Ett perfekt påsklov!
I tisdags var som sagt Vendela på dagis igen, efter alldeles för lång tid hemma. Jag passade på att starta nya projekt här hemma, bland annat att sätta upp en ny hylla i vardagsrummet och sortera alla filmer i alfabetisk ordning. Några maskiner tvätt blev det också samt lite allmänt röjande lite varstans. Vendelas rum fick sig ordentlig omgång, men det ser man ju inte mycket av tio minuter efter att hon kommit hem...
I onsdags förberedde vi för kvällens kryssning till Riga. Jag tyckte att jag hade gott om tid, men det har jag tydligen aldrig! Så jag stressade till mig en migrän och hann ändå inte tömma diskmaskinen och röja diskbänken, vilket känns lite extra olustigt när jag vet att Richards föräldrar kommer att titta in för att ge Tuborg mat. Men, men, nu blev det så.
Vid halv tre tog vi bilen ner till busstationen där vi blev hämtade av Silja lines buss. Vendela var mycket förväntansfull när det gällde bussresan och skötte sig lika bra som vanligt. Mot slutet tröttnade hon nog lite på att sitta fastspänd, men man kan ju inte begära alltför mycket av en tvååring. Och hon satt ju fast hela resan, även om hon protesterade lite mot slutet.
Båten var kanske inte den lyxigaste, men allt var fräscht och helt. Och inte luktade det urin heller, vilket det ofta gör på fyllebåtar. Det var väldigt lite folk på både dit- och hemresan, men det gjorde inget. Det innebar lite folk i buffén och lite barn i lekrummet. Smörgårsbordet var väl kanske inte det bredaste, men det lilla som fanns var helt okej. Jag förstår dock inte varför de envisas med att ta betalt för all dryck (utom mjölk tydligen) i bufféerna på båtarna till Tallinn och Riga när det ingår dricka i bufféerna till Åbo och Helsingfors? Priset på maten är ju ändå detsamma?
Vendelas favorit när det gällde maten var utan tvekan sushin. Hon åt åtta bitar på vägen dit och nio bitar på vägen hem. Självklart doppade i soja, som det ska vara! Sen fick hon i sig lite korv, lite nachochips och lite, lite glass till efterrätt så klart. Hon var jätteduktig och satt själv vid bordet när jag och Richard hämtade mer mat och hon gick själv till rithörnan när hon ätit färdigt.
Efter maten lekte vi i lekrummet i flera timmar. Vendela plockade bollar som de stora barnen kastade ut ur bollhavet och när det var lite mindre barn som härjade vågade hon också åka rutschkanan, både fram och baklänges. Fast roligaste tyckte hon nog att trappan upp till rutschkanan var. Hon gick upp och ner hur många gånger som helst. Till sist bara med ett steg på varje trappsteg. Förut har hon ju alltid ställt båda fötterna på samma steg innan hon gått vidare, men nu klev hon bara på.
När jag och Richard tröttnat på lekrummet fortsatte vi till nattklubben där vi tittade på nån show och drack en varsin drink. Vendela fick självklart en alkoholfri variant med en självlysande pinne och hon drack alltihop i ett svep. Hon hade dock inte lika mycket tålamod med showen som vi hade med hennes lekande i lekrummet, så vi fick kapitulera rätt tidigt och krypa i säng istället. Inte för att det gjorde något, både jag och Richard somnade innan Vendela.
På torsdagen vaknade vi 8.20 svensk tid, vilket motsvarade 9.20 lettisk tid! Man får verkligen vara tacksam över de extra timmarna sömn! Dagen började med frukostbuffé (ännu snålare än middagsbuffén) och sen begav vi oss ut i Riga till fots! Det var en väldigt vacker stad, delad av en djup vik. Det fanns stora anlagda parker med fina lekplatser där det lekte massor med barn. Det kändes som en väldigt ren stad och trots att man såg en hel del människor röka så så jag inte en enda fimp på marken. Dessutom hade vi ett helt fantastiskt väder med strålande sol och så varmt att vi inte kunde ha våra vårjackor på oss.
