Skrutten-Li

I tisdags eftermiddag åkte jag och min roadtrip-kamrat (tillika syster) till Härnösand. Vi bodde i en stuga nån mil utanför och spenderade kvällen åt att förbereda opponeringen. Eller jag förberedde medan Emma titta på film på min dator.

På onsdagsmorgonen var jag så fruktansvärt nervös, trots att jag inte skulle opponera förrän efter lunch och inte försvara min uppsats förrän sist på hela dagen. Men jag var nervös ändå. Så fort första oppneringen var färdig kände jag mig lugnare. Det var extremt låg nivå på hela grejen. Examinatorn var osäker och var inte särskilt påläst på uppsatserna. Det enda han verkade kommentera var enstaka slarvfel, inga stora saker som faktiskt är av betydelse.

När jag skulle göra min oppnering kände jag mig rätt cool, för jag visste att jag hade bra saker att ta upp, men sen blev det ändå dåligt! Tiden kändes för knapp och jag hade så himla mycket att ta upp att jag tappade bort mig i mina anteckningar hur många gånger som helst! Trots att jag VET och lär mina elever att man alltid bara ska ha stödord när man ska prata om något, så hade jag ändå långa texter med exakta fraser, vilket så klart gjorde att jag snodde in mig själv. Onödigt!

När jag skulle försvara min egen uppsats kände jag mig också rätt lugn till en början. Men när opponenterna (jag hade två stycken!) bara gick igenom det ena positiva efter det andra så blev jag urnervös och bara väntade på att bomben skulle släppas. Men den kom aldrig?! De hade några synpunkter på ordval som jag inte håller med om (det är ändå en uppsats på C-nivå och då ska man inte behöva förklara ord som komparativ) och sen var de klara. Men när examinatorn gick in och tog över så kom de på att de hade fler synpunkter och då dök det upp lite fler saker, men ingenting som direkt kändes i hjärtat. Inte heller examinatorn hade något stort att säga så på ett sätt känner jag mig rätt nöjd, medan jag på ett annat är jag grymt besviken. Jag har lagt ner så otroligt mycket tid, svett och tårar på min uppsats och jag känner mig inte helt nöjd för jag vet att jag har gjort några stora missar. Ändå så kändes det som att min uppsats var en av dem som höll högst kvalitet, men inte ens de uppsatser som faktiskt var urdåliga (som inte följde några uppsatsregler alls och som saknade massor av riktigt viktiga saker) sågades särskilt mycket. Då känns det lite orättvist. Jag hade kunnat göra betydligt sämre och ändå klarat mig... Samtidigt så är jag inte sån, jag kan inte göra saker dåligt. Det skulle kanske vara bra att lära sig det ibland..

Vid fyra var alla opponeringar färdiga och jag och Emma begav oss hemåt igen. Nästan 6 timmar senare var vi hemma och då var det bara att planera dagens lektioner. Men jag sov skönt på natten och jag har inte riktigt greppat än att det här är över. Tre års ångest över den här förbaskade uppsatsen är slut! Jag kan tänka tanken, men inte riktigt känna känslan! Jag ska bara göra några små ändringar och skicka in dem till examinatorn via post så får jag mitt betyg sen.

Nu ikväll ordnade jag själv en middag på kinarestaurangen för att fira att uppsatsen är klar. Man kan ju inte lita på att Richard fixar sånt ;-)  Så det blev en urgod middag för hela familjen ute. Mysigt värre på en torsdag. Dessutom är jag ju ledig imorrn. Har tagit en dags föräldraledigt och det behövs verkligen!

Nu ska jag krama kudden och hoppas på fint väder imorrn!
Godnatt!