Skrutten-Li

Vilken tur att det är fredag! Men vad synd att hela helgen är totalt fullbokad. Men det är bara roliga saker som händer, så det är bara att gilla läget!

 

Morgonen bjöd på en riktigt tung start på dagen. Eller nej, först körde jag ett benpass på gymmet innan jobbet och det gick väl okej, även om det var första gången då det kändes lite motigt att lyfta samma vikter som jag hade förra gången. Jag kände mig lite svag, men så kan det vara ibland.

 

Men det var när jag kom till jobbet som det jobbiga började. Det var ju avtackning av en av de mest betydelsefulla kollegorna som blev uppsagd redan i våras, men som har ett års uppsägningstid och som gick nu för att han fått ett nytt jobb som börjar på måndag. Jag kan inte säga exakt vad det speciella med den här kollegan är, men han är verkligen genomsnäll, rättvis och har alltid tid att lyssna. Jag har pratat om allt med honom, från jobbiga elever som fått mig att gråta till problem med vårt hus, och han har alltid lyssnat, stöttat och gett goda råd. Sen är han väldigt rolig också och har alltid frågat mig om hjälp med sina dataproblem. Dessutom har han jobbat på Säby i över 20 år, så det känns lite som att en liten del av Säby dör i och med att han slutar. Jag trodde innan att jag skulle vara rätt oberörd och bara säga hejdå, men jag grät floder. Dels av min egen sorg och dels över att se honom stå framför alla och försöka säga några ord, men inte klara det och tvingas lämna rummet två gånger för att samla sig. Det var riktigt, riktigt tufft, särskilt när man vet att han inte slutar av egen vilja. Det kändes ju lagom roligt att gå tillbaka till klassrummet och eleverna när jag var alldeles rödgråten, men det var bara att bita ihop.

 

När jag kom hem inträffade nästa tråkighet. En av Vendelas fiskar låg upp och ner på botten och Vendela sa: "Mamma, fisken sover", varpå jag med allvarlig röst svarade "Nej, Vendela. Han har dött" och då blev hon alldeles bestört och sa "Åh, kära nån!". Hur sorgligt det än var med fisken så lät hennes ord så väldigt roliga att jag inte kunde låta bli att skratta. Vi hade en snabb begravning med den stackars fisken innan han fick åka på sin sista resa ner i toaletten. Vendela spolade och vinkade hejdå till honom. Nu är jag lite orolig för de andra fiskarna, för de ser inte helt krya ut. Jag hoppas att de överlever helgen så ska jag prata med nån djurkollega på måndag vad som kan vara fel. Jag vill ju inte missköta de stackars små liven, men jag vet inte riktigt vad jag gör för fel...

 

Efter alla hemskheter tog vi en tur till Västerås och då började den roliga delen av dagen. Först åt vi god buffé på Pizza hut och därefter lekte vi på leklandet i punkthuset i några timmar. Jag märkte en klar förbättring av konditionen och det var faktiskt inte lika ansträngande att klättra upp med Vendela överallt. Det var väldigt lite barn när vi kom så jag och Richard var med henne överallt i hoppborgar, bollhav och klätterställningar och hade väldigt roligt tillsammans!

 

Innan vi lämnade Västerås handlade vi lite fredagsmys på Ica maxi som vi tog med oss till Skokloster där vi bjöds på middag hos min vän Evelina, hennes sambo Johan och hennes kusin (och tillika Vendelas syssling). Det blev fredagstacos och en lång och mysig pratstund innan Vendela tyckte att det var dags att åka hem.

 

Nu ska jag kika till fiskarna en gång till innan natten och sen ger jag upp för idag. Jag är så gräsligt trött och kommer förmodligen att slockna innan huvudet hinner nå kudden.