Lunchen intog vi på ett litet mysigt café och sen återvände vi till båten. Tanken var väl att vi skulle ha vilat en stund när vi kom tillbaka till hytten, men Vendela somnade redan i vagnen och hade såklart sovit klart när vi anlände till hytten. Så det var bara att köra igång igen. Middag, lekrum och kvällsshow med en varsin drink.
Imorse ställde jag klockan för att vi inte skulle råka sova för länge. Vendela verkade man inte riktigt kunna lita på. Och det kunde man tydligen inte på mitt mobilalarm heller! Jag ställde det på 8.00 och gissa om jag blev förbannad när den sen ringde kl 7.00?! Om det hade varit så att mobilen trott att vi gick på lettisk tid hade det varit en sak, men klockan på mobilen visade 7.00 och alarmtiden visade 8.00 och ändå tjöt den! Lagom irriterande! Vendela sov dock igenom pipandet, men jag sov inte mycket mer efter det.
Efter frukost och packning var det dags att ta bussen tillbaka hem. Vendela somnade innan vi ens kommit utanför tullarna och sov hela vägen hem.
På eftermiddagen promenerade vi med Linda och Cissi till centrum och sen tillbaka till Cissi för lite fika och lek. Det är som ett helt dagis när fyra mammor och sex ungar träffas, men det är rätt härligt ändå. Även om jag återigen kan konstatera att jag aldrig skulle kunna jobba på dagis!
Till middag blev det hämtmat. Eftersom jag blev väldigt besviken på båtens sushi så ville jag ha en ordentlig omgång till middag istället. Och eftersom jag visste att Vendela skulle knycka några av mig drog jag till ordentligt och beställde 12 bitar. Sju fick jag själv, resten åt Vendela upp och hon hade nog knyckt en till om jag inte ätit de sista tillräckligt fort. Det var då maken till att vara galen i sushi!
Nu ska jag krypa i säng. Imorrn blir det en tur till ridhus med Bella där jag ska få äran att löshoppa henne och sen blir det kanske en loppis också. Lite jobb borde jag nog hinna med också, men det är ju inte riktigt lika roligt...
I onsdags förberedde vi för kvällens kryssning till Riga. Jag tyckte att jag hade gott om tid, men det har jag tydligen aldrig! Så jag stressade till mig en migrän och hann ändå inte tömma diskmaskinen och röja diskbänken, vilket känns lite extra olustigt när jag vet att Richards föräldrar kommer att titta in för att ge Tuborg mat. Men, men, nu blev det så.
Vid halv tre tog vi bilen ner till busstationen där vi blev hämtade av Silja lines buss. Vendela var mycket förväntansfull när det gällde bussresan och skötte sig lika bra som vanligt. Mot slutet tröttnade hon nog lite på att sitta fastspänd, men man kan ju inte begära alltför mycket av en tvååring. Och hon satt ju fast hela resan, även om hon protesterade lite mot slutet.
Båten var kanske inte den lyxigaste, men allt var fräscht och helt. Och inte luktade det urin heller, vilket det ofta gör på fyllebåtar. Det var väldigt lite folk på både dit- och hemresan, men det gjorde inget. Det innebar lite folk i buffén och lite barn i lekrummet. Smörgårsbordet var väl kanske inte det bredaste, men det lilla som fanns var helt okej. Jag förstår dock inte varför de envisas med att ta betalt för all dryck (utom mjölk tydligen) i bufféerna på båtarna till Tallinn och Riga när det ingår dricka i bufféerna till Åbo och Helsingfors? Priset på maten är ju ändå detsamma?
Vendelas favorit när det gällde maten var utan tvekan sushin. Hon åt åtta bitar på vägen dit och nio bitar på vägen hem. Självklart doppade i soja, som det ska vara! Sen fick hon i sig lite korv, lite nachochips och lite, lite glass till efterrätt så klart. Hon var jätteduktig och satt själv vid bordet när jag och Richard hämtade mer mat och hon gick själv till rithörnan när hon ätit färdigt.
