Ännu en ny vecka
Tiden rinner iväg och det ger mig panik! Nånstans börjar jag inse att jag kanske tagit mig vatten över huvudet. Jag har ett jobb som kräver planering, lektionshållning och rättning. Tillsammans uppgår allt detta garanterat till de 45 timmar jag förväntas jobba under en vecka. Än så länge är schemat hyffsat humant, men snart har jag åtta lektioner på tisdagar och onsdagar och om det inte knäcker mig så vet jag inte vad som kommer att göra det. Till detta har jag examensarbetet som innebär studerande på heltid, det vill säga 40 timmar till i veckan. Plus att min "ordinarie" mattekurs börjat, vilket ger ytterligare 20 timmars studier per vecka. Då är jag upp i 105 timmar. En vecka har 168 timmar. 8 timmar varje natt behöver jag sova för att orka och då finns 112 timmar kvar att spendera. 105 till "måstena" ger 7 timmar kvar till att vara en bra mamma, åka fram och tillbaka till jobbet, duscha, gå på toa osv. Det gäller helt klart att vara effektiv under dessa sju timmar!
Jag vette fan hur jag ska lyckas med det här, men det känns som att jag inte har något val. Det enda jag kan skjuta något på är mattekursen och skriva den som omtenta nångång i december eller januari. Examensarbetet måste bli klart för annars vet jag inte vad som händer med hela min utbildning. Nu i höst är sista gången som kursen går och sen måste man söka om hela programmet och då är det inte säkert att man får tillgodoräkna sig allt som jag läst. Det känns lagom pressande...
Jobbet kan jag inte prioritera bort för då får jag ju ingen inkomst.
Och något jag inte tänker prioritera bort en enda sekund är min lilla Skrutt! Det gäller helt enkelt att vara effektiv när hon är på dagis eller har somnat.
Nu ska jag sluta gnälla och hoppa i säng istället. Min första åttalektionsdag slutade med ett feting-migränanfall som innebar att jag inte kunde vara med på mötet på dagis nu på kvällen, men det var Richard snäll och tog åt mig.
Förresten är jag sjuk också. Än så länge bara snorig och mosig i skallen. Ingen feber åtminstone.
Räkna med att bloggen blir lidande ett tag och råkar jag skriva är det förmodligen bara för att gnälla om hur mycket jag har att göra. Men när examensarbetet är klart lovar jag att det blir en glad och rolig blogg igen (om den nu nånsin har varit en sån...)
Jag vette fan hur jag ska lyckas med det här, men det känns som att jag inte har något val. Det enda jag kan skjuta något på är mattekursen och skriva den som omtenta nångång i december eller januari. Examensarbetet måste bli klart för annars vet jag inte vad som händer med hela min utbildning. Nu i höst är sista gången som kursen går och sen måste man söka om hela programmet och då är det inte säkert att man får tillgodoräkna sig allt som jag läst. Det känns lagom pressande...
Jobbet kan jag inte prioritera bort för då får jag ju ingen inkomst.
Och något jag inte tänker prioritera bort en enda sekund är min lilla Skrutt! Det gäller helt enkelt att vara effektiv när hon är på dagis eller har somnat.
Nu ska jag sluta gnälla och hoppa i säng istället. Min första åttalektionsdag slutade med ett feting-migränanfall som innebar att jag inte kunde vara med på mötet på dagis nu på kvällen, men det var Richard snäll och tog åt mig.
Förresten är jag sjuk också. Än så länge bara snorig och mosig i skallen. Ingen feber åtminstone.
Räkna med att bloggen blir lidande ett tag och råkar jag skriva är det förmodligen bara för att gnälla om hur mycket jag har att göra. Men när examensarbetet är klart lovar jag att det blir en glad och rolig blogg igen (om den nu nånsin har varit en sån...)
Kommentarer
Trackback
