En dag hemma
Natten till idag kan nog liknas med tortyr. Varenda gång jag lyckades slumra in lite halvt så vaknade feberungen. Upp, ge henne vatten, tillbaka i sängen, nästan somna, skrik igen. Herregud, jag höll verkligen på att bli knäpp! När vi hållt på så i närmare två timmar somnade hon äntligen ordentligt, men vaknade några gånger till under natten.
Idag sov hon till efter nio tror jag. Hade inte riktigt koll på tiden för jag var verkligen dödstrött! Men jag gick upp i morse och ringde in en vab-anmälan, men sen kröp jag tillbaka i sängen och lyckades somnade några timmar till.
Sjuklingen var mycket bättre idag. Hon busade, lekte och jävlades. Det var som att hon behövde ta igen alla de hyss hon missat när hon varit sjuk. Hon hällde ut saft på golvet, kladdade med en banan, pillade på alla knappar hon kom åt och var allmänt dum. Och när jag sa åt henne att hon inte fick så slängde hon sig på golvet och skrek...
På förmiddagen var hon ute en liten, liten stund innan det blev alldeles för hett. Sen sov hon i några timmar och då passade jag på att bygga ihop nya sandlådan. Det var ett vågat jobb i den värmen som var ute. Herregud, jag trodde att jag skulle smälta bort! Och då är vi bara inne i början av maj!
Till lunch åt vi köttfärssås och spagetti. Eller jag åt, Vendela slängde på golvet och blev ivägskickad från bordet. Då drog hon Tuborg i svansen istället.
Sen försökte vi städa i badrummet tillsammans men det gick så där. Vendela lekte mest med toaletten och sen kom hon på att hon ville bada så då gjorde vi det istället. Det dröjde ungefär 3 sekunder innan hon badat klart och ställde sig upp i badkaret istället och vägrade sätta sig igen. Så då fick hon inte fortsätta bada.
Under eftermiddagsluren var jag så vansinnigt trött så jag la mig en stund jag med. Sen sov jag i en sån där jobbig sömn så när man vaknar så vet man inte var man är och har inte en susning om hur länge man sovit. Det kändes som flera dagar, men var bara en timme.
Klockan sex skulle vi skriva kontrakt på dagisplatsen och jag och Richard (som jämt är sena) var på väg ut genom dörren i god tid. Precis när vi tagit på oss skorna knackar det plötsligt på dörren och där står en farbror som förklarar att han byggt det här huset och att han gärna ville kika lite och berätta om det. Jättetrevligt i vanliga fall, men nu hade vi ju en tid att passa. I åtta minuter fick han prata på, sen blev vi tvugna att köra iväg honom för då var ju klockan sex och vi skulle bli sena (som vanligt!). Därefter nästan sprang vi till förskolan.
Väl hemma igen fyllde vi lilla V:s nya sandlåda med sand och sen bytte jag om och åkte iväg på årets tyngsta träningspass. Jobbigt då, men skönt efteråt!
Nu måste jag kika klart på en föreläsning innan jag lägger mig. Måste ju komma nånstans med det här pluggandet - mindre än tre veckor kvar till tentan!
