Jag skrattade så jag höll på att dö. Hur kan en så enslig och skuggig strand locka så många människor en söndagkväll efter klockan fem när det dessutom blåser utav bara sjutton?
Resten av badandet var iallafall fantastiskt (och utan besökare). Vi gick långt ut på en jättefin sandbotten och badade där solen sken. Vendela blev alldeles blå och skakade tänder, men gallskrek ändå i protest när vi gick upp. Sen huttrade hon ända tills vi var i bilen igen, trots att hon fått på sig torra kläder och var inlindad i en fleecefilt. Men hade hon fått välja hade hon badat mer!
Hela vägen hem i bilen var hon vaken, men efter middag och dusch somnade hon utan ett ljud.
Jag och Richard grillade hamburgare till middag och åt banan med smält choklad till efterrätt.
Ska strax lägga mig och sova. Har verkligen vridit på dygnet. Somnade efter två, vaknar vid sex och ligger vaken i en timme innan jag somnar om. Sen när jag vaknar vid halv tio är jag dödstrött. Och varje kväll tänker jag att jag ska ändra på det hela och komma i säng tidigare. Det går så där... ;)
Kommentarer
Trackback
