Mentorsdag

Idag var det mentorsdag och jag var av någon anledning nervösare än nånsin. Jag vet inte riktigt varför, jag har egentligen inga dåliga erfarenheter av mentorsdagar, men jag tyckte ändå att det var lite jobbigt. Men dagen gick bättre än någon mentorsdag hittills.

Väl hemma plockade jag bara upp Vendela och Richard för en tur till polisstationen för att ansöka om pass. Dessvärre hade tydligen hälften av Bålstas invånare tänkt göra samma sak så det tog ju löjligt lång tid. Dessutom hade kvinnan före oss världens strul med att få maskinen att läsa av hennes fingeravtryck så det tog ju ännu längre tid. Men sen gick det rätt fort för oss. Vendela var väl inte helt lätt att fota. Det är ju lite knepigt att få ett så litet barn att stå still på en pall framför värsta maskinen och så får hon inte le! Hade hon fått skratta hade jag bara kunnat köra tittut, men nu fick hon ju inte ens le... Så hon ser ut som en fågelholk på bilden istället. Men det har ju föga betydelse. Så länge de släpper in holkar i Lettland.

Direkt efter polisbesöket åkte jag till kinarestaurangen för att möta Hanna och en middag med henne. Jag åt en kalasgod oxfilé och hade det stannat vid den hade allt varit okej, men så beställde jag en förbannad friterad banan till efterrät. Så himla onödigt! Och jag ville egentligen inte ha den, men så kändes det dumt att sitta kvar utan att äta eller dricka något och då gick beställningen liksom av sig själv.

När jag kom hem var det sängdags för Vendela och sen har jag tittat på finalen av Biggest loser. Det är alltid känslosamt med finaler, men det här var det värsta på länge. Jag har grinat som en tok! De som har varit med har gått ner så hutlöst mycket i vikt, enbart med hjälp av träning och rätt kost. De två finalisterna hade gått ner nästan 50 procent av sina vikter och det är helt verkligen en bedrift på bara fem månader! Man kände inte ens igen dem! Nu är jag verkligen sporrad att kämta vidare. Jag kommer inte att fixa samma extrema viktnedgång som deltagarna, men nog ska siffrorna på vågen kunna minska ordentligt, om än lite långsamt.

Så då var det bara att ta tag i dagens övningar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0