Efter maten lekte vi i lekrummet i flera timmar. Vendela plockade bollar som de stora barnen kastade ut ur bollhavet och när det var lite mindre barn som härjade vågade hon också åka rutschkanan, både fram och baklänges. Fast roligaste tyckte hon nog att trappan upp till rutschkanan var. Hon gick upp och ner hur många gånger som helst. Till sist bara med ett steg på varje trappsteg. Förut har hon ju alltid ställt båda fötterna på samma steg innan hon gått vidare, men nu klev hon bara på.
När jag och Richard tröttnat på lekrummet fortsatte vi till nattklubben där vi tittade på nån show och drack en varsin drink. Vendela fick självklart en alkoholfri variant med en självlysande pinne och hon drack alltihop i ett svep. Hon hade dock inte lika mycket tålamod med showen som vi hade med hennes lekande i lekrummet, så vi fick kapitulera rätt tidigt och krypa i säng istället. Inte för att det gjorde något, både jag och Richard somnade innan Vendela.
På torsdagen vaknade vi 8.20 svensk tid, vilket motsvarade 9.20 lettisk tid! Man får verkligen vara tacksam över de extra timmarna sömn! Dagen började med frukostbuffé (ännu snålare än middagsbuffén) och sen begav vi oss ut i Riga till fots! Det var en väldigt vacker stad, delad av en djup vik. Det fanns stora anlagda parker med fina lekplatser där det lekte massor med barn. Det kändes som en väldigt ren stad och trots att man såg en hel del människor röka så så jag inte en enda fimp på marken. Dessutom hade vi ett helt fantastiskt väder med strålande sol och så varmt att vi inte kunde ha våra vårjackor på oss.
Lunchen intog vi på ett litet mysigt café och sen återvände vi till båten. Tanken var väl att vi skulle ha vilat en stund när vi kom tillbaka till hytten, men Vendela somnade redan i vagnen och hade såklart sovit klart när vi anlände till hytten. Så det var bara att köra igång igen. Middag, lekrum och kvällsshow med en varsin drink.
Imorse ställde jag klockan för att vi inte skulle råka sova för länge. Vendela verkade man inte riktigt kunna lita på. Och det kunde man tydligen inte på mitt mobilalarm heller! Jag ställde det på 8.00 och gissa om jag blev förbannad när den sen ringde kl 7.00?! Om det hade varit så att mobilen trott att vi gick på lettisk tid hade det varit en sak, men klockan på mobilen visade 7.00 och alarmtiden visade 8.00 och ändå tjöt den! Lagom irriterande! Vendela sov dock igenom pipandet, men jag sov inte mycket mer efter det.
Efter frukost och packning var det dags att ta bussen tillbaka hem. Vendela somnade innan vi ens kommit utanför tullarna och sov hela vägen hem.
På eftermiddagen promenerade vi med Linda och Cissi till centrum och sen tillbaka till Cissi för lite fika och lek. Det är som ett helt dagis när fyra mammor och sex ungar träffas, men det är rätt härligt ändå. Även om jag återigen kan konstatera att jag aldrig skulle kunna jobba på dagis!
Till middag blev det hämtmat. Eftersom jag blev väldigt besviken på båtens sushi så ville jag ha en ordentlig omgång till middag istället. Och eftersom jag visste att Vendela skulle knycka några av mig drog jag till ordentligt och beställde 12 bitar. Sju fick jag själv, resten åt Vendela upp och hon hade nog knyckt en till om jag inte ätit de sista tillräckligt fort. Det var då maken till att vara galen i sushi!
Nu ska jag krypa i säng. Imorrn blir det en tur till ridhus med Bella där jag ska få äran att löshoppa henne och sen blir det kanske en loppis också. Lite jobb borde jag nog hinna med också, men det är ju inte riktigt lika roligt...
Kommentarer
Trackback
