En härlig och lång helg!
Den här helgen hade nästan inga planer alls och det var verkligen välbehövt!
I lördags morse gick jag och Vendela upp vid åtta. Efter påklädning och frukost begav vi oss till dagis för att börja städa. Det gick hyffsat, trots att Vendela vägrade vara själv en sekund. Men sen när jag började dammsuga så började Vendela illvråla. Det blev ett fasligt oväsen med dammsugaren och Vendela som skrek för full hals och gissa om jag blev förvånad när oljudet fortsatte trots att jag stängde av dammsugaren. Dessvärre var det inte bara Vendela som skrek, utan även ett larm. Jag blev helt panikslagen! Jag visste ju att jag hade stängt av larmet när jag gick in på dagis, och jag hade ju varit där inne i över en timme och ändå tjöt det som bara fanken! Panikslagen lyckades jag ta mig in i larmskåpet och slog av alla strömbryare som fanns, men både larmet och Vendela fortsatte tjuta. Ännu mer panikslagen började jag fibbla efter telefonen och försöka hitta nummer att ringa. De två första hade sina telefoner avslagna. Den tredje, ordförande för kooperativet, svarade men hon hade inte en aning om vad jag skulle göra, men lovade dock komma ner och hjälpa till samt gav mig en fjärde person jag kunde ringa. Stackars Vendela stod fortfarande och stortjöt av skräck när jag ringde den fjärde personen. Han var på plats inom fem minuter och konstaterade snabbt att det inte var något inbrottslarm som tjöt, utan ett nödlarm från toaletten. Jag hade uppenbarligen kommit åt nödknappen med dammsugaren. Men oj, vilket liv det förde! Synd att man inte fått någon genomgång av larm innan man gav sig på att städa ensam...
Särskilt pinsamt tycker jag nog ändå inte att det var, för det tjöt galet högt och jag har då inte en aning om vilka larm som finns och inte finns i den där byggnaden. Men man lär sig ju. Uppenbarligen!
Resten av städningen var bara jobbigt för Vendela var ännu klängigare än innan, vilket var fullt förståerligt...
När vi var klara blev det lunch på Gyllene Måsen i Enköping. Tillbaka hemma sov både jag och Vendela middag innan vi satte oss i bilen igen, den här gången för en tur till Willys i Bro.
Idag fick jag sovmorgon till tio och väcktes av sötaste lilla Skrutt som kröp in under mitt täcke. Sen var det tänkt att vi skulle grilla korv i Kvarnkojan, men det var inte vidare väder så vi rörde ihop en trolldeg istället och bakade trolldegsgubbar. Jag gjorde figurer och Vendela gissade vad lerklumpen skulle likna. Hon var jätteduktig! (Eller så var jag jäkligt bra på att göra figurer!) ;-) Hon gissade rätt på katt, orm, blomma och glass.
När hon sov middag passade jag på att peta det sista i uppsatsen och fortsatte sen på eftermiddagen när Richard och Vendela åkte iväg en stund. Nu saknas bara ett litet stycke innan jag kan skicka in alltihop för alltid! Det får jag ordna imorrn, för nu orkar jag verkligen inte. Har precis planerat morgondagens lektioner och nu väntar duschen innan jag får lägga mig.
Jag är verkligen redo för en ny vecka imorrn efter den här helgen!
I lördags morse gick jag och Vendela upp vid åtta. Efter påklädning och frukost begav vi oss till dagis för att börja städa. Det gick hyffsat, trots att Vendela vägrade vara själv en sekund. Men sen när jag började dammsuga så började Vendela illvråla. Det blev ett fasligt oväsen med dammsugaren och Vendela som skrek för full hals och gissa om jag blev förvånad när oljudet fortsatte trots att jag stängde av dammsugaren. Dessvärre var det inte bara Vendela som skrek, utan även ett larm. Jag blev helt panikslagen! Jag visste ju att jag hade stängt av larmet när jag gick in på dagis, och jag hade ju varit där inne i över en timme och ändå tjöt det som bara fanken! Panikslagen lyckades jag ta mig in i larmskåpet och slog av alla strömbryare som fanns, men både larmet och Vendela fortsatte tjuta. Ännu mer panikslagen började jag fibbla efter telefonen och försöka hitta nummer att ringa. De två första hade sina telefoner avslagna. Den tredje, ordförande för kooperativet, svarade men hon hade inte en aning om vad jag skulle göra, men lovade dock komma ner och hjälpa till samt gav mig en fjärde person jag kunde ringa. Stackars Vendela stod fortfarande och stortjöt av skräck när jag ringde den fjärde personen. Han var på plats inom fem minuter och konstaterade snabbt att det inte var något inbrottslarm som tjöt, utan ett nödlarm från toaletten. Jag hade uppenbarligen kommit åt nödknappen med dammsugaren. Men oj, vilket liv det förde! Synd att man inte fått någon genomgång av larm innan man gav sig på att städa ensam...
Särskilt pinsamt tycker jag nog ändå inte att det var, för det tjöt galet högt och jag har då inte en aning om vilka larm som finns och inte finns i den där byggnaden. Men man lär sig ju. Uppenbarligen!
Resten av städningen var bara jobbigt för Vendela var ännu klängigare än innan, vilket var fullt förståerligt...
När vi var klara blev det lunch på Gyllene Måsen i Enköping. Tillbaka hemma sov både jag och Vendela middag innan vi satte oss i bilen igen, den här gången för en tur till Willys i Bro.
Idag fick jag sovmorgon till tio och väcktes av sötaste lilla Skrutt som kröp in under mitt täcke. Sen var det tänkt att vi skulle grilla korv i Kvarnkojan, men det var inte vidare väder så vi rörde ihop en trolldeg istället och bakade trolldegsgubbar. Jag gjorde figurer och Vendela gissade vad lerklumpen skulle likna. Hon var jätteduktig! (Eller så var jag jäkligt bra på att göra figurer!) ;-) Hon gissade rätt på katt, orm, blomma och glass.
När hon sov middag passade jag på att peta det sista i uppsatsen och fortsatte sen på eftermiddagen när Richard och Vendela åkte iväg en stund. Nu saknas bara ett litet stycke innan jag kan skicka in alltihop för alltid! Det får jag ordna imorrn, för nu orkar jag verkligen inte. Har precis planerat morgondagens lektioner och nu väntar duschen innan jag får lägga mig.
Jag är verkligen redo för en ny vecka imorrn efter den här helgen!
Kommentarer
Trackback
