Skrutten-Li

Det skulle kunna kännas hur härligt som helst just nu, men allt känns bara så sorgligt. Det var först när jag drog ur motorvärmarkabeln innan jag åkte hem som jag insåg att idag var sista gången jag satte min fot på Säbyholm. Hela platsen är nästan magisk med sin hundraåriga historia som skola. Det är inte bara naturen och utsikten över Mälaren som är så fantastisk, utan allting med de fina gamla byggnaderna, de enorma växthusen, traktorerna, de ovanliga träden och växterna, de milsvidda vyerna. Och nu är allt bara slut.

 

Jag hann bara vara där i 2,5 år, men den tiden räckte för att verkligen fånga mitt hjärta. Visst följer elever och kollegor med till Häggvik, men ingenting kommer nånsin att bli detsamma och det känns så himla sorgligt.

 

Imorrn ska jag försöka rätta de enorma buntar jag har kvar och sen ska jag försöka njuta fullt ut av mitt jullov och på nåt sätt försöka ladda om för en nystart i Häggvik. Men det är svårt när man egentligen inte vill...