Skrutten-Li

Igår när jag stod och stekte bacon till lunch dunsade det plötsligt till bakom mig. Vendela, som precis avslutat sin lunch, hade lyckats välta sin tripptrapp-stol rakt bakåt och låg nu platt på golvet. Hon började givetvis att tokgråta och när Richard tröstade henne började hon hosta av gråten och kräktes upp hela sin lunch.

 

Hon slutade gråta ganska snabbt och verkade inte ha ont, men jag ringde ändå 1177 för rådfrågning och förklarade vad som hänt. Jag sa att jag trodde att kräkningen berodde på hostandet och gråten, men de menade att ett barn som kräks i samband med ett slag mot huvudet alltid ska undersökas. Så det var bara att hoppa in i bilen och bege sig till akuten i Enköping. Under de tre timmar vi satt i väntrummet var Vendela sitt vanliga jag och visade inga tecken på att må dåligt. Det kändes nästan pinsamt att ta upp viktig vårdtid, men jag hade aldrig förlåtit mig själv om det mot förmodan hade varit något fel på henne. Nu blev hon knappt ordentligt undersökt. Det var en undersköterska som tittade på pupillerna och lyssnade på hjärtat. Han såg väl också att hon verkade må rätt bra.

 

Vendela var så söt i väntrummet. Först lekte hon en massa i lekrummet de hade och var och varannan minut frågade hon när det var dags att "dokta" henne, alltså bli undersökt av doktorn. Sen när hon väl skulle bli undersökt så blev hon superblyg och tittade åt ett annat håll hela tiden. Inte helt enkelt att undersöka hennes ögon då. Men till sist bjöd hon på ett snabbt ögonkast.

 

När vi var klara var det middagstid och Vendela fick bestämma om vi skulle åka hem och laga tacos eller äta på Mc Donalds. Gissa vad hon valde? Donken andra dagen i rad var väl ingen höjdare, men nåt kul ska man väl ha om man gjort illa sig och varit duktig på akuten i tre timmar.

 

Idag har jag varit redigt aktiv! Efter frukosten begav jag mig till Enköping för att hämta en hylla som jag fått genom en facebook-sida. Alldeles gratis! Så småningom ska jag flytta ner mitt arbetsrum till förrådet i källaren. Jag kommer att få ett APSTORT arbetsrum! Det ska tapetseras och målas och göras jättefint! Nångång i framtiden. Jag ska väl avsluta mina redan påbörjade projekt först kanske.

 

Sen, efter lunch, åkte jag ner till centrum och skaffade gymkort och tog en runda på gymmet tillsammans med Linnéa. Nu är det slut på latmaskandet, här ska tränas! Och målet är ett lättare triathlon nästa sommar! Jag gillar att simma, cykla och löpa, så triathlon passar ju perfekt!

 

Efter att ha tränat och cyklat fram och tillbaka till gymmet var jag lagom mör i kroppen. Men innan middagen fixade jag upp Vendelas gungställning också så nu ska jag bara köpa en gunga till henne så kan hon äntligen gunga på hemmaplan! Som hon har längtat! Och som Richard ogillar alla prylar jag envisas med att slå upp på gräsmattan ;-)

 

På tal om gräsmattan, så är det jättefin! I början av sommaren var det kanske 10% gräs och resten ogräs eller bara kalt. Nu skulle jag säga att fördelningen är ungefär 50/50. Och gräset som finns är jättegrönt, mjuk och fint! På framsidan fram till mitten av gaveln mot grannen ungefär kan man gå barfota, sen kommer tistelinvasionen på hela baksidan. Men jag plockar och plockar så det ska väl så småningom försvinna. För något år sedan hade vi ju jättemycket tistlar på framsidan också, men där är det bara några kvar som jag rycker upp så fort jag får syn på dem.

 

Igår ägnade jag halva dagen åt att lägga ut lite kläder på Tradera. Det är mest såna kläder som jag köpt begagnat eller fått av min syster och som jag inte använder och döm av min förvåning när jag öppnade mailen idag och såg att fem av plaggen redan är sålda! För totalt 400 kr! Inte helt dumt!

 

Till de lite mer tragiska sakerna fick jag nyss veta att en föredetta postenkollega förlorat sin lillebror i en bilolycka i helgen, troligen den andra stora som var samma dag som lilla Vilma skadades. Så fruktansvärt tragiskt! Det blir verkligen otäckt när allvarliga olyckor händer någon nära en. Man får liksom en påminnelse om att man inte är odödlig och att man ska ta tillvara på det viktiga här i livet - de man älskar!